Om bokcirklar - lyfter man fram de glad läsarna vill fler läsa

När jag tänker mig en mysig bokcirkel ska den vara avslappnad, anspråkslös och inte helt sönderstrukturerad. Helst ska samtalet så klart hålla sig kring boken, men det ska även vara tillåtet att tänka fritt utifrån boken, kanske koppla den till ens eget liv och inte känna pressen på sig att man behöver komma med någon litterärt högtravande kritik av textens uppbyggnad eller något sådant. Nina Frid, som har skrivit Slutet på boken är bara början - om läsarsamtal, bokcirklar och bibliotek, menar att man inte ska läsa på för mycket om HUR man ska bokcirkla, utan att det räcker att bara köra på. Är boken tillräckligt intressant och engagerande så rinner diskussionen på av sig självt. Daniel Sjölin sa på lördagens boksamtal kring bokcirklar på Sandvikens bibliotek att man ska vara "spånig" när man pratar i en bokcirkel och jag håller med.

Bokcirklar är hett just nu - det nya svarta - och har så varit en längre tid, men förmodligen blir de mer synliga och får större spridning med hjälp av de sociala medierna. Själv är jag inte med i någon bokcirkel IRL, men via Facebook var jag med och talade om Livet efter dig, och snart kommer vi att samtala om samma på bok BokSPAningen i april på AlftaQuren. Jag har också planer på att vara med eller att starta en bokcirkel på Bokcirklar.se. I mars hoppar jag på surftåget om boken Vi kom över havet. Surftåget är en direktsänd bokcirkel på webben där vem som helst får vara med.

Varför finns då denna lust att bokcirkla är det många som frågar sig. Räcker det inte med att läsa boken för sin egen skull? Min uppfattning är att man får ut MER av boken genom att tala med andra om den. Dessutom är läsning en ganska ensam hobby och det är alltid roligt att träffa andra med liknande intressen. Genom att läsa och prata om en bok kan man också finna sammanhang i sin egen tillvaro, skriver Nina Frid. Nästan all skönlitterär litteratur berör ju frågan om hur vi ska leva våra liv. I en bokcirkel får man möjlighet att tala om de existentiella värdena i livet, som man kanske inte avhandlar kring fikabordet på arbetsplatsen precis (även om många djupa och intressanta samtal äger rum där också).

Allra helst skulle jag vilja vara med i en bokcirkel på riktigt, i stil med den i  Jane Austen-klubben, eller ännu hellre, som den knäppa bokcirkeln i tv-serien The Book Group. När jag var nyinflyttad i Edsbyn var jag med i en bokcirkel, men den rann ut i sanden när alla fick barn, och ingen längre orkade läsa längre stycken än reklamblad. Fast å andra sidan så gillar jag att bestämma själv vilka böcker jag vill läsa.

För mig handlar bokcirklar om att få del av andras bokupplevelser. Det är så uppfriskande att stöta på en helt annan uppfattning och upplevelse om boken än den jag själv fick. "Aha! Kan man tänka så?!"

Jag upplever att bokcirklar på nätet har många fördelar. Nina Frid skriver att steget är kortare för en läsare att gå med i en sådan bokcirkel än en som äger rum tex på ett bibliotek. Det går tex att tjuvkika lite innan hur samtalet flyter på och se om det är något för just en själv innan man ger sig tillkänna. Det är liiiite svårare i en IRL-bokcirkel :-) + att man skulle verka väldigt mystisk om man smög omkring bakom bokhyllorna. Kanske märker fler också att det inte är så krångligt eller svårt att vara med i en webbcirkel. Allra roligast skulle det vara att ha en bokcirkel där man träffas först på nätet och pratar och sedan IRL. Enbokcirkelföralla erbjuder sådana möjligheter. Kanske något för biblioteken att testa? Kanske görs det redan någonstans?

Jag gillar också det som Nina Frid skriver i bokens slutord. Att det är vi läsfrämjares uppgift att "göra för läsandet vad kaffelatte gjorde för mjölken". Där kommer bokcirklarna in och tar en viktig plats, att ge lite piff och extra glans till något som förr setts som lite tråkigt. För bibliotekens del så sätter också bokcirklarna fingret på bibliotekets kärnverksamhet - läsfrämjandet och demokratin, som Nina Frid skriver. Det är bra att lyfta fram de glada läsarna. Entusiasm och passion smittar så mycket bättre än nyttoargumentat, säger hon också och där tror jag att hon har helt rätt. Se bara vilken genomslagskraft Jenny Lindhs spalt i DN har.