Jag boktipsar i Biblioteksbladets julkalender God Läsjul!

Biblioteksbladet, som är Svensk biblioteksförenings medlemstidning, har en digital julkalender med det klingande namnet "God Läsjul!" och i lucka 18 tipsar jag i egenskap av årets Greta Renborg-pristagare om tre böcker som ger extra värme i hjärtetrakten och som passar bra att läsa vid jul. 

Små solfåglar långt borta av Christie Watson

Rädda varje spillra av Jesmyn Ward

En nypa salt av Maria Goodin

Bokcirkel i radio om Livet efter dig

Livet efter dig av Jojo Moyes ligger fortfarande högt upp på prispallen på landets försäljningslistor. Det förvånar mig inte alls. Det är en sån där bok som griper tag, fastnar och stannar kvar. Länge.

I våras bokcirklade vi om boken på BokSPAningshelgen på AlftaQuren och det fanns mycket i boken att samtala om.

I somras blev jag tillfrågad om jag ville vara med och bokcirkla i P4 Gävleborg. Jag tackade ja bara för en period, eftersom det krävdes att jag reste till Gävle en gång i veckan. Jag ångrade mig nästan när jag fick höra att den andra bokcirkelboken var just Livet efter dig. 

Som tur var finns samtalen kvar på nätet. Jag får väl lyssna på dem medan jag otåligt väntar till november då Moyes nya bok, Sophies historia, kommer ut. 

Dålig karma

Vilken frisk fläkt! Dålig karma av David Safier lockade mig redan med omslaget. Texten på baksidan som lyder "David Safier är det barn som Fay Weldon och Woody Allen aldrig fick tillsammans" gjorde att jag definitivt bestämde mig för att läsa boken.

Ett tag tvivlade jag och tänkte att boken nog var FÖR svår och skruvad för min smak. Gissa om jag hade fel eller fel!! Fastän boken handlar om reinkarnation och man får väldigt ingående beskrivningar om hur det är att leva som myra, så slukade jag hela historien och nu vill jag ha mer. Det är jag inte ensam om. I sitt hemland, Tyskland har författaren sålt mer än 1,5 miljoner exemplar.

David Safier har lyckats skriva en sorts Bridget Jones-/Buddhism-light-/relationsroman som tar sin början i tv-stjärnan Kim Langes stora dag när hon ska ta emot Stora Journalistpriset. Kims relation till maken är på upphällningen och hon ägnar mer tid åt sin karriär än åt dottern, vilket skaver i hennes själ, men inte mer än att hon väljer tv-galan framför att fira dotterns födelsedag. Kim lovar dottern att vara en hel dag med henne senare, men lyckas inte uppfylla det löftet.

Kim dör den dagen, av en väldigt annorlunda och mycket slumpbetonad orsak, och återföds som myra. Hon tänker att: "Om jag blir återfödd som myra, i vilken reinkarnationsform återföds då diktatorer som Stalin och Hitler?". Buddha svarar att de återföds som tarmbakterier. Därifrån startar Kims kamp med att samla på sig god karma för återvända till sin familj.

På sin väg upp på reinkarnationsstegen träffar hon på Casanova, som kämpat i 200 år, men inte kommit längre till flygmyra. Casanova förälskar sig i Kims väninna, som till Kims fasa har en relation med hennes före detta man. Hon vill för allt i livet inte att väninnan ska bli hennes dotters styvmor.

Låter det konstigt? Bli inte avskräckt! David Safier skriver på ett sätt som gör att man stundtals glömmer bort att Kim är ett djur. Språket flyter lätt och humorn är ständigt närvarande. Han har hittat ett annorlunda sätt att närma sig relationsproblematiken. Vad skulle du ha ändrat i ditt eget liv om du fått chansen att leva om det? Eller om du hade fått se det utifrån. Författaren lyfter även tankar kring djurförsök ur ett nytt perspektiv.

Förutom att jag är glad över att jag ha mött ett nytt författarskap, som faller mig i smaken och som jag förväntar mig många fler härliga romaner från, så kommer jag fortsättningsvis att ha lite svårt för att äta kött. VEM är det jag äter upp nu? Det är en av frågorna jag ska ställa när jag äter Bloggfrukost med Safier på Bokmässan:  -"Du är vegetarian va?"

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten

Vilken härlig bok! Fiskar ändrar riktning i kallt vatten är en bok man blir varm om hjärtat av. Jag hade fått för mig att den skulle vara lite tung och svår. Men tji fick jag. Den är både lättläst och hur charmig som helst. Jag skulle till och med kunna sträcka mig till att säga att det här är en bok som skulle passa nästan vem som helst.

Jag gillar att den berättas ur barnets perspektiv. Huvudpersonen, vars namn man inte får reda på, är elva år och upplever hur hans föräldrar separerar. Han önskar att någon ska göra något så att det inte sker och till sin förvåning går hans önskan i uppfyllelse...men kanske inte på det sätt han tänkt sig. Den värsta isstormen Quebec har upplevt drar in över området och underkylt regn gör hela staden lamslagen och de flesta hushåll blir strömlösa. I nöden prövas vännen...eller grannen i det här fallet.

Några av de som bor på samma gata blir inte utan ström eftersom de bor bredvid ett pensionärsboende. Julie, som försörjer sig genom att strippa på en club, är en av dem som får behålla värmen och strömmen. Hon låter sin desperate granne, som forskar på hur fiskar simmar i 32-gradigt vatten, flytta in med sina fiskar och ni kan ju gissa vad som händer.

Alex, som är jämngammal med huvudpersonen, bor med sin pappa Alexis, som är bitter på livet och människorna. "Är de inte judar så är de homosexuella" är en vanlig fras som brukar komma över hans läppar. Pappan och sonen blir inbjudna till grannarna, som inte visar sig vara bröder utan...just det...ett homosexuellt par.

Under de kalla dagarna knyts nya vänskapsband och många får anledning att ompröva sina fördomar och tankar. Det som sker med fiskarna, att de ändrar riktning och börjar simma närmare varandra, sker även på det mänskliga planet.

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten hamnar absolut bland mina feelgoodfavoriter och jag kan varmt rekommendera den till er som söker något som liknar En röd liten fågel i juletid. Den är också en sån där härlig, varm bok som går hem hos de flesta.

Kvinnan som gick till sängs i ett år

Ibland vill man bara stanna kvar i stämningen i en bok. Just så känner jag när jag läser Kvinnan som gick till sängs i ett år, av Sue Townsend.

Hela helgen har jag burit med mig boken och tagit till både det ena och det andra knepet för att sno åt mig lite lästid. Nu vill jag inte att boken ska ta slut. Än har jag några sidor kvar och jag spar på dem. Är det något som kommer att få Eva att gå upp ur sängen innan ett år har gått?

Vem har inte snuddat vid tanken på att bara skita i allt och dra sig undan!? Det är precis vad Eva gör när hennes barn lämnar hemmet för att börja plugga på annan ort. Vad skönt att få tänka klart, att slippa allt. Lägga över ansvaret på någon annan.

Min känsla av att författaren startar en feministisk reaktion med boken är stark. Det är inte utan ett hånleende som jag läser om Brian, Evas man, som blir helt handikappad när hans fru inte längre lagar maten, stryker hans skjortor eller arrangerar julfirandet. Det blir en nyttig erfarenhet för honom. Kanske borde vi alla lära oss att inte ta personer i vår närhet för givna.

På bokens baksida kan man läsa att den handlar om en kvinna som går in i en livskris. Så uppfattar inte jag det. Jag ser snarare en stark kvinna som beslutar sig för att ta tag i sitt liv. Hon är beslutsam att inte bara låta det rulla på i samma gamla hjulspår. Hon tar en timeout för att vila, få tänka färdigt och bara för att hon VILL!

Det är inte så att man som läsare är inne i Evas huvud och får följa hennes tankegångar hela tiden. Tvärtom så lär man känna henne mer genom hennes familj och andra som hon lär känna under sin frivilliga isolering; Evas mor, svärmor, tvillingbarnen med autistiska drag, makens älskarinna och inte minst Alexander som dyker upp av en slump. Han blir den som hjälper Eva med både praktiska och känslomässiga ting. Hela familjen är lite galen och jag ser många likheter med familjen i tv-serien Friday night dinner, som är en favoritserie.

Ryktet om kvinnan i sängen sprider sig som en löpeld på orten där Eva bor. Folk kommer till henne för att få råd och hon upphöjs nästan till en gudomlig och vis kvinna. Kanske vill författaren här visa på att den nutida västerländska livsstilen kanske inte alltid är den bästa. Att en person som drar sig undan ses som något väldigt udda, säger något om oss. Det är nästan tabu att vända sig från världen. Får man verkligen göra så!? Kanske skulle vi må bra lite till mans av att släppa lite på kraven. Dra oss undan ibland från bruset.

Avslutningsvis vill jag bara säga att Sue Townsends humor är helt underbar! Lågmäld, samtidigt som grov. Varje sida rymmer minst ett skratt; ibland ett gapgarv och ibland bara ett inombordsleende eller ett igenkänningsskratt. Jag har inte läst något av henne innan...konstigt nog...men kommer att läsa böckerna om Adrian Mole så fort jag får tillfälle.

Jag återkommer när jag har läst slutet. Nu ska jag gå till sängs.

Ljudfil från boksamtalet om Livet efter dig av Jojo Moyes

Här kommer ett litet smakprov från boksamtalet vi hade om boken Livet efter dig av Jojo Moyes under helgens BokSPAning på AlftaQuren. Ljudet är inte det bästa och bilden är väldigt enformig :-) Det var jag som av en slump råkade ha inspelningen på. Kanske går det att höra lite ändå och få ett hum av vilket intressant boksamtal vi hade... och hur mycket vi skrattade emellanåt :-) 

Vi var flera som undrade över den svenska titeln. Den avslöjar mer än den engelska. Skulle vara intressant att höra hur förlaget tänkte där? 

Så här skönt satt vi under boksamtalet.



... och här är hela gänget som bokpratade under ledning av mig och Karin Berg från enbokcirkelföralla

Efter festen av Lisa Jewell borde ingå i ett "relationspaket"

Just nu läser jag Efter festen. Som vanligt när man läser en bok av Lisa Jewell, (som är en av mina stora feelgoodfavoritförfattare) infinner sig den där mysiga "jag-är-där-känslan" - som att personerna i boken är ens vänner. Jag skulle inte alls bli förvånad om jag en dag satt i deras kök och pratade över en öl eller nåt. Jag kan nästan känna lukten av London mellan raderna och jag är inte långt ifrån att beställa en weekendresa. Författaren har också förmågan att få språket att forsa fram likt rinnande vatten - utan att det känns banalt. Inte nog med att boken är lättläst (på ett positivt sätt!), man blir ett snäpp klokare av den också. Flera gånger under läsningen tänker jag att den här boken borde ingå i ett "relationspaket" för nygifta par, eller ännu hellre för blivande makar. Det går att lära sig hur mycket som helst om att leva tillsammans genom en bok som Efter festen.

I Efter festen får man följa Ralph och Jem, som träffades i boken Ralphs party. Nu har de varit tillsammans i över 10 år och de befinner sig mitt i småbarnsträsket och 40-årskrisen knackar på dörren. Missfall, graviditeter, sömnbrist och andra vardagstrivialiteter har satt sina spår. Ralph har svårt att finna sig i småbarnslivet och tar sin tillflykt till en gammal kompis, i Kalifornien under en vecka, när sonen bara är 4 månader. Typiskt män, kan man tänka, och i början var jag nästan lite sur på honom, men samtidigt känner jag med honom. Känslan av instängdhet och att "var det inte mer än så här-tanken" kan ju plåga vilken småbarnsförälder som helst (ibland). Under den här veckan får båda luft och kommer mer eller mindre på nya tankar och försonas och där skulle boken ha kunnat sluta...men Jewell lämnar inte en historia så lätt.

Både Jem och Ralph snuddade vid otrohetens gräns ... och det sätter sina spår. Ralph "hittar sig själv", som man brukar säga, eller om det är Gud (?) och åker hem för att börja om på nytt. Även Jem, som fick testa på ensamma-mamman-livet, hade en liten flirt i lekparken.

Min vana trogen bloggar jag innan jag har läst klart hela boken. Än har jag en tredjedel kvar av den och undrar hur det kommer att gå för dem. Jag hoppas att det kommer att gå bra, för jag gillar Jem och Ralph, både som individer och som par. Samtidigt så känner jag en sådan frustration!! VARFÖR kan de inte bara PRATA MED VARANDRA?!! Hade de gjort det så hade det inte blivit någon bok i och för sig :-). Inte någon speciell tjock i alla fall :-) Relationsproblematiken känns bekant och det är så fascinerande att få följa två personers tankeliv så nära. Det gör att man förstår varför det uppstår konflikter.

Jag antar att eftersom både Jem och Ralph är två kloka personer, som känner varmt för sin lilla familj, så kommer boken förmodligen att sluta lyckligt. Allt annat skulle göra mig förvånad....och besviken?

Facebookprata om boken Livet efter dig av Jojo Moyes

Jag bara måste få diskutera Livet efter dig av Jojo Moyes med någon!! Enbokcirkelföralla har bjudit in till ett facebookprat och nu så här efter julen måste det väl vara några där ute som har hunnit läsa boken? Är det någon bok jag skulle vilja diskutera så är det just den här. 

Många av mina tankar kring boken har jag skrivit om här, men det skulle vara kul att  få prata med andra om den. 

Skulle Lou och Will ha fått känslor för varandra under andra omständigheter? 

Räcker inte kärlek för att vilja leva? 

Får man blanda in humor i en berättelse med ett sånt viktigt tema som dödshjälp?

Jag hoppas vi ses i Läsklubben! Snart!!! :-)  

Årets 10 feelgood-favoriter

Så här i slutet på året stötte jag på frågan vilken som är den bästa bok jag har läst i år. Eftersom jag har väldigt svårt för att bara nämna EN bok, så tänkte jag göra en fem-i-topp-lista....men inte ens det gick :-)

Det blev en hel 10-i-topplista utan inbördes rangordning:

• En nypa salt
• Livet efter dig
• Boken om Joe
• Krokodilernas gula ögon
• Små solfåglar långt borta
• Blomsterspråket
• Alla mina vänner är superhjältar
• Drömhjärta
• Jacobs värld
• Nästan hemma

GOTT NYTT ÅR!

(Kinesisk nyårs-petshop-drake)

Inbox(1) av Daniel Glattauer - perfekt jullektyr

Långa lediga lata julfrukostar kräva perfekt jullektyr! Inbox(1), av Daniel Glattauer passar perfekt in i den kategorin. Redan på första sidan dras jag in i den kvicka brevväxlingen mellan Emmi och Leo. Av misstag råkar Emmis mail komma till Daniel och med språket som gemensam nämnare fortsätter de att maila varandra och ett sorts beroende växer fram. En dag utan mail från den andre räknas som en dålig dag.

Jag småler när jag läser om Emmis felskickade mail och tänkter att jag skulle kunna göra precis samma sak :) Eftersom jag är lite hastig ibland så händer det att mail kommer fel. Bland annat råkade jag avslöja planerna för min kompis hela möhippa...oops! När jag köpte en möbel via nätet slant jag på tangenterna så fakturan kom till en kille med samma namn som min man. Tog ett tag att reda ut :)

Språkpsykogram var ett okänt ord för mig innan jag läste Inbox(1). Emmi menar att Leo använder sig av det för att begripa sig på vem Emmi verkligen är. Båda läser de in olika saker i den andres text för att förstå sig på den nya brevvännen. Lär man känna den rätta personen genom text? Är det sitt rätta jag man presenterar i en mailbrevväxling? Hur blir det när man träffas IRL? Och var går gränsen för otrohet? Många frågor dyker upp under läsningen...som fortsätter nu.

Tack Printz Publishing för perfekt jullektyr!

Bibliotekspralin nr 24 - vinnare av Boken om Joe är...

Bok: Boken om Joe, av Jonathan Tropper.

Ingredienser: En ypperlig blandning av humor och tragik, en stor dos kärlek, några mått

hemvändarångest, flera dl socialt patos, flera liter skratt

och en berättelse som stannar kvar...länge!

Utlottningen (Läs här!) av Boken om Joe är nu avslutad. Den som vinner Boken om Joe är Katharina som har bloggen Lillabus läser. Grattis! Hör av dig till mig med adress så kommer snart ett hårdpaket hem till dig som en försenad julklapp! 

Varsågoda och GOD JUL! 

11

Bibliotekspralin nr 23 - favoriter från bibliotekets hyllor

Bok: Den motvillige resenären, av Jenny Diski.

Ingredienser: Ingenting, humor, en njutning för fåtöljresenärer och ett otroligt roligt vinteräventyr från Sveriges nordligaste delar. 

Varsågoda!

Bibliotekspralin nr 20 - favoriter från bibliotekets hyllor

 

Bok: Mitt livs roll av David Nicholls

 

Ingredienser: Massor av brittisk humor, många småfniss, bitterljuva delar blandat med situationer som är så pinsamma att det gör ont i en.

 

Varsågoda!

Bibliotekspralin nr 18 - favoriter från bibliotekets hyllor

 

Bok: Flickan som dök ner till jordens mitt av Sabina Berman

 

Ingredienser: Ett annorlunda perspektiv på världen, en och annan "standardmänniska", mängder av stressfri tonfisk, en touch av favoritbok och till en början ett ryckigt språk, som man snart vänjer sig vid och efter ett tag förstår att det är ett grepp som förtydligar berättelsen.

Varsågoda!

Bibliotekspralin nr 17: Livet efter dig av Jojo Moyes

Först en varning om ett långt inlägg med en del avslöjanden om bokens slut. Så vill du inte vet hur det går så kan du sluta läsa efter första stycket.

Tanken var att jag tänkte smälta boken lite innan jag skrev...men nu sitter jag här och skriver ändå. :-)  Jag tyckte så mycket om Livet efter dig och den förtjänar en bra recension. Som du kanske redan märkts å gillar jag ju den här sortens böcker och höjde En dag till skyarna. Livet efter dig är ännu bättre så nu vet jag inte hur högt jag ska hissa den :-)

Det jag gillar är att Moyes blandar humor med ett allvarligt tema. Den hårda och osentimentala jargongen mellan Lou och Will är så uppfriskande. Till en början oroar sig Lou för HUR hon ska bete sig med en funktionshindrad person. De tankarna är hon inte ensam om och jag gillar hur vi läsare får vara med om hennes resa från att se funktionshindrade personer, som något helt främmande, till att tycka att kroppen är det minst intressanta med Will. Moyes sätter också fingret på känslan när man känner sig malplacerad i ett nytt sällskap eller i ett ovant sammanhang. Will påpekar att det är så han känner det jämt.

Kärleken mellan Lou och Will växer långsamt fram, även om Will menar att han blev förtjust i henne första gången de sågs. Deras kärlek beskrivs på ett lite annorlunda vis än vad man är van med i romantiska berättelse. Det är så befriande att läsa om en ostereotyp kärleksrelation, även om jag snabbt listade ut hur det skulle gå. Även i En nypa salt är kärleken lite ovanligt beskriven och har inte den centrala rollen som den vanligtvis har i en relationsroman.

Jag undrar om det ens skulle ha blivit något mellan dem om de möts innan Wills olycka. Lou och Will är ju helt olika varandra både som personer och i deras sätt att leva sina liv. Orten de bodde på verkar vara uppdelad och de umgicks nog inte med samma människor, men ändå tycker man att de borde ha träffats någon gång tidigare. Men som Lou uttryckte det så fint: att de kvinnor Will träffade tidigare var sådana kvinnor som kände av ett fett representationskonto på mils avstånd :-) och till den kategorin räknas absolut inte Lou.

Will förändrade Lou samtidigt som Lou förändrade Will och någonstanns där emellan fann de varandra. De levde tätt inpå varandra och en slags intimitet växte snabbt fram mellan dem. Will fick verkligen Lou att blomma ut, att ta vara på livet, trots de motgångar hon varit med om. Will beskrev det så fint att han gillade Lou från början för att hon är en sån person som inte kan hålla inne med sina känslor. Jag tänker att det måste ha varit skönt för Will att träffa på en sådan ärlig människa när han hamnat i en oönskad situation där han säkert bemöts med silkeshandskar och blivit "pratad över huvudet" med.

Jag har haft problem med att komma ihåg titeln, är det Livet FÖRE eller EFTER efter dig, som boken heter? Livet EFTER det är ju det som borde komma i del 2. En fortsättning skulle inte sitta helt fel. :-) Samtidigt förstår jag att livet EFTER blir ju helt annorlunda för Lou. Will hjälpte henne på traven med självkänslan,  fick henne att få ändan ur vagnen och att bli hungrig på livet. Samtidigt tänker jag att livet FÖRE betydde så mycket för Will. Det var den han var FÖRE olyckan, som han tyckte var den RÄTTA Will. Som läsaren kan jag få tänka tanken att en annan sida av Will kom mer till sin rätt EFTER olyckan. Då tänker jag att han blev mer ödmjuk, tänkte mer på "mjuka" värden i livet än rikedom, jobb och ytliga kärleksrelationer.

Det är intressant författaren tar upp ämnet dödshjälp och låter olika åsikter om dödshjälp komma från olika personer i boken. För Lous mamma är det ett mycket känsligt ämne och det är  djupt rotat i henne att det är förkastligt. I Wills föräldrar ser man även skillnader. Pappan verkar vara lite mer förstående för Wills beslut, än mamman. Jag känner verkligen Lous frustration! Hennes kärlek borde väl räcka!!? Man förstår styrkan i Wills beslut när inte ens kärlek räcker för att han ska välja livet.

Själv känner jag mig lite kluven till dödshjälp. Det är ju varje människas rätt att bestämma över sitt liv och jag tycker att alla ska ha rätt att avsluta det i en situation som Wills, OM det finns tillräckligt som styrker att personen är psykiskt stabil och verkligen vet vad hen vill. Samtidigt så tänker jag att livet tar ju slut förr eller senare ändå och att leva ett begränsat liv vore bättre än inget alls. Jag tycke att det beskrevs så fint i Själamakerskan; att varje människa får hjälp in i livet (vid förlossningen) där barnet, i bästa fall, välkomnas till en varm, trygg miljö i närvaro av familjen. Varför ska då en människa inte kunna få samma hjälp i slutet av livet i familjens trygga famn?

Jag har tidigare läst Det skyddande regnet av Moyes och måste väl erkänna att jag då gav henne en plats hos gänget McKinley, Roberts, Binchy mf.l. Jag har väl inte direkt gömt mig bakom skämskudden, men har inte skyltat med att jag har läst den boken. Men jag har hela tiden funderat på varför det inte har dykt upp flera böcker av Moyes. Jag fastade för mysigheten i boken och det var något i  hennes berättarstil  som tilltalade mig. Därför blev jag extra glad när hon nu dök upp bland ett av mina favoritförlags nyheter och jag kommer nu glatt ut ur garderoben och känner mig stolt över att ha känt igen en stjärna på feelgoodhimlen :-)

Moyes intar numera en framskjutande plats bland mina feelgoodfavoriter. Jag ser fram emot att läsa mer av Moyes i framtiden och skulle kunna tänka mig att hon tillsammans med  John O´Farrell och David Nicholls skulle kunna få till en storslagen feelgoodroman eller varför inte a-hell-of-a-good brittisk TV-serie.

Bibliotekspralin nr 15 är en utlottning av Boken om Joe

Varför är hårda julklappar bäst? Svara på det och var med i utlottningen av Boken om Joe, av Jonathan Tropper. En av årets höjdare enligt mig.

 

Lämna en kommentar här på bloggen eller på Feelgoodbibliotekariens Facebooksida.

 

På självaste julaftonen drar jag en vinnare av en hård julklapp.

 

Fler bibliotekspraliner hittar du i julkalendern!

 

Inlägg om feelgood, litterärt missbruk och bokcirklar i min roll som gästbookie

Snart har halva min bloggvecka hos Bookie gått, men jag tycker att jag har hunnit med mycket. I går var det tydligen årets tråkigaste dag...för vissa...Själv hade jag hade ju lyckan att få intervjua Pia Printz om feelgood hos Bookie. Jag hann också med ett inlägg om litterärt missbruk och om boknördar borde åka på bokrehab eller bokSPA.

I dag har jag skrivit ett blogginlägg hos Bookie om att bokcirkla på nätet. Där finns även en intervju med Karin Berg som ligger i startgroparna för att öppna den nya medlemssidan på enbokcirkelforalla.se . Det ser jag mycket fram emot!

Jonas Gardell vs Jonathan Tropper

Det är lite förvillande att läsa två böcker samtidigt, som dessutom berör samma tema och innehåller liknande berättelser. Den ena boken är  Boken om Joe av Jonathan Tropper och den andra är Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell. Det känns nästan lite hädiskt att jämföra Gardells bok med Troppers på något vis, (Gardell är ju alltid Gardell och i en klass för sig) men jag gör det ändå.

Båda böckerna handlar om unga homosexuella mäns uppväxt och utsatta tillvaro. Troppers bok är lika roligt skriven som Gardells är allvarlig. Gardell använder minsta möjliga antal ord och lyckas ändå förmedla så mycket mellan raderna. Tropper använder tredubbelt så många ord och humoristiska formuleringar här och där, som får en att dra på mungiporna mest hela tiden, trots dystra händelser. Han har en sorts "grabbig" och tuff jargong i språket som också passar huvudpersonen perfekt. Visst kan man tycka att Tropper skämtar bort ett viktigt ämne, men jag tycker tvärt om. Humor kan vara förlösande och göra ett tungt ämne lite lättare att ta in. Å andra sidan är Gardells bok så välskriven och skarp att man slukar den utan problem trots tyngden och allvaret.

Båda författarna utgår från småstaden och hur man lätt tilldelas olika roller som är svåra att bli av med. I båda böckerna kämpas det med att stå emot mobbning och att få vara den man är och inte den folk tycker att man ska vara. Även de homosexuella männens relation till sina föräldrar har liknande drag. Relationen är inte helt frisk och i båda böckerna ligger religionen i vägen och förhindrar föräldrarna att acceptera att deras barn är homosexuella.

Jag tyckte väldigt mycket om båda böckerna och kan varmt rekommendera dem! Jag är nyfiken på vad Jonas Gardell tycker om Boken om Joe. Hoppas på att få läsa om det framöver.

Jag har tidigare bloggat om Troppers två andra böcker som har kommit ut på svenska; Sju jävligt långa år och Konsten att tala med en änkling. Jag håller tummarna för att fler av hans böcker översätts till svenska. Tropper är en mästare på att röra sig kring livets mörka sidor fast med en lätthet, värme och charm som gör att man skrattar mitt i det hemska. Det är feelgood för mig!

Sammanfattning av boksamtalet kring boken Drömhjärta

Söndagens boksamtal på BokSPAning, på AlftaQuren, hölls kring boken Drömhjärta av Cecilia Samartin. Alla deltagare fick den hemskickad vid anmälan. Vi satt alla 19 deltagare i en ring, i varsin skön fåtölj och Karin Berg, från enbokcirkelföralla, var samtalsledare. Efter att Karin läst första sidan i boken högt tittade vi på vilka frågor som författaren Cecilia Samartin tyckte att vi kunde diskutera. 

När jag intervjuade henne frågade jag så här:  We are a group of 16 people who will meet on a weekend soon to read, converse and have a generally good time. We intend to read and discuss your book "Dreamheart". What would you like to say to the participants of "Book Spa” and what points do you think we should take up when we discuss your book? 

Cecilia Samartin svarade så här: Please consider that while this book is fiction, it was inspired by real life stories told to me by family and friends. I have been collecting these stories all of my life. I have never been back to Cuba, but “Dreamheart” was like my psychological journey home. I’m unable to return not only because it is difficult for Americans to go to Cuba but because my outspoken support for those on the island who are calling for human rights would put me in danger. While in Norway on a book tour, the Cuban Consulate wrote critical letters about me which was a little bit surprising. Needless to say, they don’t like me very much for speaking my mind.

Another interesting question might be, how do you define home? Is it a place, a feeling, an attitude? What does home feel like? Can you be truly yourself if you don’t feel at home?

How does a person hold on to the past while making space in their heart for the new? Why are some people better able to do this than others?

Vi fastnade vid hennes fråga om vad man menar med "ett hem". Någon tyckte att den känslan man har för hemmet när man är barn stannar kvar även när man blir vuxen. Känslan kan variera beroende på hur ofta man är tillbaka till sitt hem, om man har band kvar. Vad man räknar som hem kan också skilja sig beroende på om man lämnade sitt hem frivilligt eller ofrivilligt eller om man reste/flydde FRÅN något eller om man åkte TILL något. En deltagare med estlandsvenskar i släkten drog paralleller till hur det hade varit för hennes släktingar när de flydde till Sverige och hon tyckte att det bitvis var riktigt hemskt att läsa Drömhjärta. 

Flera gånger återkom vi till språket och hur starkt kopplat det är till hemkänslan. Noras snabba och starka koppling till sin man kanske berodde på deras gemensamma intresse för just språket? 

Det rådde ganska skilda åsikter om boken. En del var positivt överraskade och tyckte att Samartin är en bra historieberättare. Att hon är bra på att beskriva färger och dofter, så att det känns som att man är där.  Flera  tyckte om att resa med hjälp av böcker och att Drömhjärta är en bra bok på det sättet. Många tyckte att det var intressant att få läsa om Kuba och få lära sig något nytt. Vi var också många som blev sugna på att läsa mer om Kuba. Andra, mer språkintresserade deltagare fastnade på författarens språkbehandling och tempusbyte (min specialitet :-) De tyckte att hon använder för många schabloner och klichéer. 

Karin Berg skriver så här om boksamtalet på enbokcirkelföralla.

Förutom Drömhjärta fick deltagarna de här böckerna i goodie bagen. 

BokSPAningen fortsatte på söndagen