Sonja gästbloggar och tipsar om: Berättelser för till- och frånskilda

Eftersom det blivit mycket annat (kul sånt) och lite läsning senaste tiden kommer här ett boktips från gästbloggande Sonja: Berättelser för till- och frånskilda av Katarina Mazetti. Som vanligt gör hon mig lässugen. 

_____________________________________________________

Aldrig har det varit så roligt med skilsmässor som i den här boken

Jag väntade länge och troget på att den här boken skulle komma ut, eftersom det kändes som att idén för Katarina Mazettis novellsamling helt enkelt inte kunde gå fel. Berättelser där vi för omväxlings skull får veta allt om hur kärlekshistorier tar slut, istället för hur de börjar.

Katarina Mazetti som fick en jättepublik med sin bok Grabben i graven bredvid kan verkligen konsten att lyfta de mest vardagliga situationer och göra litteratur av dem. Hon varierar skickligt sitt tema och att läsa en hel rad noveller med samma grundtema fungerar hur bra som helst. Det är både underhållande, sorgligt och otroligt träffsäkert vilket perspektiv hon än använder för att ta sig an kärlekens dödsryckningar.

Vi får möta några klassiska situationer som vi alla känner igen, som mannen som renoverar sönder sitt äktenskap. Vad driver honom egentligen? Eller den förbittrade kvinnan som tar ut sin ilska över att bli sviken på de gemensamma ägodelarna. Och jättefamiljen med barn från olika kullar, nya gemensamma barn och ett livspussel som kräver en halvtids administratör för att gå ihop.

Novellen är en litteraturgenre som många glömmer bort, men jag hoppas att den här samlingen berättelser hittar lyckliga läsare i alla åldrar. Eller så kanske de är olyckliga när de börjar läsa och lyckliga efteråt. För hur konstig, galen eller ensam du än känner dig när kärlekssorgen kramar sönder hjärtat: du är inte ensam. Alla har varit där. Ja, utom en enda person som finns med i en av novellerna då. Men något undantag ska ju finnas om bekräftar regeln. 

________________________________________________________________________________

Tack Sonja för att du fyller ut bloggen med boktips! Jag lovar att skärpa mig på den fronten. Har blivit lite väl många inlägg om prisceremonier och annat på sistone :-) 

I sommar har jag gästbloggat på Bokcirklar.se

Den här sommaren har verkligen varit god vad gäller bokcirklar för min del. Förutom att bokcirkla i radio har jag varit gästbloggare på Bokcirklar.se tillsammans med min nygamla vän/kollega Sara/Hermia. Vi försökte oss på att duoblogga, dvs att vi bloggade båda två, dagarna efter varandra, utifrån samma ämne. Det var bra att ha något att hålla sig till, att man visste vad man skulle skriva om och samtidigt var det kul att ha någon att bolla med.

Både Sara och jag tyckte att det var kul att jobba ihop och vi skrattade en hel del när vi spånade fram inläggen. Förhoppningsvis tyckte några av läsarna också att våra inlägg var roliga...eller intressanta...eller åtminstone inte dötrista :-) Avgör själv!

• Vi startade med att ställa en diagnos på varandra utifrån våra bokhyllor. Vem är Sara? Vi tittar i hennes bokhylla.
• Sedan räknade upp fem sommarminnen/sommarböcker. 5 höjdare - sommarläsning
• Skrev om olika sorters bokcirklar. Vem vill du bokcirkla med? 
• Om Feelgood - Så klart! :-) Man får en härlig känsla av att livet är... stort på något vis
• Som de bibliotekariesjälar vi är ville vi få med biblioteket och vi skrev om hur vi blev bibliotekskramare. Därför blev jag en bibliotekskramare.
• Båda är vi intresserade av noveller och skrev ett inlägg om det. Nåväl. Novell! 
• Som avslutning försökte vi vara lite lustiga och skrev om Pest eller kolera för boknördar. 

Saras inlägg hittar ni på Bokcirklar.se.

Framåt hösten ska jag ta mig an två nya och spännande bokcirkelutmaningar. Mer om det senare...

Feelgood - "Böcker som får mej att må bra helt enkelt och som är skrivna med glimten i ögat."

Under andra veckan som gästbloggare på Bokcirklar.se skriver jag och min bloggarkompis Sara om Feelgoodlitteratur. Vad är det egentligen?

Jag ställde frågan "Varför läser du feelgoodromaner?" på Facebook och fick många intressanta svar: 

"Att läsa den genren är som plåster på sår. Nyttigare än att tröstäta... En verklighetsflykt med lyckan garanterad. Även om jag har det bra så blir en sådan bok ett komplement, som ett härligt tjejsnack mellan två pärmar"

"Vill må-bra å få sjunka in i en värld som kan strula till sig men som slutar bra. En bok utan mord å ond å bråd död. Älskar att få följa huvudpersonen som man ofta känner igen sig i å ändå inte."

"För att koppla av."

"Läser dem när det finns störningsmoment i närheten, typ om man sitter på stranden eller bussen, eftersom det är lätt att släppa och plocka upp handlingen igen."

"Verklighetsflykt!"

"Komik + melankoli =feelgood"

"Böcker som får mej att må bra helt enkelt och som är skrivna med glimten i ögat."

"Mat, sex, böcker - man är sugen på olika saker beroende på tillfälle och behov."

"I stället för - eller tillsammans med - godis. Något sött och lättsmält efter mer matnyttiga saker med tuggmotstånd. Efterrätt."

"När allt jag vill är att få vila i absolut kravlöshet och vara säker på att allt faktiskt kan sluta bra. När jag vill linda in min mörbultade själ i fluffig, mjuk bomull."

"Jag läser sällan feelgood-litteratur, men om jag gör det är det för att det ibland behövs något mjukt och lättsamt som motvikt."

Blir du nyfiken eller sugen på att läsa en bra, varm och rolig feelgoodroman? Varsågod här har du mina tio-i-topp feelgoodfavoriter från förra året.

Sara och jag sommarbloggar på Bokcirklar.se - presentation utifrån våra bokhyllor

Nu har Sara och jag startat vår stereobloggning på Bokcirklar.se. Vi har spånat ihop några gemensamma teman som vi båda kommer att skriva utifrån. I våra första gästinlägg presenterar vi varandra utifrån våra bokhyllor, ungefär som i radioprogrammet Min bokhylla.

Sara skriver bland annat så här om mina boktravar: "Jo, jag ser en kvinna med näsa för det aktuella, som har stor koll på bokutgivningen. Men så har hon också för vana att slita Svensk bokhandels katalog, där förlagen presenterar säsongens böcker, direkt ur brevbärarens händer."

Jag gör avslöjanden om Sara och skriver bland annat så här: "Bridget Jones dagbok och en Marian Keyes!! Några feelgoodböcker har smugit sig in. Tydligen ligger den på makens del av bokhyllan, skyller hon ifrån sig. :-)  Sara läser faktiskt lite av varje och är en tjej som gillar det goda och roliga här i livet, men det är inget hon skyltar med. Innerst inne är hon barnslig och älskar Pixi-böcker, som jag är övertygad om står gömda bland tegelstenarna. Det är nog det mest skämmiga jag kan avslöja om Sara. Annars är hon som en bibliotekarie är mest; det vill säga nyfiken, ordningsam, lyhörd och en demokratins tjänarinna."

Bokcirkel om Stål - första delen - bästa vänner

Bokcirkeln i P4 Gävleborg, som jag medverkar i, startade i måndags. Vi talade om den första delen av boken Stål av Silvia Avallone. Två måndagar till kommer vi att träffas och fortsätta att prata om boken. Vill du vara med och diskutera boken så finns även Sommarbokcirkeln om Stål på Bokcirklar.se.

Till att börja med så upplever jag boken mer lättläst än vad jag trott och det är svårt att inte läsa hela boken i ett svep. 

Som många kanske redan vet utspelar sig boken i Italien i Piombino där Stålverket blickar allsmäktigt över staden. Stålverket står där orubbligt, mörkt och farligt och håller ett hårt grepp om arbetarna och invånarna.. Arbetsförhållandena är dåliga, rent utav farliga. Delar av stålverket är förfallet och muterade katter som aldrig ser dagsljus lever där som skumma varelser. 

Dessa katter har vi diskuterat i sommarbokcirkeln på Bokcirklar.se Är de en bild av människorna i Piombino? Det sägs ju att katter har nio liv. För mig symboliserar de människornas strävande och överlevnadsinstinkter. Trots social misär anpassar de flesta sig efter förhållandena. Som författaren skriver så finns det en stolthet och att ingen som bor i betongförorten ser ner på den, för det vore som att spotta på sig själv. 

Nu är det inte stålverket som är bokens huvudperson (?) utan Anna och Francesca som befinner sig på gränsen till vuxenlivet. Hormonerna bubblar och de har spring i hela kroppen. Kroppen som utvecklas och testas i nya sammanhang. De är på stranden och drar medvetet till sig blickar. Dessa är många i boken, konstaterade vi i bokcirkeln. Bland annat Francescas far har ju koll på henne i kikaren. Även fastän det patriarkala synsättet styr, där männen i familjen håller koll på kvinnorna för att skydda hedern, så är  tjejerna till en viss del opåverkade av detta. Känslorna i kroppen måste ut och de struntar i vad deras fäder tycker. Det sexuella har en central plats i berättelsen och kontrasterna till stålverket är stora och många. 

Tjejerna vänskap är stark och självklar. De har växt upp med varandra och hör ihop, även fastän de är ganska olika som personer. Anna är mer utåtriktad och tar för sig, har planer för framtiden, medan Francesca är mer inåtvänd, mycket på grund av den misshandlande pappan. Det är Anna som har övertaget och Francesca som är beroende av henne. 

Som jag sa i bokcirkeln så är jag nyfiken på hur det ska gå för vännerna i nästa del av boken. Kommer de att förbli vänner? Och kommer de någonsin i väg till Elba? 

Maria Edgren gästbloggar om sin bokpassion

Via Twitter efterlyste jag en bokfantast som ville gästblogga om sin bokpassion under  Världsbokdagen. Maria Edgren, som arbetar som gymnasielärare och författare, svarade. Det glädjer mig att en bokfantast vill dela med sig så generöst!

Det är en stor är att få presentera denna fina text om bokpassion: 

O---------------------------------------------------------------------O

 BOKEN – en bekännelse

av Maria Edgren

Stora, färgrika bilder som lockar, några textrader som berättas för mig, får mig att titta, förundras, lyssnar till de olika rösterna som ska föreställa olika karaktärer, jag blir nyfiken, ibland blir jag rädd och kryper ihop i famnen på den som läser för mig.

Jag är trygg här, med min ”sitta-i knäet-bok”

Några år senare.

Vill läsa mer text, bilder är okej men behövs inte på samma sätt, jag vill vara den där i boken; hjälten, draken, rymmaren. Drömmar och äventyr om vartannat. Jag har stoppat bomull i öronen och stängt ute hela världen, de tär bara jag och min ”ligga-på-magen-bok”.

Åren ramlar framåt och jag snubblar och bråkar mig fram i livet. Sluta! Fråga inte så mycket! Låt mig vara ifred! Utan att jag hinner med har jag fångats och börjar sakta nicka, det där är ju jag, det handlar ju om mig (men jag tänker aldrig erkänna det för någon), jag är den som gått vilse, den upproriska, den som vill förändra världen över en natt och på samma gång vara liten igen. Dörren är låst, du måste knacka först. STÖR EJ! Vi behöver egen tid, jag och min ”det-angår-inte-er-bok”

Livet, kärleken och allt som därefter följde, fick mig att glömma, tappa bort, det blev nya inslag i vardagen och ni glömdes bort i någon hög bland tvätthögar och pusslande med jobb och barn. Men plötsligt dyker den upp, stunden och tillfället, då jag kan krypa ned i sängen och leta upp er igen, det är då du dyker upp, när jag behöver dig som mest, du som ska få mig att bli drömsk igen, frånkopplad ett tag och väcka känslorna på nytt igen – för att erövra igen.

Jag håller hårt i dig, min kära bok.

O -------------------------------------------------------------------O

Underbar text! Eller hur? Vill du läsa mer om denna författare och poet så rekommenderar jag att du tittar in på Maria Edgrens blogg. 

Tack Maria för att du ville dela med dig av din bokpassion! 

Funderar du på att bli bibliotekarie? Våga nörda loss!

I dag gästbloggar min kära gamla pluggkompis Sonja om saker hon önskar att hon hade vetat när hon sökte jobb som bibliotekarie. Nu för tiden är det Mora bibliotek som har turen att ha henne anställd. Så här skriver hon: 

Med jämna mellanrum kommer de där prognoserna över utbildningar man bör respektive inte bör satsa på om man vill ha något jobb i framtiden. Varje gång bekräftas det att bibliotekarie är ett stort no-no för jobbsugna. ”Tillgången matchar efterfrågan” som det heter. Det har jag själv märkt av mer än många andra. På 13 år har jag bytt arbetsplats 13 gånger och flyttat mellan 7 olika kommuner, bara för att följa min dröm att jobba som bibliotekarie.

Första rådet till den som tänker sig att arbeta på bibliotek är alltså att skaffa uppblåsbara möbler som enkelt kan tappas på luft vid varje flytt. Lätt flyttbara husdjur är också en fördel, helst sådana som bor i burar. Om man har en partner som inte kan tänka sig att leva i bur är det bättre att göra sig av med henne/honom.

För min egen del har jag numera hamnat i den konstiga sitsen att inte längre bli rekryterad utan försöka rekrytera, och det har varit ganska spännande. Agget mot de där uttryckslösa personerna som intervjuar en och inte verkar förstå vilket guld ens CV innehåller har lagt sig lite. Det är inte så enkelt som det verkar.

Tänk om någon sagt åt mig vissa saker redan när jag börjat plugga, innan jag ens börjat på bibliotekarieutbildningen. Då hade det gått lite lättare. Viktigast av allt: det som passar alla passar ingen. Genom att bli passionerad inom något, och lägga ner arbete och kärlek på det, lär man sig så otroligt mycket. Några exempel från mitt eget liv: jag läste ryska på gymnasiet men fortsatte inte på universitetet. Jag gjorde en hemsida om olästa böcker men slutade underhålla den. Jag lade ner min skrivgrupp på grund av en jobbig gruppmedlem istället för att starta en ny. Jag var alldeles för rädd för att mycket av det jag brann för var sidospår och att det inte skulle ”leda till något”.

Alla kan inte hitta ett extrajobb på bibliotek under utbildningen, och ett papper med ett examensbevis säger inte den som försöker rekrytera särskilt mycket. Som chef och kollega är jag intresserad av att få reda på vad den som söker jobb verkligen vill. Vad är roligt, vad brinner man för, vad är det just denna människa vill uträtta inom yrket?

Några av de bästa bibliotekarierna jag känner är fullfjädrade nördar. De har hjärta och själ fast förankrade i sin konst, sitt skrivande, sin musik eller sitt reseintresse. Och tack vare det brinnande intresset har de lärt sig en massa saker som är fantastiskt bra att ha även på en arbetsplats. De har lärt sig göra webb, fixa ljud, nya språk, bildbehandla och arrangera konserter och festivaler för att det är roligt – och för att de bara måste.

Alltså – det kan kännas jättetryggt att stanna på motorvägen där alla andra finns. Men vik av istället. In på knaggliga kullerstensgator, snåriga stigar eller en kanal fullproppad med färgglada husbåtar. Våga nörda loss, specialisera dig och fördjupa dig. Det andra får du på köpet när hjärtat finns med.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Supertack Sonja! Önskar att du hade berättat det här för mig liiiiiiiiiite tidigare :-) Men bättre sent än aldrig. Dina råd är något för alla bibliotekarier att tänka på. Eftersom vårt uppdrag är att nå ALLA så är det lätt att man tror att man måste kunna lite av allt, helst eftersom personalresurserna är så begränsade. Det är lätt att känna sig splittrad. Vi måste bli bättre på att ringa in de viktigaste arbetsuppgifterna och våga välja bort andra för  få tid till eftertanke och "nörderi". Då kan vi ge bra service och samtidigt må bra! 

Gästbloggar hos enbokcirkelföralla

För tillfället gästbloggar jag hos enbokcirkelföralla, som har en helt nystartad läsklubb. Eftersom det är adventstid, och världens mest kände flykting snart har sin födelsedag, tipsar jag om böcker som handlar om att möta ett nytt land och en ny kultur.

I dag är det dessutom Barbro som har namnsdag. Jag vill så klart ta chansen att säga grattis till Bokbarbro, som boktipsar i enbokcirkelförallas julkalender. Grattis Bokbarbro!