Bättre sent än aldrig så har jag äntligen laddat ner min första e-bok från biblioteket till min Iphone. Det var mycket lättare än jag inbillat mig. På HelGebibliotekens e-bokssida finns utmärkta instruktioner. Som bibliotekarie skulle jag ju så klart ha fixat det här för länge sedan. Jag vet inte riktigt vad det är som stått i vägen. Kanske min egen motvilja till att skärmläsa? Förväntat teknikstrul? Bibliotekets dåliga resurser, som gör att vi varken har råd med att införskaffa tekniken eller fortbilda oss? Nu är jag i allafall där och konstaterar att det är först när jag själv har fått testa och hittat det som gör det meningsfullt för just mig, som jag ser storheten i e-böcker. Jag kan nu läsa när som helst och var som helst! Det har jag ju fattat tidigare, men först nu inser jag på riktigt vad det innebär för mig. Jag kan läsa i sängen när barnen har somnat, utan att behöva resa mig efter en bok (har Iphonen som väckarklocka), utan att behöva tända lampan, utan att behöva leta efter bokmärken eller behöva vika hundöron i boken. Jag kan läsa utomhus medan barnen leker...även i mörkret. Tidigare har jag vandrat runt med böcker ut och in för att hinna läsa en stund medan barnen tex gungar. Nu behöver jag inte tänka var jag senast såg boken. Nu är den med mig (nästan) hela tiden. Jag kan även fortsätta att läsa boken på lunchen. Det är en knäpp grej med mig. Jag läser gärna en stund på lunchen, men oftast sitter jag där utan bok, fastän jag har hela biblioteket att välja ifrån.
På den negativa sidan med e-böcker är stressen över att ha flera böcker tillgängliga. Ska jag läsa den, eller den eller den boken? I och för sig upplever jag ju ändå lässtressen eftersom jag bor och jobbar bland böcker hela dagarna. Allra helst skulle jag vilja ha samma titel nedladdad som e-bok, e-ljudbok och samtidigt ha den i pappersversion. Jag är inte helt förtjust över att hoppa mellan olika böcker utan vill helst läsa en bok från början till slut...även om det sällan blir så i verkligheten.
Premiärböcker i e-boksformat blir Rosengädda, nästa! av Emma Hamberg och Den osynliga bron av Julie Orringer.
