Bokbloggare mot rasism - böcker som lär oss av dåtiden för framtiden

I dag genomför vi bokbloggare en gemensam manifestation mot rasism. Att läsa och samtala kring böcker är en väg att gå för att vi människor ska lära känna varandra bättre och förstå varandra mer. Så fungerar i alla fall böcker för mig. De hjälper mig att tänka utifrån nya vinklar och ökar förståelsen för andra människor. För den delen kommer jag aldrig förstå mig på människor som tycker att andra människor är mindre värda på grund av till exempel hudfärg.

På Nelson Mandelas dödsdag frågade min dotter (8 år) vad han var känd för. Jag försökte förklara apartheid för henne och det var VÄLDIGT svårt för henne att förstå att HUDFÄRG skulle spela någon roll! Det är SÅ skönt att det är den naturliga tanken för henne. Att barnen i skolan har olika hudfärg är inget konstigt för henne och hennes generation, det bara ÄR så. Kanske finns det hopp ändå!

MEN vi får ALDRIG glömma och ta saker för givet. Vi måste återerövra de positiva krafterna och demokratin igen och igen. Jag tänkte tipsa om tre böcker som vänder och vrider på perspektiven, som ger oss tillgång till vår historia så att vi kan lära oss av den inför framtiden. De här böckerna ger verkligen läsaren något att tänka på samtidigt som de visar människans inneboende positiva krafter. Jag tror att vi behöver fokusera mer på dessa krafter framöver.

Böckerna jag vill tipsa om är:

Vägen mot Bålberget av Therese Söderlind
Gul utanpå av Patrik Lundberg
Niceville av Kathryn Stockett

Bokcirkla om boken "Gul utanpå" med mig!

Nu har jag läst halva boken Gul utanpå av Patrik Lundberg och häpnar och suckar över hur författaren blir bemött som adopterad både i Sverige och i Korea. Samtidigt är jag road av hans initierade och intressanta historia om hans studentliv i sitt ursprungsland och tankarna går till Murakami och boken Norweigan wood.

Jag har själv barn som är adopterade och tankarna på hur de kan komma att bli bemötta som tonåringar tickar på snabbt i hjärnkontoret efter att ha läst Lundbergs bok. Det är bra att han lyfter fram fördomarna i ljuset så att vi kan göra något åt dem.

Det finns så mycket att diskutera i boken och därför startade jag en bokcirkel på Bokcirklar.se för att prata med andra om adoption, fördomar kring adopterade och kulturkrockar utifrån boken Gul utanpå. Jag hoppas att vi kan föra ett positivt boksamtal och ta hål på en och annan fördom på köpet.
Jag hoppas vi ses på Bokcirklar.se!

Vi kom över havet

Vi kom över havet av Julie Otsuka var inte alls som jag hade föreställt mig. Den var varken bättre eller sämre, men den var annorlunda. Jag hade väntat mig EN kvinnas berättelse, men möttes av en MÄNGD berättelser som bakats i hop som likt en spettekaka. Det går inte att särskilja vilka ord som kommer från vilken kvinna. Mening efter mening fylls sidorna av många anonyma kvinnors helt olika öden och upplevelser av att lämna Japan och komma till USA:s västkust under mellankrigstiden. Det tar ett tag att vänja sig med beskrivning efter beskrivning av båtresan, mötet med mannen och så vidare, men efter några sidor har jag fått in rytmen. Det är som att man får flera historier i ett. Fastän alla bokens kvinnor hade det gemensamt att de kom som postorderbrudar, beställda av invandrade japanska män, så var den ena kvinnans öde olika de andras. Eller kanske kan man säga att det är ett gemensamt levnadsöde som beskrivs ur många olika vinklar. Vissa blev lyckliga, andra inte, vissa genomled, vissa blev starkare, vissa dog, vissa blev hemskickade...

Under läsningens gång funderar jag på hur författaren har gjort research inför boken. Nästan alla meningar innehåller ett oss eller ett vi. Ibland är en kursiverad mening med ett "jag" insprängd mitt i ett stycke. Det känns som att just de meningarna skulle kunna vara autentiska och tagna från verkliga brev skrivna av någon japansk kvinna från mellankrigstiden.

Det är helt knäppt, men jag får associationer till Pija Lindenbaums bok Else-Marie och småpapporna när jag läser boken. För dig som inte har läst om Else-Marie, så kan jag berätta att hon istället för en vanlig pappa, har hela sju stycken småpappor och man kan ju tänka sig hur det låter när de talar i mun på varandra vid frukostbordet :-) Kvinnorna i Vi kom över havet överröstade inte varandra. Författaren ger på det här sättet alla röster en egen plats.

Jag kommer även att tänka på Hotellet i hörnet av bitter och ljuv, som utspelar sig några år senare, men som också handlar om asiatiska invandrare i västra USA och hur de sätts i läger när kriget kommer. Familjerna får lämna eller gömma allt som påminner dem om hemlandet i en gammal hotellkällare. Det var även i den boken hjärtslitande att läsa om människor som tvingas bryta upp och skiljas från sina familjer och kära ägodelar från hemlandet.

I både Vi kom över havet och Hotellet i hörnet av bitter och ljuv uppmärksammas en del av historien som, i alla fall inte jag, visste så mycket om tidigare. Rädslan för de som är "annorlunda" och som kommer utifrån finns överallt och i olika former. Vi som lever i dag behöver bli påminda om det och kan lära oss mycket av sådana här berättelser.

Ännu en titel som jag tänker på under läsningen är Annonsflickan från Odessa, som också handlar om kvinnor, som av nöden eller av hopp om en bättre framtid,  luras till USA av mer eller mindre oärliga män. Liksom våra svenska emigranter som ofta fick höra om guld och gröna skogar på andra sidan Atlanten, men som sedan i många fall möttes av en helt annan verklighet när de väl var på plats.

Major Pettigrews sista chans

"Major Pettigrews sista chans, av Helen Simson är en varm och humoristisk Romeo- och Juliahistoria om kulturkrockar och kärlek på äldre dar", går det att läsa på Forums sida. Bättre än så går det inte att beskriva den här boken. Det engelska omslaget är snyggare än det svenska, enligt min smak, så jag tog med det här.

Som bokofil fattar jag genast tycke för Major Pettigrew och hans försmak för stilla stunder framför brasan, med en god bok och en kopp te. En omsorgsfullt tillagad kopp te, för sånt är han extremt nogrann med. När han av en händelse träffar på Mrs Ali, även hon mycket intresserad av litteratur, finner hans sin själsfrände. Deras vänskap är inte helt självklar ur andra bybors perspektiv och Major Pettigrew skyltar inte direkt med att han träffar den pakistanska kvinnan.

Det jag gillar med den här berättelsen är att två människor med skilda bakgrunder kan finna varandra genom ett gemensamt intresse. När intresset är just litteratur så lockas jag lite extra, så klart. Kulturmöten tycker jag alltid är intressanta och även den asiatiska maten sätter sin speciella doft på berättelsen. De udda karaktärerna är som hämtade från "En karl för sin kilt", som gick på tv för några år sedan och jag dras till sådana. Även den brittiska småstadsmiljön tilltalar mig. (Jag får kanske göra ett eget blogginlägg om vad det är som gör att jag dras till brittiska böcker...och hänvisa till det så slipper jag dra det om och om igen :-))  

Berättelsen är långsam och och mysigheten ligger där som ett "Morden i Midsommer"-lock över sig. Boken kändes lite för långsam för mig, men det kan hända att jag har läst boken med för många avbrott (pga små gullungar :-), vilket kan spela in. Mina förväntningar låg också väldigt högt redan innan jag köpt boken.

Tävling om bok med Kina-anknytning

I dag när jag satt och läste En bok om dagens blogginlägg om Nästan hemma, av Jean Kwok, kom jag på att jag inte hann skriva något inlägg om den efter att jag hade läst klart boken. Gör det nu i stället. Eftersom En bok om dagen skrivit ganska utförligt om själva handlingen så hänvisar jag er dit och ägnar mig åt mina intryck istället.

För nya läsare kan jag ju berätta att jag har en viss förkärlek för Kina och kinesisk kultur. Jag har varit där två gånger och mina barn har sina rötter i Kina. Redan när den här boken kom ut på engelska köpte jag den, men sen hamnade den i en av alla bokhögar här hemma. När den sen kom ut på svenska hade jag glömt att jag hade köpt den på engelska. Så därför tänkte jag lotta ut den engelska varianten, om någon är intresserad.

Hur gör man för att vinna Girl in Translation? Lämna en kommentar och nämn en bok med kinesiskt tema, som du tycker att jag ska läsa. Du kan skriva antingen här eller på min Facebooksida. 

Jag föll på en gång för bokens huvudperson och hennes fina relation till sin mor. De slutar inte att visa kärlek till varandra fastän de mer eller mindre sliter ut sig på sina underbetalda arbeten. De kämpar på och överlever de mest vidriga situationer. Den skruttiga lägenheten, som den snikna och elaka mostern har ordnat åt dem, får dem nästan att frysa ihjäl. När de en dag råkar hitta flera kasserade rullar med ljusgrönt tyg, ungefär sånt som teddybjörnar är tillverkade av, bär de hem rullarna och kapslar in hela lägenheten. Bilden av när dottern och modern sitter vid sitt fluffiga köksbord inlindade i det värmade tyget har fastnat på min näthinna. 

Den här berättelsen ger ett bra perspektiv på hur det kan vara att komma som invandrare till ett nytt land med en helt annan kultur. Hur många små vardagliga ting enkelt kan misstolkas totalt och ställa till med bekymmer. Hur språket sätter käppar i hjulet. Vad som räknas som "normalt" och inte. Dottern i boken lär sig snabbt att hålla inne med vissa saker. Hon bjuder absolut inte hem sin vän eller berättar inte för någon att hon hjälper sin mor på hennes arbete efter skolan. Jag blir så imponerad av deras slit och hur de står ut i så många år och ändå förblir hela som människor. Genom dotterns speciella begåvning får hon en chans att ta dem till en bättre plats.

Alla som är det minsta intresserad av hur det kan vara att komma till ett nytt land borde gilla den här berättelsen. Har du dessutom smak för asiatisk kultur, som jag, så kommer du att sluka boken. Jag hade gärna läst den i ett streck...om jag hade fått för min familj vill säga. :-)

Little Bee av Chris Cleave - Wow! En läsupplevelse med stort L! Borde jag ju ha förstått eftersom Ingalill Mosander på Go Kväll sagt så här om den: "En enastående berättelse om vår tid. Den är sorglig, rolig, utmanande och upplyftande. Alla människor som älskar att läsa böcker ska unna sig den här läsupplevelsen".

Att en sådan viktig och samtidigt sorglig bok kan vara så rolig trodde jag inte var möjligt. Jag blev helt kär i Little Bee, som trots sina hemska upplevelser, har fötterna på marken och en bibehållen tro på mänskligheten. Åter igen har jag läst en bok som ger mig både kunskap och en minnesvärd historia i ett. Ingen borde missa den här boken!!

Drömhjärta

Drömhjärta utspelar sig på Kuba under revolutionen och i USA, dit Nora och hennes familj tvingas fly. Noras kusin, och allra bästa vän, Alicia blir kvar på Kuba och finner sin kärlek i en opassande man. Han är inte bara mörkhyad han är också på Castros sida. Ju ljusare i hyn och desto närmare släktband med Spanien, desto finare tydligen. Och kärlek över rasgränserna accepterades inte. Kärleken är ändå större och Alicia finner sig i att gifta sig med mannen som stod på samma sida med männen som avrättade hennes far för kontrarevolutionära aktiviteter. Genom kusinernas brevväxling får man läsa om hur det var på Kuba vid den här tiden (1950-talet) och samtidigt lära mer om hur hemskt det kan vara att ofrivilligt lämna sitt land.

Jag tror att jag dras till sådana här böcker. Jag undrar varför? Kanske för att jag bor tryggt i Sverige. Eller kanske för att styrkan i människors känslor blir så starka just när hon slits från sitt land och de man älskar. Jag kommer att tänka på böcker som Lahiris I väntan på ett namn och Hotellet i hörnet av bitter och ljuv i det här sammanhanget.

Drömhjärta hittade jag via Cecilia Samartins första bok Senor Peregrino som också handlar om att komma till ett nytt land. Jag läser gärna fler böcker av denna författare.

Minnet av en smutsig ängel

Minnet av en smutsig ängel av Henning Mankell var så bra att jag får återkomma med ett riktigt inlägg.

Hotellet på hörnet av bitter och ljuv

Hotellet på hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford vill man ju läsa bara man ser omslaget. Jag tyckte att historien lät som något för mig och blev glatt överraskad. Huvudpersonen, en 12-årig kille med kinesiskt ursprung, kämpar genom sin skolgång i Seattle, under Andra världskriget. Hans pappa som vill att han ska bli amerikan tvingar honom att gå i en "vit" skola istället för den kinesiska skolan i kvarteret. Som stipendiat på skolan får han arbeta i matsalen och servera mat och där möter han en japansk flicka och....ja, tycke uppstår :-)

Jag gillar böcker när man får något på köpet. I denna fina och varma kärlekshistoria fick jag också lära mig om förhållandena på USAs västkust under 40-talet och hur japaner, även tredje generationens invandrare, internerades i olika läger längre in åt land. Boken beskriver även hatet som den kinesiska pappan kände mot japaner och ger en inblick i jazzkulturen.

Den här boken kommer jag att bära med mig länge och jag är helt säker på att den kommer att bli läst av många. Själva värmen över historien får mig att tänka på "En röd liten fågel i jultid". En sån där hjärtevärmande historia som går hem hos de flesta. Det är ju inte för inte som den har legat på topplistorna länge i USA.

Igelkottens elegans

Jag sparade de sista sidorna i Igelkottens elegans tills det blev lugnt i huset. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Så bra är den! Som tur var har jag köpt Smaken av samma författare och den boken handlar också om människorna
i samma fastighet som portvakten Renée Michel bor och arbetar i. Renée är intelligent och intellektuell, men försöker leva upp till portvaktsrollen till varje pris. (Varför får man veta på slutet :-) För att inte avslöja sig låter hon tvn stå på med dokusåpor, så att det hörs från hennes dörr. Men i själva verket sitter hon och tittar på filmklassiker och läser djupa böcker i ett rum längre in.

I huset bor också tolvåriga Paloma. Hon har bestämt sig för att ta livet av sig för att vuxenlivet inte har något som är värt att leva för. Hon skriver djupa tankar och tankar om rörelser i sin anteckningsbok. Hon är väldigt lillgammal och klok och man förstår tidigt att dessa människors vägar kommer att korsas.

Till fastigheten flyttar sedan en japan. Både Paloma och Renée är intresserade av allt som har med Japan att göra. Dessa tre människor finner varandra och....

Boken är så charmig, rolig och sorglig på samma gång. Den rymmer många kloka ord och filosofiska tankar, vilket kan bli för mycket ibland för min smak, men jag hade inte velat vara utan dem heller. Jag har tänkt flera gånger att: "Tänk att det ska till en feel-goodbok för att jag ska förstå vissa filosofiska tänkares teorier!" Boken är redan filmad och jag hoppas och tror att den kommer att vara precis lika bra som boken!

Svd skriver att "romanens författarröster alltför tydligt vädrar sina åsikter om olika nutida samhällsföreteelser". Bland annat hänger jag upp mig på hennes syn på adopterade. Jag får uppfattningen att hon jämför adopterade med invandrare och flyktingar när det gäller att känna sig sliten mellan två helt skilda kulturer. Paloma tänker att den lille adopterade killen från Thailand kanske får lust att bränna bilar när han blir större...för att som hon tänker: den allra "största ilskan och frustrationen är känslan av att sakna kultur därför att man slits mellan kulturer, mellan oförenliga symboler". Ett adopterat barn har ju oftast inte så mycket av sin ursprungliga kultur med sig och växer ju upp i sitt hemland, inte i sitt ursprungsland. Jag tycker att hon drar för höga växlar när det gäller den problematiken. Men jag kan bortse från den för att jag tycker mycket om boken i övrigt. Guldstjärna till den som orkat läsa ända hit och som hänger med i mitt snurriga resonemang :-)

Vips så blev det liv!

Inte trodde jag att en bok av Bob Hansson skulle vara SÅ HÄR BRA!! Jag har bara läst någon enstaka dikt av honom tidigare. Jag har slukat boken på bara några dagar. Flera situationer i boken sitter för evigt kvar på min näthinna. Bla den om helikoptern :-) Boken är så roligt skriven, precis i sån stil som jag gillar. Samtidigt är den "djup" och tar upp många tänkvärda saker. Bla om miljöförstöringen och om vilka mirakel varje människa är. Bara genom att komma först till ägget så är vi vinnare allihopa :-) Han pekar på vilken slump det är att vi alla finns till och att minsta tillfällighet skulle ha kunnat gjort att vi inte fanns.

Det är som att boken innhåller flera böcker i en. Det är inget jag störs av. Det är lätt att hålla tråden ändå. Jag har bara några sidor kvar, men vill inte att den ska ta slut. Önskar åter igen att jag läst den som pocket så jag hade kunnat läsa med pennan och stryka under sånt jag vill komma ihåg. Inte SÅ populärt att göra det i biblioteksböcker. Helst inte när det är en bibliotekarie gör det :-)

Främmande jord

Har egentligen massor att säga om Främmande jord, men hjärnan är för fylld av annat just nu. Jag litar på att det finns andra som kan säga något passande om boken. Men ett kan jag säga. INGEN kan bli besviken på den. Den hamnar på samma plats rent poängmässigt för mig som Den indiske tolken och I väntan på ett namn. Jag har en novell kvar att läsa, men den suger jag på så att jag har något kvar. Kommer att kännas tomt sen...

Abela

Det kliar i gråtkanalerna efter att jag har läst klart ungdomsboken Abela av Berlie Doherty. Det kändes som jag var med på sjukhuset i Tanzania där Abela var med sin sjuka mamma. Medicinen var slut och det fanns inte mycket hopp. Abelas väg till England, hennes möte med fosterfamiljen och sedan adoptivfamiljen kändes så verklig. Hur många barn i världen har inte haft det så här och säkert ännu sämre. Helt svart är den inte. Det finns hopp och det finns kärlek mellan Abela hennes mor, mormor och hennes nya familj. Även socialsekreteraren och lärarna är sympatiska. En bra bok som behövs. En fin skilldring av väntan och förväntan inför en adoption.

Gräset sjunger av Doris Lessing

Nobelpristagare kanske inte är så krångliga och konstiga ändå. Eller i alla fall inte Doris Lessing. Egentligen ska jag inte uttala mig om saken för jag har bara läst "Gräset sjunger" av henne, men blir faktiskt sugen på fler. Man riktigt känner hur hettan får luften att darra och jag kan höra cikadorna och blir tvungen att kolla upp hur de ser ut på nätet.

Jag brukar inte gilla böcker som är mörka och suggestiva, men den här var både lättläst och suggestiv på ett sätt som sög tag i mig som läsare. Men slutet....vad hände egentligen? Jag hängde nog inte med riktigt på slutet. Tur att jag får diskutera boken i bokcirkeln.

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande

Hur knäpp kan inte en brittisk kultur framstå för någon från helt andra sidan av jordklotet! Den här boken, som är fylld av kulturkrockar, får mig både att skratta och att fundera både en och två gånger vad vi håller på med i väst. Den ger också en bra bild av hur saker och ting fungerar i Kina.

Boken handlar om en ung kinesisk tjej som kommer till England för att plugga engelska. Till en början är hon helt ensam, men träffar senare en man. Hon försöker med hjälp av sin ordbok ta sig fram genom Englands språk och kultur.

Det är nära till skratt när vi får läsa förklaringen till varför hon beskrivs som den "Den oförskämda kinesiska flickan". Hon är nämligen ganska rättfram i sina frågor "Är ni inte lite mer tjockare än jag?", "Maten du lagar smakar äcklig. Varför har ingen talat om det för dig?".

Hon tycker också att instruktionerna på kondompaketen är mer upphetsande än sexiga tidningar i Kina, vilket säger mycket om både Kina och om Västvärlden, tycker jag.

Språkligt är det inte helt lätt att läsa den här boken. Den är skriven på hennes knaggliga engelska och språket får mig att tänka på Ett öga rött. Den var också svår att läsa i början, men man kommer snart in i det annorlunda språket. Kul, att det hela tiden går att förnya sättet att skriva på.

Nu har jag läst slutet också. Var ju som väntat inte lyckligt, men det var ju väntat. En verkligen bra historia och kärlekshistoria. Det här är en sån där bok som jag kommer att tjata om att alla borde läsa!

Lyckan, kärleken och meningen med livet

Jag var från början lite ambivalent inställd till den här boken. Titeln låter lite fånig (den engelska är bättre såklart), men att Oprah Winfrey gillar den brukar vara ett kvalitetsmärke. Lånade hem den och läste början och blev sen helt fast. Så jag beställde hem pocketversionen och senaste veckan har den följt mig var jag än gått.

Jag vet inte hur jag ska beskriva den här boken för att inte förstöra upplevelsen av den. För mig som är en nöjd fåtölj-resenär så var den här boken en ypperlig resa. Dels genom att man får följa författaren till Italien, Indien och Indonesien och får genom henne uppleva för mig helt nya sidor hos länderna och dess befolkning. Dels får man följa författarens inre resa, vilket jag först var lite nervös för att det skulle första läsupplevelsen, för jag är ganska ointresserad av andlig utveckling osv. Men sättet hon skriver på och själva tonen gjorde att det var en bok helt i min smak. Bättre resa än så här kan man inte göra från fåtöljen.

Kiffe kiffe, i morgon

Bra bok. Roligt skriven utifrån en ung tjejs horisont. Flera bra sidor som jag ville hundöra fastän det var bibblans bok. Hon beskriver på ett dråpligt sätt hur det är att vara fattig invandrare som tvingas leva på socialbidrag och få besök av knäppa socialtanter och gå hos psykolog. Den är inte deprimerande, utan blir allt mer positiv ju fler sidor som man läser.

Bok på gång

Just nu läser jag flera böcker samtidigt. En av dessa är En härva av skuld, av Lesley Horton. Jag blev så sugen på en deckare och har läst Hortons tredje bok och efter det köpte jag hem de två tidigare för att ha när deckar-behovet visade sig igen. Jag har ännu bara läst ca 50 sidor, men fick höra av någon annan som läst den att hon tyckte den var rasistisk. Så nu läser jag den extra noga och försöker förstå vad hon menade. Någon som har läst och kan hjälpa mig på traven?

Nu har jag läst färdigt boken. Är fortfarande nyfiken på vad personen jag pratat med tidigare tyckte var rasistiskt med den här boken. Jag ville inte slänga den i väggen som vissa andra, men nog blev jag också stundtals irriterad på den. På något sätt kändes det som att författaren minsann skulle visa att hon var emot rasism. Detta gjorde på något sätt att det blev lite fördomsfullt skrivet istället. Jag hajade till flera gånger och ångrar mig nu att jag inte kollade på vilka sidor det var. Men på något sätt fick jag känslan av att författaren beskrev ALLA muslimer är på ett och samma sätt. Att alla har ett viss mått föreståelse för hedersmord bla.

Det var också för lätt att lista ut vem mördaren var. Det gjorde jag från början, men intalade mig att det inte alls var h*n för att då skulle gåtan bli för enkel. Men ändå kan jag inte låta bli att gilla den här boken, även om Djävulen i spegeln var bättre. En smula långdragen, men ändå med trevliga och bra beskrivna karaktärer. Jag kommer förmodligen att läsa Förbjuden mark också. Just nu är jag sugen på Elizabeth George senaste, men antar att den inte kommit på pocket än.

Måste lägga ifrån mig "Två husvagnar"

Jag hade så höga förväntningar på den här boken efter att ha läst författarens förra: En kort berättelse om traktorer på ukrainska. Men.........efter ca 200 sidor känner jag att den är okej, men jag lägger hellre ner tid på annan läsning, även om den här är en viktig bok. Den tar upp europeisk flyktingproblematik utifrån några papperslösa arbetare i England och den känns verkligen äkta. Den växlar mellan olika personer, som fler än jag lagt märke till, inte beskrivs så fänglande. Det blir bökigt att hoppa mellan flera personer som jag visserligen kan känna med, men de känns ytligt beskrivna och jag fastnar inte i läsningen. Det finns ett visst flyt i berättelsen, men nu ger jag upp. Och en varningens ord om du är lite känslig....kycklingfarmen.....blä!!!!!!!!

Gavalda!!!! När kommer nästa på svenska?

Har just läst klart Anna Gavaldas novellbok Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstanns för andra gången. Den här gången hade jag nöjet att diskutera den med andra som läst samma bok och det var kul. Alla hade vi fastnat för novellen om lastbilschaffören som av misstag och helt ovetandes orsakar en stor bilolycka med många dödsoffer. Först flera timmar efter olyckan får han veta det genom hans fru, som tror att han dött i olyckan. Usch vilken känsla! Jag gillar det med Gavaldas noveller att de är korta och att man verkligen känner något när man läser dem. En annan novell handlar om ett par som bara är ute och kör bil och man får följa båda deras tankar om livets vedermödor. Jag får rysningar av att läsa den. Sååå tråkigt som de har det borde inga par få ha det.

Stämningen i Gavaldas böcker gör att jag vill boka en Paris-resa på en gång. Faktiskt, och nu ska jag dela med mig av ett tips och en hemlighet.....när jag tycker att livet är trist, vädret är dåligt och jag är urtrött och på väg till jobbet brukar jag låtsas att jag är fransyska i Paris. Att jag tar en liten kopp kaffe på nåt mysigt litet kafé i Paris på väg till jobbet. Det är vår. Och på nåt sätt känns det som/eller min fördom, att i Paris är det tillåtet att vara lite sur och butter och inte helglad och hejsansvejsanpigg jämt på ett annat sätt än vad som tillåts här. Med en basker på sned och en cigg elegant i handen hastar jag med klippande klackar längs med Paris trottoarer och kaféer och då känns livet lite lättare igen.

När jag är inne på noveller kan jag tipsa om mina favoriter:

Den indiske tolken, av Jumpha Lahiri. Den tar upp kulturkrockar, integration och handlar om invandrare i USA.

Kyssar på Manhattan, av David Schickler. De novellerna har jag för mig går ihop lite med varandra. Och om jag inte minns helt fel så binds de ihop på slutet. Rätta mig och jag har fel.

En bra novell är aldrig fel!