En orolig grav

PIIntet ont som inte för något gott med sig... eller vad man brukar säga. Eftersom jag varit sjuk i helgen blev det en hel del sofftid. Som sällskap hade jag den charmige rättsarkeologen Ruth Galloway, hennes druidpolare Cathbad och kommissarie Nelson. De råkar av en händelse befinna sig allihopa i Nelsons hemtrakter och så klart korsas deras vägar.

Som vanligt glider jag in i den mysiga miljö som Elly Griffiths lyckad skapa om och om igen. Fick jag önska skulle jag vilja semestra några veckor hemma hos Ruth. Funderar över vad det är som gör Ruth så sympatisk. Kanske för att hon är så ovanligt mänsklig? Hon har ju en del skavanker, det medger hon ju själv, men viftar snabbt bort dem med en förevändning att ytan är inte allt. 

En orolig grav utspelar sig som sagt i Blackpool och inte i Ruths vanliga omgivning. En arkeologkollega har mördats och är det kung Arthurs grav han hittat? Författaren bygger elegant upp spänningen och jag slukar kapitel efter kapitel. Hon lyckas blanda historia med nutid då ett nyhedniskt rasistiskt sällskap - Vita handen - som är besatta av kung Arthur, verkar ha ett finger med i spelet. Detta hemliga sällskap försöker vända saker och ting så att de passar deras intressen. För vad händer om sanningen kommer fram? 

Min vana trogen bloggar jag innan jag har läst klart hela boken. Jag är inte orolig. Jag vet att Elly Griffiths aldrig gör mig besviken! 

Turkanarapporten

Inte för att det går emot mina principer, men det händer väldigt sällan att jag läser en svensk deckare, alltså skriven av en svensk författare, men nu har jag läst Turkanarapporten av Christian Unge och den var riktigt spännande. Boken utspelade sig inte alls i Sverige, utan i Kenya, vilket kanske förklarar varför jag tyckte om den. 

Det var intressant att få en inblick i hur det kan vara att arbeta för Läkare utan gränser. Jag gillar ju att lära mig om andra länder och kulturer på det här sättet - genom skönlitteratur. Historien känns trovärdig, men ibland hade jag svårt att hänga med i svängarna. Vem är vän och vem är fiende? När jag kom in i boken förstod jag att inget är så svart eller vitt.

Författaren lyckas hålla spänningen uppe hela boken igenom och kärlekshistorien mellan antropologen Nadine och den svenske kirugen Martin gav lite extra krydda.

Christian Unge har mycket att berätta och det lilla jag har att invända är att jag hade önskat att boken hade kortats ner, stramats till och att en redaktör hade jobbat lite till med den. Då hade Turkanarapporten solklart legat på topplistorna vid det här laget. Författaren har en uppföljare på gång, Kongospår, och om jag spår rätt så har vi ännu en spännande, intressant och välberättad thriller att vänta oss.

Tematrio deckare - påskkrim

Var ett tag sedan jag var med i Lyrans tematrio och eftersom det så passande frågas efter påskdeckare den här veckan så hakar jag på. Här är tre av mina favoritdeckare: 

Tulpanviruset av Danielle Hermans är en bok som passar perfekt för sträckläsning. Den har korta kapitel, många cliffhangers och pusselbitar, som man gärna vill pussla ihop. Tulpanviruset är en historisk deckare med förbindelser till vår egen tid. Eller kanske rättare sagt är det en samtidsdeckare, med kopplingar till 1600-talet. Jag kommer att tänk på Da Vinci-koden under läsningen när symboler, hemliga brev och böcker, samt sammanslutningar liknande hemliga sällskap dyker upp.

Amagansett av Mark Mills är en deckare som har fastnat i mitt minne. Den utspelar sig 1947 i ett kustsamhälle i östra USA. En dag hittas en död kvinna i ett fiskenät och en kärlekshistoria med mörka inslag rullas upp. För den som gillar bra miljöskildringar, blåsiga stränder och mörka hav är det här en deckare att längta till. 

Fallet med den försvunna tjänsteflickan är en humoristisk deckarhistoria från Indien. Indiens mest diskrete detektiv, Vish Puri, råkar ut för mordförsök, men han är själv mest orolig för den strikta diet som hans fru tvingar på honom. Samtidigt som man får en pännandehistoria får man en smak av den indiska myllrande storstaden.  

Innan jag somnar blir film med Colin Firth

Innan jag somnar av SJ. Watson är en av de bästa thriller jag har läst. Det var ett tag sedan jag läste den, men minns än att den var sååååå himla spännande! Jag hade mina aningar i början, men var länge osäker på vem som var den onde och den gode... Författaren håller en i sitt grepp och boken är nervpirrande från sida ett och hela vägen till slutet. 

Boken handlar om en kvinna med amnesi. Varje morgon när hon vaknar frågar hon sig vem mannen i hennes säng är. Först när hon börjar skriva dagbok ser hon ett sorts mönster...där något är fel...mycket fel! Vad kan vara läskigare än att vara fången i sin egen tankevärld och förrådd av sitt eget minne?! Ju mer som nystas upp desto mer klaustrofobisk blir stämningen.

Nu kommer boken ut i pocket och till min förtjusning ser jag att den håller på att filmas med ingen mindre än Colin "Favoriten" Firth och Nicole Kidman i rollerna. Colin Firth ska spela maken...och han passar ypperligt till den rollen. Jag kommer att stå först i biokön! 

Tulpanviruset - en samtidsdeckare med kopplingar till 1600-talets hysteriska tulpanhandel

Tulpanviruset av Danielle Hermans är en bok som passar perfekt för sträckläsning. Den har korta kapitel, många cliffhangers och pusselbitar, som man gärna vill pussla ihop. Tulpanviruset är en historisk deckare med förbindelser till vår egen tid. Eller kanske rättare sagt är det en samtidsdeckare, med kopplingar till 1600-talet. Jag kommer att tänk på Da Vinci-koden under läsningen när symboler, hemliga brev och böcker, samt sammanslutningar liknande hemliga sällskap dyker upp.

Eftersom Tulpanfeber är en gammal favoritbok slängde jag mig över Tulpanviruset när den kom. Båda historierna utspelar sig under 1600-talets tulpanhysteri i Holland när det spekulerades hej vilt med tulpanlökar, varvid marknaden sprack som en bubbla. Det är en intressant tid att läsa om och jag gillar när man lär sig något på köpet. Jag kan inte låta bli att fascineras av hur folk kunde bli som galna av små tulpanlökar. Berättelsen visar dock på att även idag finns det mindre goda krafter, som inte tvekar att bokstavligen gå över lik för att få driva igenom sin egen världsordning. Författaren vrider också på begreppen och visar att det som först var en god tanke också förändras och bli ren fundamentalism.

Jag tyckte om den här boken dels för att den var skriven med ett sånt driv och spänningen hölls uppe hela vägen, men också för att det var en bok som hade en central roll i berättelsen. Sådant tilltalar en boknörd/bibliotekarie. Om jag ska försöka vara lite kritisk också så hade jag gärna lärt känna huvudpersonerna lite bättre. Miljöbeskrivningarna lös också med sin frånvaro, vilket var trist när stora delar av berättelsen utspelade sig i Holland och London, som är platser jag gillar.

Filmrättigheterna till boken är sålda och jag ser fram emot att se Tulpanviruset på bio framöver.

Fler som har bloggat om Tulpanviruset är:  Bloggbohemen och Underbara böcker

Den förtrogne av Hélene Grémillon

Det är något speciellt med brevromaner! Den förtrogne är en blandning av traditionell roman och brevroman. När jag läser Den förtrogne av Hélen Grémillon, kommer att tänka på Håkan Nessers Kära Agnes!, kanske tack vare thrillerkänslan i båda böckerna. Spänningen finns närvarande som ett filter över hela boken och man drivs till att läsa nästa kapitel...och nästa...

Boken utspelar sig växelvis under 2:a världskriget och 70-talets Paris. Precis när huvudpersonen Camilles mor dött börjar hon få långa handskrivna brev, utan avsändare. Allt eftersom breven trillar in börjar hon tro att det är en författare som vill komma i kontakt med henne, för att förlaget där hon arbetar ska ge ut dennes roman. Ju fler brev som kommer desto mer nystas Camilles egen historia upp och hon förstår att breven verkligen är till just henne.

Historien som rullar upp visar sig vara tragisk och handlar bland annat om en kvinnas desperation över att få ett barn. Hon blir som en paria och dras på grund av barnlösheten allt djupare in i isolering. Att vara ofrivilligt barnlös, när samhället förväntade sig att alla avlade så många barn som möjligt för att kompensera förlusterna av liv under 1:a världskriget, kan inte vara lätt. Kvinnan i fråga läser böcker, som är 50 år gamla, och försöker använda alla dess mer eller mindre udda huskurer för att bli med barn. Bland annat beskrivs det hur ofruktsamma kvinnor flockades kring en giljotinavrättning för att få sina kjolsfållar nedblodade. Tydligen skulle det vara ett sätt att motverka den ofrivilliga barnlösheten.

Boken rymmer även en kärlekshistoria mellan två ungdomar, som följts åt under sin  uppväxt. Berättarperspektivet skiftar under bokens gång och man får följa fyra människors tragiska öden. Sådana grepp kan vara lite förvirrande, men jag tycker att författaren lyckas bra med att hålla isär de olika rösterna.

Den här boken tror jag inte att jag lyckas klämma in i feelgoodgenren på något sätt (men det visar ju bara att jag inte här HELT insnöad på feelgood, eller hur? :-)). Feelgoodkänslan skulle då vara att en god läsupplevelse i sig, som den här boken varit för mig, får en att må bra.

Forum förlag skriver så här om boken: "Den förtrogne är en psykologisk spänningsroman om stark vänskap, svartsjuka, hämnd och försoning".  Vad mer kan man önska sig, tänker jag! Det här är författarens debutroman och det lovar ju gott för framtida läsning!

Stringhyllan har också läst Den förtrogne av Hélen Grémillon. Du kan provläsa en bit ur boken här! 

Slutligen måste jag få säga att jag gillar omslaget. Det får mig att minnas en viss episod ur boken.

Och allra sist, efter att ha läst klart den sista tredjedelen av boken (när det gäller den här boken var det kanske inte helt rätt att skriva om boken när jag inte hade läst klart hela) , WO"!! Vilken snygg vändning och vilket avslut! Hade det varit en film hade jag absolut ställt mig upp och applåderat och busvisslat under eftertexten! 

I det förflutna

I det förflutna av Kate Morton var en överraskning för mig. Jag gillar hennes tidigare och vet att de är lite åt det lättsammahållet, men ändå lite kluriga och med helt underbara miljöbeskrivningar och personbeskrivningar. I det förflutna var lite långsam i början och det tog ett tag för mig att fastna i berättelsen...men sen var jag fast. Ordentligt! Spänningen bygdes upp för varje sida och på slutet var det nästan olidligt. Det här är en roman som gränsar till thriller och skulle bli en utmärkt tv-serie från BBC.

Boken påminner mycket om Den trettonde historien, som ingår i min favoritsamling av bästa böcker. Intressant också att få en inblick hur det kunde ha varit under första världskriget i England. För bokälskare har också boken en guldkant eftersom den handlar om en BOK.

Rov

Rov av Sharon J Bolton kom jag över av en slump på jobbet när jag läste om hennes andra deckare på svenska som kommer snart. Jag fastnade för att den utspelade sig på Shetlandsöarna, som Ann Cleves böcker.

Huvudpersonen i Rov är en barnmorska som hittar ett lik på sin tomt och sen händer en hel rad underliga saker. Nästan lite för många saker för att det ska kännas sannolikt. Men ändå är det helt omöjligt att släppa boken ifrån sig. Den är lätt att komma in i och det finns inte en endaste tråkig sekvens.

Jag väntar så klart på författarens nästa bok.

Denna dödens kropp

Denna dödens kropp tillhör en av Elisabeth Georges bästa deckare enligt mig. Och har hon varit så här rolig tidigare? Tjock bok...men inte mig emot när den är så här bra och jag kunde inte lista vem mördaren var före Barbara Havers.

Dolda djup

Dolda djup av Ann Cleeves

Mörk kust

Mörk kust av Peter Temple är en mycket bra deckare från Australien. Intressant läsning från andra sidan jordklotet som omväxling till alla brittiska deckare jag brukar läsa.

Huset vid havets slut

Huset vid havets slut - ännu en bok om Ruth Galloway.

Silent voices

Lycka är : att träffa på en ny bok av Ann Cleeves! Hon har tidigare skrivit fyra deckare som utspelar sig på Shetlandsöarna.

Jag har läst Silent voices fastän det tar emot för mig att läsa på engelska bara för att jag gillar Cleeves deckare så mycket. De är mysiga som Morden i Midsommer på något vis. Lite som en feelgood-deckare.

Kriminalinspektören i den här boken heter Vera Stanhope och är en äldre kvinna med några kilo för mycket. Hon lever ett ganska ensamt liv, utan familj, i sin fars gamla hus. Hon får mig att tänka på Elizabeth Georges Barbara Havers. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tilltalande med sådana personligheter.

Än har jag inte läst klart boken...jag har sparat slutet tills ikväll.

Den första boken i den här serien med Vera Stanhope som huvudperson kommer på svenska nu i vår. Den heter Dolda djup. Jag längtar efter den och ser med glädje fram emot den kommande tv-serien som bygger på de här deckarna!

Ursprung

Jag har tidigare läst Nymåne av Diana Abu-Jaber och blev glatt överraskad när jag märkte att hon gett ut den här deckaren. Det är en lite annorlunda deckare. Adlibris skriver att det är "en fängslande mix av nagelbitande deckargåta och laddat existentiellt drama".

Den handlar om en kvinna som heter Lena. Hon är i 40-årsåldern och är fingeravtrycksanalytiker. Hon får i uppdrag att analysera fingeravtryck på en rad spjälsängar som kommer in strax efter varandra. Plötslig spädbarnsdöd eller en seriemördare? Det visar sig att hon själv är en del av gåtans lösning.

Lena är adopterad och som en tråd genom hela boken går hennes tankar kring hennes eget ursprung. Intressant att läsa om dessa tankar samtidigt som man fick en deckargåta på köpet. Boken är suggestivt skriven och hela tiden känner man något olycksbådande i bakgrunden. Jag läser gärna fler böcker av Diana Abu-Jaber

Bad boy

Bad boy av Peter Robinson var ännu en av höstens höjdpunkter för mig. Den här gången var det Alan Banks dotter som var bokens medelpunkt. Även hans polispartner på sätt och vis. Vill inte avslöja något, men visst blev man chockad. Det kändes som att det var en lång startsträcka, vilket absolut inte gör mig något när det är Peter Robinson som skriver. Sen kom upplösningen väldigt snabbt. Nästan för snabbt tyckte jag. Kanske för att Robinsons böcker är så bra att man läser dem lite för snabbt. De tar slut fortare än vad jag vill att de ska göra. Nu är det bara att vänta på nästa....

Misstro av Ian Rankin

Eftersom jag inte lyckats läsa nån Rankin tidigare tänkte jag försöka passa på nu när han kommit ut med en ny deckarserie. Misstro är första delena med polisen Malcolm Fox som huvudperson. Jag kommer snabbt in i handlingen och mordgåtan. Fox är lätt att gilla. Han är en nykter alkoholist som bara dricker tomatjuice på pubarna, utan fru och barn och som gillar böcker. Stämningen i boken och huvudpersonen får mig att tänka på Peter Robinson , som jag också gillar
. Känns som att han fått en konkurrent nu i mitt läsande. Även om jag inte kommer att sätta mig och sluka Rankins alla andra deckare. Har för många böcker som ligger och väntar på mig.

Edinburghmiljö och pubar och jag är fast. Själva intrigen var också bra, om än en smula för tillkrånglad med många namn inblandade. Ibland hängde jag inte med riktigt och vet inte om jag uppfattade allt ens en gång. Men ändå gillar jag den och läser gärna om fler fall med Malcolm Fox.

Blå gryning och Påminnerskan

Har hunnit läsa ganska mycket, känns det som, den senaste tiden, men har inte hunnit blogga. Svårare så här en tid efter läsningen att tycka och blogga om böckerna, men jag vill i alla fall ha med dem här.

Blå gryning av Cleeves tyckte jag mycket om. En av hennes bästa skulle jag säga. Den klaustrofobiska känslan, att befinna sig på en ö, som det inte går att lämna pga oväder, sitter fortfarande kvar hos mig. Ändå är jag helt förälskad i Shetlandsöarna efter att ha läst Cleeves deckare. Roligt tema också - fågelskådare! Tydligen har författaren själv bott på en fågelstation och arbetat som kock där. För alla som gillar "snälla" deckare kan jag bara rekommendera den. Det är några blodiga mord, men det är mycket fina miljöbeskrivningar, härliga personskildringar och massor av relationer.

Påminnerskan av Anne Tyler har jag längtat efter länge. Stod nog först i bibliotekskön. En av årets höjdare. En sån där bok som stannar i sinnet länge efter sista sidan. Handling: En äldre man som blivit nedslagen i sitt hem och som inte minns vad som hände, söker upp en kvinna, som han tror kan hjälpa honom att minnas. Det gör hon, men inte alls på det sättet som han själv eller jag som läsare föreställt mig. Kan varmt rekommendera denna bok. Påminner mig själv att läsa flera av författarens tidigare böcker som jag fortfarande har olästa.

Janusstenen

Efter att ha läst Flickan under jorden för ett tag sen så hade jag väldigt höga förväntningar på Janusstenen av samma författare. Kanske för höga, för jag blev inte lika lyrisk av den här boken. Den handlar om samma arkeolog, Ruth, som den här gången är gravid och som dras med i utredningen när ett skelett av en barnkropp hittas under en dörr där ett nybygge ska ske. Ruth och hennes relationer beskrivs lika intressant och trivsamt som i förra boken, men själva intrigen känns inte lika fräsch som förra gången. Kanske för att förra boken var en sån överraskning. Föregångaren var så himlans spännande och det var många personer som man kunde tänka sig som misstänkt mördare. Visst fanns det även den här gången en del överraskningar och cliffhangers, men spänningen kom aldrig igång ordentligt.

Jag gillar ändå Ruth och följer gärna henne och hennes katt, i fler böcker, för jag antar att det kommer flera. Hennes "ruffiga" uppenbarelse får mig att tänka på Barbara Havers i Elizabeth Georges böcker. Med de underbara miljöbeskrivningarna, intressanta personbeskrivningarna och alla pubbesök och pubmat har Elly Griffiths mig i ett hårt grepp. Jag förblir en trogen läsare.

Fallet med den försvunna tjänsteflickan

Första tanken när jag har läst klart Fallet med den försvunna tjänsteflickan av Tarquin Hall är att jag vill ha mer av samma sak. Vish Puri, Indiens mest diskrete detektiv råkar bla ut för mordförsök, men han är själv mest orolig för att hans frus strikta diet. Han älskar den indiska maten och det slinker ned både det ena och det andra när han är ute på uppdrag. Hans medhjälpare heter Nattkräm, Handbromsen och Lysröret. Lysröret är i alla fall väldig seg på morgonen och det tar flera timmar innan han flimrar till (som ett lysrör). Ni kan ju gissa hur de andra fått sitt namn.

"Fantastisk rolig läsning som också ger en levande bild av livet i en modern indisk stad. Mycket underhållande.", skriver The Washinton Post. Det stämmer så bra. Jag har inte läst någon sådan bra bok med berättelsen förlagd i Indien sedan En familjeangelägenhet. Man känner dofterna av den indiska maten och det får saliven att börja rinna i min mun. Man känner hetsen, folkmyllret och dammet. Boken avslutas med en ordlista på indiska ord som ger närmare förklaringar till Indiska maträtter, kläder,titlar m.m.

Jag gillar när man får lära sig helt nya saker. Nu vet jag ju inte vad som är sant eller inte eftersom det här är en skönlitterär bok, men ändå kittlar det min fantasi. Bland annat beskrivs polisen och trafiken med stor ironi. Om man blir utsatt för ett brott är det ingen idé att ringa till polisen för de har ändå inte betalt telefonräkningen. Detektivens chaufför får order att följa trafikreglerna och inte köra motsols i rondellerna och det stör honom något enormt :-)

Jag kan bara säga GRATTIS till alla er som har denna bok kvar att läsa. Tydligen kommer det fler böcker om denna skickliga Vish Puri och jag följer gärna med och löser flera fall i det myllrande Delhi.

Det blödande hjärtat

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor har utsetts till Årets bästa översatta deckare 2009 av Svenska deckarakademin. De brukar ha bra smak vet jag sen tidigare. Jag blev inte besviken den här gången heller. Det blödande hjärtat är så mustig att det känns som att man drar in dammet i näsan från Londons gator en dag på 30-talet. De historiska skildringarna av dåtidens London intresserar mig.

Till en början tyckte jag att boken var ganska seg och att det var svårt att hålla reda på alla personer, men efter ett tag var jag fast i berättelsen om Lady Lydia Langstone. Hon är en självständig kvinna som ansöker om skilsmässa från sin våldsamme make fastän det inte var så vanligt med skilsmässor då. Hon klarar sig på egen hand och är klipsk och kan det där med att ta människor på rätt sätt. Än har jag några sidor kvar och väntar otåligt på upplösningen. Må barnen somna snabbt i kväll så att jag hinner läsa klart innan jag somnar :-)