Turkanarapporten

Inte för att det går emot mina principer, men det händer väldigt sällan att jag läser en svensk deckare, alltså skriven av en svensk författare, men nu har jag läst Turkanarapporten av Christian Unge och den var riktigt spännande. Boken utspelade sig inte alls i Sverige, utan i Kenya, vilket kanske förklarar varför jag tyckte om den. 

Det var intressant att få en inblick i hur det kan vara att arbeta för Läkare utan gränser. Jag gillar ju att lära mig om andra länder och kulturer på det här sättet - genom skönlitteratur. Historien känns trovärdig, men ibland hade jag svårt att hänga med i svängarna. Vem är vän och vem är fiende? När jag kom in i boken förstod jag att inget är så svart eller vitt.

Författaren lyckas hålla spänningen uppe hela boken igenom och kärlekshistorien mellan antropologen Nadine och den svenske kirugen Martin gav lite extra krydda.

Christian Unge har mycket att berätta och det lilla jag har att invända är att jag hade önskat att boken hade kortats ner, stramats till och att en redaktör hade jobbat lite till med den. Då hade Turkanarapporten solklart legat på topplistorna vid det här laget. Författaren har en uppföljare på gång, Kongospår, och om jag spår rätt så har vi ännu en spännande, intressant och välberättad thriller att vänta oss.

Engagerande om Nigeria - Små solfåglar långt borta

Jag retade upp mig så i går kväll att jag hade svårt att sova. Dels över recensionen i Litteraturmagazinet där Små solfåglar långt borta, av Christie Watson, skrevs ner så totalt och dels över att jag glömt att blogga om just den boken. En av de största läsupplevelserna i år för mig! Tänk att smaken kan vara så olika.

"Läsning för dem som älskade En halv gul sol och Flyga drake", skriver Damm förlag på sin sida. Jag håller med. Engagerande och medryckande skrivet om människor som det är lätt att känna med, och samtidigt behandlar böckerna aktuella och svåra konflikter i länder som västvärlden inte vet så mycket om. Själv anser jag att det finns inget bättre sätt att få i sig kunskap än via en bra skönlitterär berättelse. Böcker behöver inte alltid vara problematiserande och analytiska.Vill man läsa sådana kan man ju välja annat än skönlitteratur.Jag har mycket svårt att förstå hur man INTE kan bli nyfiken och engagerad av Små solfåglar långt borta...bara själva titeln i sig gjorde mig nyfiken.

Att bokens perspektiv är uitfrån en tolvåring har jag heller inget emot. Jag fattar tycke för huvudpersonen Blessing från första sidan och det är intressant att få höra berättelsen ur hennes synvinkel. Kanske är det ett uttänkt grepp att skildra historien utifrån ett barns perspektiv? Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Little Bee, av Chris Cleave. Den boken beskriver också situationen i Nigeria ur en ung flickas ögon. Helst hade jag velat läst Små solfåglar långt borta innan Little Bee så att jag hade bakgrunden med mig. Är det en slump att det alltid kommer ut två böcker samtidigt som liknar varandra och behandlar ungefär samma tema?

Blessings familj är minst sagt lite brokig och inte helt synkad, men ändå så skön! Jag blir nästan kär i familjen och  jag saknar dem när jag lägger ifrån mig boken. I den despotiske morfadern, som Kåkå tycker är obehaglig, ser jag en rädd liten man som försöker gömma sig bakom en patriarkalisk samhällsstruktur utan att lyckas riktigt. Genom den hårda fasaden skiner hans mildhet och stora kärlek till familjen igenom. Bland annat efter att han tvingat fram ett allergianfall hos Blessings bror. Då är det morfadern som alltid ser till att ha allergimedicin hemma :-) Jag kan rent utav se att han innerst inne är god och att han bara är familjens marionett. De riktiga makthavarna och de driftiga i familjen är kvinnorna.

Att för fattaren vill framhålla att kvinnorna är en kraft att räkna med går inte att ta miste på. Det går till exempel att dra parralleller till de medborgarrättskämpar som fick dela på Nobels fredspris förra året. Boken visar också på att det är kvinnorna som är viktiga genom att betona frågor som omskärelse och behovet av bättre förlossnings- och sjukvård

Amnesty driver just nu en kampanj för att påverka oljeindustrin och dess påverkan på miljön och samhället i Nigeria. Att det just nu har kommit ut två böcker på svenska om Nigeria verkar vara mer än tanke än en ren slump. Inte mig emot.

Och var kommer feelgooden in i allt det här hemska. Jo...de varma relationerna mellan familjemedlemmarna trots det hårda livet gör en varm i hjärtat...och att det finns hopp i allt elände...

Så...Kåkå...har vi verkligen läst samma bok? :-)

Little Bee av Chris Cleave - Wow! En läsupplevelse med stort L! Borde jag ju ha förstått eftersom Ingalill Mosander på Go Kväll sagt så här om den: "En enastående berättelse om vår tid. Den är sorglig, rolig, utmanande och upplyftande. Alla människor som älskar att läsa böcker ska unna sig den här läsupplevelsen".

Att en sådan viktig och samtidigt sorglig bok kan vara så rolig trodde jag inte var möjligt. Jag blev helt kär i Little Bee, som trots sina hemska upplevelser, har fötterna på marken och en bibehållen tro på mänskligheten. Åter igen har jag läst en bok som ger mig både kunskap och en minnesvärd historia i ett. Ingen borde missa den här boken!!

Minnet av en smutsig ängel

Minnet av en smutsig ängel av Henning Mankell var så bra att jag får återkomma med ett riktigt inlägg.