Yacoubians hus av Alaa al-Aswany får vänta. Jag har läst halva, men får inte upp någon fart. Det är härliga berättelser om udda figurer, som jag brukar gilla, men jag har svårt att hålla tråden. Kan bero på min höstförkylning som inte vill släppa taget. Har hört att vissa höjer denna bok till skyarna, medans andra inte tyckte att den alls var så speciell. Kanske att jag försöker mig på den igen när den kommer på pocket. Hade nog förväntat mig något mer i stil med Naguib Mahfouz, men kanske är det orättvis att jämföra med en nobelpristagare.
fredag 14 november 2008
Yacoubians hus får vila
Yacoubians hus av Alaa al-Aswany får vänta. Jag har läst halva, men får inte upp någon fart. Det är härliga berättelser om udda figurer, som jag brukar gilla, men jag har svårt att hålla tråden. Kan bero på min höstförkylning som inte vill släppa taget. Har hört att vissa höjer denna bok till skyarna, medans andra inte tyckte att den alls var så speciell. Kanske att jag försöker mig på den igen när den kommer på pocket. Hade nog förväntat mig något mer i stil med Naguib Mahfouz, men kanske är det orättvis att jämföra med en nobelpristagare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Och för mig infann sig ju inte rätta stämningen. Oerhört frusterande inte gilla uppskattad bok!
Även jag tyckte, att boken var lite småtrist. Hade dock föresatt mej att komma igenom och fick kämpa ganska tappert. Så här efteråt har jag svårt att berätta innehållet, antagligen för att det kändes aningen ytligt.
Läs då hellre "slut på kritan" av Alain Mabanckou. Ett liknande upplägg och en härlig bok (dock utan en enda avslutad mening, vilket man först tror sej inte orka med).
Skicka en kommentar