Bokcirkla om boken "Gul utanpå" med mig!

Nu har jag läst halva boken Gul utanpå av Patrik Lundberg och häpnar och suckar över hur författaren blir bemött som adopterad både i Sverige och i Korea. Samtidigt är jag road av hans initierade och intressanta historia om hans studentliv i sitt ursprungsland och tankarna går till Murakami och boken Norweigan wood.

Jag har själv barn som är adopterade och tankarna på hur de kan komma att bli bemötta som tonåringar tickar på snabbt i hjärnkontoret efter att ha läst Lundbergs bok. Det är bra att han lyfter fram fördomarna i ljuset så att vi kan göra något åt dem.

Det finns så mycket att diskutera i boken och därför startade jag en bokcirkel på Bokcirklar.se för att prata med andra om adoption, fördomar kring adopterade och kulturkrockar utifrån boken Gul utanpå. Jag hoppas att vi kan föra ett positivt boksamtal och ta hål på en och annan fördom på köpet.
Jag hoppas vi ses på Bokcirklar.se!

Själamakerskan i midsommar

Inspirerad av Enbokcirkelföralla läste jag Själamakerskan av Michela Murgia (utgiven på Brombergs förlag)  över midsommarhelgen....eller rättare sagt, läser för varken helgen eller boken är slut än. Jag fastnade för den dels tack vare att den handlar om adoption, vilket ligger mig varmt om hjärtat, dels för det vackra omslaget. Sen kan jag väl vara lite extra Italieninspirerad av den härliga sommarutställningen vi har på biblioteket där jag arbetar.

Jag fastnade direkt för språket i boken. Mycket som sägs mellan raderna, inga onödiga ord och roliga beskrivningar av personerna som är med i berättelsen. Speciellt ett stycke på en av de första sidorna där det beskrivs hur Tzia Bonaria låter sin adoptivdotter göra sig hemmastadd i huset har etsat sig fast i mitt sinne. Jag kan inte låta bli att tänka på anknytningsprocessen som sker när man har adopterat ett barn och kanske kan vi adoptivföräldrar lära oss några knep av Tzia Bonaria.

Läs: "Bonaria gjorde aldrig misstaget att be henne känna sig som hemma och slängde heller inte ur sig några andra såna där floskler som används för att påminna gäster om att de inte alls befinner sig i sitt eget hem. Hon nöjde sig med att vänta på att de utrymmen som stått tomma i åratal gradvis skulle forma sig efter flickan, och när dörrarna till alla rummen efter en månad hade öppnats och förblivit öppna, kände hon att hon inte hade gjort fel när hon låtit huset sköta det hela. När Maria väl kände sig hemmastadd i huset, började hon så smått visa sig mer nyfiken på kvinnan som fört henne dit."

Även själva titeln Själamakerskan låter lockande i mina öron. I boken beskrivs "själabarn" som "de barn som har blivit till två gånger, av en kvinnas fattigdom och en annan kvinnas ofruktsamhet". Maria Listuria var barn av en sådan andra födsel, en sen frukt av Bonaria Urrais själ.

Nu har jag ju som sagt var halva boken kvar, men jag är redan nu helt säker på att boken kan trollbinda de flesta, men eftersom jag började läsa boken i en helt underbar miljö under självaste midsommarhelgen fick den nog lite extra magiskt glans. För alla som gillar Italien, italienska bakverk och en väl berättad berättelse kommer Själamakerskan att passa utmärkt. Dessutom är den kort!

Återstår att se om den hamnar under favoriter eller inte.

Den hemliga dottern

Jag önskar dig ett vackert liv

Jag önskar dig ett vackert liv. Brev från de biologiska mödrarna på Ae Ran Won till deras barn.

Jag hittade den här boken (också! :-)) på jobbet. Den innehåller brev från mödrar i Korea som har adopterat bort sina barn. Önskar att alla adoptivbarn skulle få ett sånt här brev från sina biologiska mammor. Jag fastnade bla för de här meningarna:

"Jag ska försöka göra mitt bästa för att hjälpa dig att förstå varför mitt hjärta värker när jag tänker på det faktum att du lämnades bort för adoption, trots att du inte bar någon som helst skuld. Men jag borde sluta tänka på det sättet, eftersom du inte lämnades bort utan endast togs om hand av andra föräldrar".

Jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa om den kärlek till sina barn som mödrarna beskriver. Att de, i alla fall i de flesta fall, väljer att adoptera bort sitt barn av kärlek till barnet. Även bakgrunden till en adoption aldrig är den andra lik kan den här boken ge några slags förklaringar och nya tankar till vuxna adopterade, adoptivföräldrar eller vem som helst helt enkelt.

Igelkottens elegans

Jag sparade de sista sidorna i Igelkottens elegans tills det blev lugnt i huset. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Så bra är den! Som tur var har jag köpt Smaken av samma författare och den boken handlar också om människorna
i samma fastighet som portvakten Renée Michel bor och arbetar i. Renée är intelligent och intellektuell, men försöker leva upp till portvaktsrollen till varje pris. (Varför får man veta på slutet :-) För att inte avslöja sig låter hon tvn stå på med dokusåpor, så att det hörs från hennes dörr. Men i själva verket sitter hon och tittar på filmklassiker och läser djupa böcker i ett rum längre in.

I huset bor också tolvåriga Paloma. Hon har bestämt sig för att ta livet av sig för att vuxenlivet inte har något som är värt att leva för. Hon skriver djupa tankar och tankar om rörelser i sin anteckningsbok. Hon är väldigt lillgammal och klok och man förstår tidigt att dessa människors vägar kommer att korsas.

Till fastigheten flyttar sedan en japan. Både Paloma och Renée är intresserade av allt som har med Japan att göra. Dessa tre människor finner varandra och....

Boken är så charmig, rolig och sorglig på samma gång. Den rymmer många kloka ord och filosofiska tankar, vilket kan bli för mycket ibland för min smak, men jag hade inte velat vara utan dem heller. Jag har tänkt flera gånger att: "Tänk att det ska till en feel-goodbok för att jag ska förstå vissa filosofiska tänkares teorier!" Boken är redan filmad och jag hoppas och tror att den kommer att vara precis lika bra som boken!

Svd skriver att "romanens författarröster alltför tydligt vädrar sina åsikter om olika nutida samhällsföreteelser". Bland annat hänger jag upp mig på hennes syn på adopterade. Jag får uppfattningen att hon jämför adopterade med invandrare och flyktingar när det gäller att känna sig sliten mellan två helt skilda kulturer. Paloma tänker att den lille adopterade killen från Thailand kanske får lust att bränna bilar när han blir större...för att som hon tänker: den allra "största ilskan och frustrationen är känslan av att sakna kultur därför att man slits mellan kulturer, mellan oförenliga symboler". Ett adopterat barn har ju oftast inte så mycket av sin ursprungliga kultur med sig och växer ju upp i sitt hemland, inte i sitt ursprungsland. Jag tycker att hon drar för höga växlar när det gäller den problematiken. Men jag kan bortse från den för att jag tycker mycket om boken i övrigt. Guldstjärna till den som orkat läsa ända hit och som hänger med i mitt snurriga resonemang :-)

Ursprung

Jag har tidigare läst Nymåne av Diana Abu-Jaber och blev glatt överraskad när jag märkte att hon gett ut den här deckaren. Det är en lite annorlunda deckare. Adlibris skriver att det är "en fängslande mix av nagelbitande deckargåta och laddat existentiellt drama".

Den handlar om en kvinna som heter Lena. Hon är i 40-årsåldern och är fingeravtrycksanalytiker. Hon får i uppdrag att analysera fingeravtryck på en rad spjälsängar som kommer in strax efter varandra. Plötslig spädbarnsdöd eller en seriemördare? Det visar sig att hon själv är en del av gåtans lösning.

Lena är adopterad och som en tråd genom hela boken går hennes tankar kring hennes eget ursprung. Intressant att läsa om dessa tankar samtidigt som man fick en deckargåta på köpet. Boken är suggestivt skriven och hela tiden känner man något olycksbådande i bakgrunden. Jag läser gärna fler böcker av Diana Abu-Jaber

Min bästa väns dotter

Min bästa väns dotter av Dorothy Koomson är en bok om hur snabbt livet kan byta kurs mot något man absolut inte tänkt sig. Kamryn, bokens huvudperson, får en dag brev från sin före detta bästa vän. Det visar sig att hon är döende och önskar att Kamryn ska adoptera hennes dotter. Kamryn som blivit sviken av sin bästa vän och fästman ser ingen annan utväg än att ta hand om barnet. Därifrån får man följa hennes tankar om hon kommer att duga som förälder och om hur deras nya familj ses utifrån. Kamryn är nämligen mörkhyad och dottern ljusaste blond. Funderingar kring "riktig mamma" och annat tas upp, vilket berör mig lite extra som adoptivförälder. Kanske inte världens bästa bok, men inte helt banal heller. Den vänder och vrider på livets små och stora frågor på ett medkännande vis. Fler än jag gillade den.

Kära syster - systrar till tusen

Äntligen en bok som jag fastnar totalt för. Jag kommer ihåg att jag gillade Tawni O´dells bok Avvägar. Det är stämningen och den lätt skruvade humorn som jag gillar och att inget är som man först tror. I Kära syster dyker Shae-Lynns (bara namnet!) syster upp efter att ha varit spårlöst försvunnen i många år. Samtidigt möter Shae-Lynn ett antal personer som alla är ute efter hennes syster. Berättelsen vindlar och de olika personerna har inte det ärende jag först fick för mig. Mycket systrar nu för tiden. Hann ju bara börja läsa Förbjuden frukt innan Kära syster dök upp på jobbet. I Förbjuden frukt handlar det också om en lillasyster som söker upp sin storasyster.

Huvudpersonen, Shae-Lynn, är en 40-årig kvinna med skinn på näsan som klarar sig själv. Hon är en före detta polis som lever på att köra taxi. Hennes tuffa uppväxt med en mor som dog tidigt och en far som slogs och drack har gjort henne tuff. Jag kommer att tänka på en annan huvudperson i Laura Lippmans I spindelns nät som jag skrvit om tidigare i år. Laura Lippman som helt oförhappandes också skrivit en bok om två systrar.

Sen blir jag nästan kär i beskrivningen av gruvsamhället där berättelsen utspelar sig. I en liten stad, med ett märkligt och lite udda persongaller, som ni vid det här laget vet att jag gillar, i Pennsylvania. Jag kommer nog snart att köpa Ivans återkomst på pocket. Bara nu inte den också handlar om systrar....;-) Jag har halva boken kvar och den ska jag avnjuta i sakta mak.

Läste klart boken nu i kväll och blev inte besviken. En sån fin och samtidigt roande berättelse om systerskap och relationen mor/far-barn. Måste skriva till adoption som etikett, men vill inte avslöja på vilket sätt ämnet kommer in i boken, då skulle jag avslöja för mycket för dig som inte läst den än.

Abela

Det kliar i gråtkanalerna efter att jag har läst klart ungdomsboken Abela av Berlie Doherty. Det kändes som jag var med på sjukhuset i Tanzania där Abela var med sin sjuka mamma. Medicinen var slut och det fanns inte mycket hopp. Abelas väg till England, hennes möte med fosterfamiljen och sedan adoptivfamiljen kändes så verklig. Hur många barn i världen har inte haft det så här och säkert ännu sämre. Helt svart är den inte. Det finns hopp och det finns kärlek mellan Abela hennes mor, mormor och hennes nya familj. Även socialsekreteraren och lärarna är sympatiska. En bra bok som behövs. En fin skilldring av väntan och förväntan inför en adoption.

Mina två mammor - en bladvändare

Mina två mammor av Joshilyn Jackson gjorde mig inte besviken trots att andra inte blev helt lyriska. Redan från början visste man att det här kommer ju aldrig att sluta bra. Jag vill inte avslöja slutet, men jag grät några droppar och avslutade sedan boken leende. Slutet var inte fullt så förutsägbart som jag först trodde.

Boken innehåller väldigt många ingredienser och det tycker jag bara är charmigt och intressant. Efter att ha läst boken tycker jag inte alls att dessa känns särskilt spretiga: adoption, döv-stum-blindhet, syfilis, galen fästmö, mordbrand, förgiftade hund, artonårsgraviditet, sönderskurna däck, otrohet, religiösa grubblerier, fjärils- och dockmuseum. Man hör ju direkt att de hör ihop ;-)

Framför allt är det alla "älskansvärda karaktärer" som för evigt fastnaglat sig i mitt sinne. Den här boken ger flera exempel på att kärlek är tjockare än blod och som adoptivmamma klappar mitt hjärta lite extra för den bestämda och självklara kärleken som finns mellan mor-dotter och som kommer igen flera gånger i berättelsen.

Jag kan glatt rekommendera denna charmiga bok till alla som gillar Fanny Flaggs böcker. Som i hennes historier återfinner man här lika färgstarka personligheter med viljor av stål och hjärtan av guld eller aska. Tillvaron är också så där absurd tvinnad som bara det riktiga livet kan överträffa. En riktig feel-good roman, med bladvändseffekt, där det mörka i tillvaron finns sida vid sida av kärleken. I en filmad variant har John Corbett som spelade möbelsnickaren Aidan, i Sex and the city, en given roll. OM jag får bestämma alltså.

När kommer nästa bok av Joshilyn Jackson???!!! Jag längtar! Läs också Visst finns det gudar i Alabama Kollade just och hittade Jacksons blogg och såg att det redan finns en till av henne, som ännu inte är översatt. Tror nästan jag måste försöka ta mig igenom den på engelska fastän jag inte brukar gillar att läsa på engelska av rädsla för att missa någon poäng.

En glad påsk

blev det för mig med skidåkning och bokläsning. Jag hann klämma två böcker.
1. Blod är tjockare än vatten, av Astrid Trotzig. Andra gången jag läste den och jag upplevde den på ett nytt sett den här gången. Skillnaden är att jag nu blivit mamma, det var jag inte innan. Boken handlar om Astrid som blev adopterad från Korea när hon var väldigt liten och om hennes känslor kring adoptionen i vuxen ålder och vilka attityder hon får möta i sin vardag. Genom boken får man verkligen insikt i hur det kan vara att ständigt mötas av frågan: Var kommer du ifrån? Det måste vara så tröttsamt. Och så många dumma saker man kan få höra som adopterad. Bla när Astrid frågade mäklaren om det fanns cykelrum och mäklaren kontrade med ungefär "Ja, du som är från Kina cyklar väl mycket. Jag vet för jag har varit där och alla cyklade". Suck!! Läs! Lättläst, men med djup och mycket insikt.

2. Ruth Rendells Döden genom vatten var en påskdeckare eller mer thriller i min smak. Bokens orginaltitel är mycket bättre "The Water is Lovely". Handlar om en ung kvinna som sen tonåren inte varit riktigt säker på om hennes syster mördat styvfadern eller inte. Familjen pratade aldrig om vad som skedde utan mamman gick in i psykisk sjukdom och systrarna nämner det aldrig. Först när systern får en fästman börja tankarna dyka upp: Ska hon berätta för systerns fästman eller inte? Kring systrarna finns flera obehagliga personer som tecknas så bra av Ruth Rendell. Önskar att jag kunde berätta mer, speciellt om titelns betydelse, men jag kan väl avslöja som så att : straffet kommer....förr eller senare.....
På något sätt kan jag se paralleller med filmen Försoning som jag såg förra veckan. Bra den med, men några blundpauser krävdes för mig.

Veckans bokfemma om mitt favorittema

Mitt temat är adoption.

1. Och var hör du hemma, Anne Tyler.
2. Chi An, Bara en dotter, av Mosher.
3. Mitt okända hemland, Shanti Holmström
4. Linnea från Yujiang, av Petter Lidbeck
5. Blod är tjockare än vatten, av Astrid Trotzig