Glömde berätta att jag boktipsade i närradion

Under skyltsöndagen sände närradion Radio Edsbyn 99,4 live 24 timmar från ett skyltfönster. När de frågade om jag kunde komma och boktipsa var jag inte sen att tacka ja. Jag slog två flugor i en smäll och tipsade om ungefär samma böcker som på Helgebibliotekens inspirationssida.

Den var en ren fröjd, och inte så nervöst alls, att prata med bokmalen Sofia, som är en flitig biblioteksbesökare. Det skulle vara kul att göra mer sånt här. 

Innan jag gick passade jag på att ge de tappra radiofolket en varsin hård julklapp. 

Grattis Selma på födelsedagen!

För två år sedan hade jag den stora äran att dela ut årets litteraturpris, i Nobels anda, till 6 elever på Celsiusskolan. Dagen till ära var jag uppklädd till ingen mindre än Selma Lagerlöf. Det var lärarna som tyckte att det passade bra att barnbibliotekarien lämnade över litteraturpriset, på "Nobelfesten", som avslutade deras temaarbete den terminen. Det är förmodligen första och sista gången jag blir bjuden till Nobelfesten och får sitta vid honnörsbordet.

Eftersom jag inte hade någon passande väska kom en gammal bok till användning. Jag fick hjälp att skära ut en låda inuti den, där jag kunde lägga mina nycklar.

Det var ovant att bära hatt och underkjol...och jag glömde att knäppa överkjolens knappar...men jag tror inte att någon märkte det :-) Det är något med mig och kjolar. (Ni som hängt med på Feelgoodsidan på Facebook fattar ;-))

Greta Renborg och jag

Greta Renborg och jag har en del gemensamt har jag märkt nu när jag har läst på lite mer om henne. (Är det någon som har missat det så har jag tilldelats Greta Renborgs pris av Svensk biblioteksförening.)

Greta, liksom jag, hade en stark tro på bibliotekets betydelse för det demokratiska samhället och strävade med att nå ut till fler med vad biblioteket har att erbjuda och hur biblioteket kan användas. Men likheterna och de gemensamma beröringspunkterna slutar inte där.

Greta var flera gånger på Edsbyns bibliotek när hon arbetade tillsammans med, bland annat tidigare bibliotekschefen Mona, i Gävleborgsprojektet. Förmodligen är detta foto taget under denna tid. Draperierna är desamma i hörsalen idag. Nästan så att de börjar bli moderna igen :-)

I Hälsingerunor från 1983 skriver hon om Biblioteket i Ovanåker och nämner där min makes farfar: "Bland storläsarna återfinns Helge Johansson, skogsarbetare, som 1928 blev logebibliotekets studieledare och bibliotekarie. I fyrtio år arbetade han träget med detta bibliotek, arrangerade studiecirklar, ordnade föreläsningar." Greta skriver också att hon gjorde ett personligt besök hos honom. Världen är bra liten ibland. Förstår nu också bättre varifrån min makes passion för böcker härstammar! :-)

I en novell "Skärfälten nästa" skriver Greta hur hon åkte rälsbuss förbi Skärfältens station som var röd, död, igenvuxen och förfallen. På just denna station arbetade min gammelfarfar som stins och min gammalfarmor som biljettkassörska. De bodde i stationshuset även efter stationen lades ned. Jag var ofta där med mina föräldrar och det hände flera gånger att jag låg och lyssnade efter tågen med örat mot rälsen. Tänk om jag låg där när Gretas tåg var på väg!?

Det står att Greta var en driven maskinskriverska och jag själv är snabb som tusan på tangentbordet. Jag var så seriös när jag gick kvällskursen i maskinskrivning att jag inte ens avvek därifrån när Nelson Mandela besökte Uppsala Domkyrka. Något jag så klart ångrar efteråt.

Greta skrev krönikor i Uppsala Nya Tidning. Kanske läste jag någon av hennes krönikor medan jag pluggade biblioteks- och informationsvetenskap? Jag själv har precis skrivit min första krönika i Ljusnan.

Greta verkar ha varit en person som var öppen för att testa nya saker. Till exempel var hon med och anordnade mannekänguppvisning i Malungsbibliotek, "knutteaftnar" och tonårsträffar med frågesport, som avslutades med dans bland bokhyllorna.

När Greta var i Ovanåkers kommun åkte hon runt under älgjakten och ställde ut broschyrer med boktips med jakt- och fiskelitteratur för att nå nya målgrupper. På mitt bibliotek har vi bjudit in olika yrkesgruppers till sagostunderna: brandsoldater, poliser, ambulanssjukvårdare och bandyspelare. Jag drömmer om att bjuda in sopbilen, en grävskopa och en frisör. Jobbar på det. Bara fantasin sätter gränserna för vad det går att göra på biblioteket!

Det vore inte helt otroligt om mina och Gretas vägar korsades på något bibliotek i Uppsala. Vem vet!

Ulrika Knutson och jag i samma program!

I fredags höll jag föredrag om Feelgoodbibliotekarien och digitalt läsfrämjande för bibliotekspersonal i Dalarna, på deras länsmöte. Jag och Ulrika Knutson i samma program. Stort att ta in! 

Jag tror att det gick bra. I alla fall så var jag inte speciellt nervös och följde mina mina fusklappar på ett ungefär. Jag talade om hur jag byggt upp Feelgoodbibliotekarien som varumärke och vilka inspirationskällor jag har haft; Seriebibliotekarien, Arga Bibliotekstanten, Bosse Bildoktorn, Underbara Clara, Jenny Lindh och Nina Frid. 

Ulrika Knutson talade om Bergslagsförfattare.

Lite kul att man kunde låna barnvagnar på Rättviks bibliotek. Kan man det på fler ställen? 

Litteraturwordle under minglet

Jag fick det här fina pocketomslaget som tack. Med en bok i. 

Är man i Dalarna så får man dalahästar att smaska på under föredraget. 

Jag kommer att åka tillbaka till Rättviks Kultur- och bibliotekshus med mina barn och titta på utställningen om hur hur Siljan blev till. 

Utanför föreläsningssalen fanns det två vävstolar där alla som ville fick sätta sig ner och väva en stund. Väldigt frestande! 

Tack för att ni bjöd in mig! 

Var jättekul att träffa några twitter/facebook-kontakter IRL,

 även om jag inte förstod det förrän i efterhand :-) 

En hel hink lycka! Såpbubblans dag

På söndag den 14 april firas Såpbubblans dag. Om jag förstått det rätt så är det författarna till boken En hel hink lycka! som ligger bakom initiativet. Ett bättre sätt att fira in våren får man leta efter. Vem tycker inte om såpbubblor? 

En hel hink lycka är en feelgoodbok med ett varmt budskap. Jag tror att många barn från ca 4-8 år kommer att gilla den. Jag har tagit mig friheten och fotat ett stycke ur boken: 

Boken kombinerar lek och läsning på ett sånt bra sätt. Den uppmuntrar läsaren att fånga lyckan och att sprida den vidare. Något som barn i och för sig redan är bra på.

Jag hade planerat en sagostund i dag när jag tänkte läsa ur boken och sedan gå ut tillsammans med barnen och blåsa såpbubblor utanför biblioteket. Tyvärr kom det inga barn just idag, men jag fick ändå användning av såpan jag blandat ihop (efter ett recept ur boken). Jag tog med mig ett badmintonracket, en egentillverkad blåspinne, såpan och boken till närmaste lågstadieskola. När eleverna kom från matsalen stod jag där på skolgården och det var många som ville prova på att blåsa såpbubblor. Boken lånade jag ut till förskoleklassen och min förhoppning är att boken kommer att läsas i många klasser och familjer. 

Funderar du på att bli bibliotekarie? Våga nörda loss!

I dag gästbloggar min kära gamla pluggkompis Sonja om saker hon önskar att hon hade vetat när hon sökte jobb som bibliotekarie. Nu för tiden är det Mora bibliotek som har turen att ha henne anställd. Så här skriver hon: 

Med jämna mellanrum kommer de där prognoserna över utbildningar man bör respektive inte bör satsa på om man vill ha något jobb i framtiden. Varje gång bekräftas det att bibliotekarie är ett stort no-no för jobbsugna. ”Tillgången matchar efterfrågan” som det heter. Det har jag själv märkt av mer än många andra. På 13 år har jag bytt arbetsplats 13 gånger och flyttat mellan 7 olika kommuner, bara för att följa min dröm att jobba som bibliotekarie.

Första rådet till den som tänker sig att arbeta på bibliotek är alltså att skaffa uppblåsbara möbler som enkelt kan tappas på luft vid varje flytt. Lätt flyttbara husdjur är också en fördel, helst sådana som bor i burar. Om man har en partner som inte kan tänka sig att leva i bur är det bättre att göra sig av med henne/honom.

För min egen del har jag numera hamnat i den konstiga sitsen att inte längre bli rekryterad utan försöka rekrytera, och det har varit ganska spännande. Agget mot de där uttryckslösa personerna som intervjuar en och inte verkar förstå vilket guld ens CV innehåller har lagt sig lite. Det är inte så enkelt som det verkar.

Tänk om någon sagt åt mig vissa saker redan när jag börjat plugga, innan jag ens börjat på bibliotekarieutbildningen. Då hade det gått lite lättare. Viktigast av allt: det som passar alla passar ingen. Genom att bli passionerad inom något, och lägga ner arbete och kärlek på det, lär man sig så otroligt mycket. Några exempel från mitt eget liv: jag läste ryska på gymnasiet men fortsatte inte på universitetet. Jag gjorde en hemsida om olästa böcker men slutade underhålla den. Jag lade ner min skrivgrupp på grund av en jobbig gruppmedlem istället för att starta en ny. Jag var alldeles för rädd för att mycket av det jag brann för var sidospår och att det inte skulle ”leda till något”.

Alla kan inte hitta ett extrajobb på bibliotek under utbildningen, och ett papper med ett examensbevis säger inte den som försöker rekrytera särskilt mycket. Som chef och kollega är jag intresserad av att få reda på vad den som söker jobb verkligen vill. Vad är roligt, vad brinner man för, vad är det just denna människa vill uträtta inom yrket?

Några av de bästa bibliotekarierna jag känner är fullfjädrade nördar. De har hjärta och själ fast förankrade i sin konst, sitt skrivande, sin musik eller sitt reseintresse. Och tack vare det brinnande intresset har de lärt sig en massa saker som är fantastiskt bra att ha även på en arbetsplats. De har lärt sig göra webb, fixa ljud, nya språk, bildbehandla och arrangera konserter och festivaler för att det är roligt – och för att de bara måste.

Alltså – det kan kännas jättetryggt att stanna på motorvägen där alla andra finns. Men vik av istället. In på knaggliga kullerstensgator, snåriga stigar eller en kanal fullproppad med färgglada husbåtar. Våga nörda loss, specialisera dig och fördjupa dig. Det andra får du på köpet när hjärtat finns med.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Supertack Sonja! Önskar att du hade berättat det här för mig liiiiiiiiiite tidigare :-) Men bättre sent än aldrig. Dina råd är något för alla bibliotekarier att tänka på. Eftersom vårt uppdrag är att nå ALLA så är det lätt att man tror att man måste kunna lite av allt, helst eftersom personalresurserna är så begränsade. Det är lätt att känna sig splittrad. Vi måste bli bättre på att ringa in de viktigaste arbetsuppgifterna och våga välja bort andra för  få tid till eftertanke och "nörderi". Då kan vi ge bra service och samtidigt må bra! 

Hug a Librarian Day - ge biblioteket en extra tanke i dag

 

I dag är det Hug a Librarian day och jag har redan fått en av de finaste kramar man kan få på Twitter. Helst vill jag inte ha en massa kramar IRL i dessa influensatider. Jag ser hellre att vi alla ger biblioteket en varm och omhuldande kram samt en extra tanke en dag som denna.

Det är så lätt att ta biblioteken för givet. I enkätundersökningar om vad biblioteksbesökarna tycker om biblioteket är de flesta nöjda och tycker inte så mycket. Det är viktigt att vi förstår vilken viktig kraft biblioteket är i ett demokratiskt samhälle. Jag önskar att rösterna för biblioteken blev lika höga och många som de som hörs när tex idrottshallar hotas att läggas ner. När jag läser om biblioteksslakten i Storbritannien blir jag mörkrädd.

En stor KRAM från Feelgoodbibliotekarien till bibliotek, bibliotekspersonal och biblioteksälskare out there!

Kul film om en annan landsortsbibliotekarie

En boknörd i sann Bookieanda

Den här veckan bloggar jag på Bookie. Jag såg på Bokhoras sida att man kunde bli gästbloggare och skickade in en ansökan lite på måfå - och så valde de mig med den fina motiveringen att jag är "en boknörd i sann Bookieanda". Tack så mycket Bookie. Vilken ära!

Mitt första inlägg handlar så klart om bibliotek och bibliotekarier och jag tipsade om böckerna ovan. Under veckan kommer jag att intervjua intressanta personer om bokrelaterade ämnen. Häng med mig till Bookie vetja!

Bokbloggsjerka - hur jag kommer ihåg det jag läst tills dess jag bloggar

Annikas fråga den här veckan i Bokbloggsjerkan är: hur ni gör för att komma ihåg saker som ni kommer på att ni vill skriva ett inlägg om i samband med t.ex. recensioner eller liknande?

Mitt svar: För mig funkar det bäst att blogga när jag har läst halva boken ungefär. Då har jag intresset på topp och kommer ihåg mest. Ibland måste jag läsar klart hela boken om slutet är viktigt för berättelsen. Å andra sidan så är det sällan bra att avslöja slutet. Jag hatar när jag vet för mycket om berättelsen innan jag börjar läsa. Speciellt när jag läser barnböcker, som jag ska bokprata om för elever eller skriva om på Bibblabloggen, är det bäst att jag bloggar innan jag har läst slutet. Annars kan det hända att jag rycks med och avslöja för mycket...och det är inte så bra när man ska försöka få någon att läsa boken sen. Fast vissa tycker att man SKA berätta slutet för barn...

Jag önskar att jag skulle kunna läsa med en penna i handen och skriva anteckningar under tiden. Jag har försökt, men då blir läsupplevelsen förstörd och sååå viktigt är inte bloggandet för mig. Det känns mer som ett jobb då. Läser jag inför bokprat på jobbet, som idag när jag läste Puman av Laura Trenter, kan jag ha en lapp bredvid och skriva stödord och markera vilken sida jag vill läsar högt för eleverna.

Intressant att höra hur andra gör. Kanske kan jag ta åt mig några tips!

Bibliotek och annat i Norge

Med 18 andra barnbibliotekarier besökte jag Deichmanske bibliotek, Litteraturhuset, operahuset i Oslo och Papierbredden i Drammen. Här är några bilder från en inspirerande resa:

Nytt att läsa

Jag har en vän som nyss undrade hur många böcker av kurdiska författare jag läst. Svar: Vet inte. Förmodligen inte många. Men undrar hur många böcker av ISRAELISKA författare hon läst? Har hon läst något av Etgar Keret möjligen? Har du? Efter besöket på Litteraturhuset i Oslo där jag hörde Erland Loe intervjua Etgar Keret är jag jättenyfiken på hans böcker. Funderar på att köpa Åtta procent av ingenting som just kommit ut på svenska. Är också sugen på att se filmen Jellyfish av samme man.

Jag ska till Norge

...och Litteraturhuset . Där ska jag lyssna på Erland Loe . Ska bli så kul! Funderar på att läsa Expedition L på vägen dit (om det nu blir tid för det), men just nu så duggar det tätt med bokpaket i brevlådan. Håller tummarna för att Kall som i graven, av Peter Robinson och Mina två mammor, av Joshilyn Jackson ska hinna komma innan jag åker. Två av höstens höjdpunkter för mig.

Goddag yxskaft!!!!

Författaren Anna-Clara Tidholm var på jobbet i går kväll och presenterade sina böcker och Snuttefilmerna som bygger på dem. Jättebra filmer och jag kan verkligen rekommendera dem till alla barn mellan ca 9 månader - ca 3,5 år. När hon kom fram emot mig räckte jag fram handen och sa "Jag är din idol (!?!)...,,,Nej, jag menar du är min idol!". Suck!

För alla små och stora med väl utvecklad kiss- och bajshumor måste jag bara rekommendera Lill-apas stora kiss-cirkus. Hur bra som helst!

Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor?

av Christer Hermansson. Tänk om fler böcker vore som denna, att man hann läsa ut den på en dag. Christer Hermanssons åsikter kan göra mig galen ibland och jag delar dem inte alltid. MEN jag blir ju tydligen berörd i alla fall. Och det är ju ett gott tecken.

Denna bok har ju en snärtig titel, men jag förstår inte hur någon som inte arbetar inom biblioteksvärlden ska kunna uppskatta den. Navelskåderi för bibliotekarier? På Hermansson låter det som att det är landets bibliotekariers fel att stackars författare till smal litteratur inte lånas ut på biblioteken. Författarnas eget ansvar då?

Hade det inte varit för att författaren använt sig av min C-uppsats i boken så hade den nog förpassats till glömskans land. Men nu ligger han på plus och jag kommer att fortsätta att läsa det han skriver.

Bloggtävlingen

Vill du hjälpa till och hitta på en bra namn till min jobb-blogg? Den riktar sig till barn och unga, men även föräldrar och lärare. Läs om tävlingen här!

Deckarsugen

En av fördelarna med att jobba på bibliotek är att man ibland dyker på böcker man aldrig skulle ha gjort annars. Två böcker som jag sett länge på jobbet är I spindelns nät och En 2:a chans och båda har fallit mig i smaken. Nackdelen med att jobba på bibliotek är att jag vill läsa böckerna snabbt när de kommer in. När man sett dem under en längre tid känns de inte lika intresseväckande längre. Men av en slump råkade jag nu på James Patterson precis när det startat en deckare på tv som bygger på hans böcker - Womens murder club på tv3.

James Patterson verkar vara en stor i Usa. Enligt Adlibris är han:
"en av USA:s mest lästa författare, och hans böcker ges ut i ca 25 länder. Den 1:a att dö är först ut i en ny serie om fyra väninnor som tillsammans löser flera brott. När den utkom i USA hösten 2003 gick den direkt upp på 1:a plats på New York Times bestsellerlista! Filmatiserad av TV-bolaget NBC."


Har just avslutat Lippmans I spindelns nät. En deckare med kvinnlig privatdetektiv och berättelsen utspelade sig i Baltimore, vilket gjorde mig nyfiken på staden och Usa i allmänhet. Handlingen var upplagd så att i varannan kapitel fick man följa privatdetektiven och varannat fick man följa kvinnan som stuckit med sina barn, tillsammans med en gammal kärlek som just kommit ut från fängelset efter att ha suttit inne 10 år. Hela tiden visade det sig att inte alla sagt hela sanningen, vilket gjorde att spänningen hölls uppe. Förutom spänningen, var det en kul huvudperson, privatdeckaren. Sättet boken var skriven på gillade jag också. Det var roligt att bekanta sig med en ny deckarförfattare och jag kommer att läsa fler böcker av henne.