Mitt budskap är att det inte går att förvänta sig att ALLA ska vara intresserade av läsning och bibliotek. Biblioteket kan vara en plats man inte känner sig bekväm på, inte vet hur man ska bete sig när man är där. Eller så kan det rent av vara så att man inte ens känner någon dragning till böcker eller bibliotek över huvud taget. För så känner jag för sport.
"När vi flyttade till Hälsingland var jag kaxig och sa att jag skulle börja åka slalom. Med en slalombacke i närheten känns det som en självklar fritidsaktivitet. Eller hur?
Efter ett antal år i Edsbyn har jag fortfarande inte satt min fot i slalombacken. Det är sant! Jag vet!! Jag borde. Men hur gör man? Var fixar man utrustning? Kan det verkligen vara kul? Ingen har hittills lyckats locka med mig till backen. Lite dåligt samvete har jag för mina barns skull. Jag borde ju åtminstone låta dem få uppleva slalomlivets fröjder."
Alla är inte som jag som älskar böcker. Det är lätt att glömma bort och istället låta moraliserande. Jag FÖRSÖKER verkligen ha den tanken med mig när jag försöker nå ut med biblioteksbudskapet till potentiella nya besökare på föräldramöten osv. Därför skrev jag den här krönikan om mitt ointresse för sport, som en jämförelse. VAD skulle till för att jag skulle bli sportintresserad? VAD ska till för att intressera flera för böcker och bibliotek?
Trots ämnet tyckte min man att krönikan låter moraliserande. Läs och bedöm själv!
1 kommentar:
Bra att du tar upp detta ämne! Vi har olika intressen och alla faller inte för boken. Men alla behöver kunna läsa och skriva för att klara sig i denna värld, så därför vore det bra om alla föräldrar läste mycket för sina barn! Det är underligt: föräldrar kan lägga ner massor med tid för att skjutsa sina barn till olika träningar för att de ska bli duktiga på sin sport, men de förstår inte att man också måste träna på sin läsförmåga!Läs HÖGT och läs MED era barn!!
Skicka en kommentar