Greta Renborg och jag

Greta Renborg och jag har en del gemensamt har jag märkt nu när jag har läst på lite mer om henne. (Är det någon som har missat det så har jag tilldelats Greta Renborgs pris av Svensk biblioteksförening.)

Greta, liksom jag, hade en stark tro på bibliotekets betydelse för det demokratiska samhället och strävade med att nå ut till fler med vad biblioteket har att erbjuda och hur biblioteket kan användas. Men likheterna och de gemensamma beröringspunkterna slutar inte där.

Greta var flera gånger på Edsbyns bibliotek när hon arbetade tillsammans med, bland annat tidigare bibliotekschefen Mona, i Gävleborgsprojektet. Förmodligen är detta foto taget under denna tid. Draperierna är desamma i hörsalen idag. Nästan så att de börjar bli moderna igen :-)

I Hälsingerunor från 1983 skriver hon om Biblioteket i Ovanåker och nämner där min makes farfar: "Bland storläsarna återfinns Helge Johansson, skogsarbetare, som 1928 blev logebibliotekets studieledare och bibliotekarie. I fyrtio år arbetade han träget med detta bibliotek, arrangerade studiecirklar, ordnade föreläsningar." Greta skriver också att hon gjorde ett personligt besök hos honom. Världen är bra liten ibland. Förstår nu också bättre varifrån min makes passion för böcker härstammar! :-)

I en novell "Skärfälten nästa" skriver Greta hur hon åkte rälsbuss förbi Skärfältens station som var röd, död, igenvuxen och förfallen. På just denna station arbetade min gammelfarfar som stins och min gammalfarmor som biljettkassörska. De bodde i stationshuset även efter stationen lades ned. Jag var ofta där med mina föräldrar och det hände flera gånger att jag låg och lyssnade efter tågen med örat mot rälsen. Tänk om jag låg där när Gretas tåg var på väg!?

Det står att Greta var en driven maskinskriverska och jag själv är snabb som tusan på tangentbordet. Jag var så seriös när jag gick kvällskursen i maskinskrivning att jag inte ens avvek därifrån när Nelson Mandela besökte Uppsala Domkyrka. Något jag så klart ångrar efteråt.

Greta skrev krönikor i Uppsala Nya Tidning. Kanske läste jag någon av hennes krönikor medan jag pluggade biblioteks- och informationsvetenskap? Jag själv har precis skrivit min första krönika i Ljusnan.

Greta verkar ha varit en person som var öppen för att testa nya saker. Till exempel var hon med och anordnade mannekänguppvisning i Malungsbibliotek, "knutteaftnar" och tonårsträffar med frågesport, som avslutades med dans bland bokhyllorna.

När Greta var i Ovanåkers kommun åkte hon runt under älgjakten och ställde ut broschyrer med boktips med jakt- och fiskelitteratur för att nå nya målgrupper. På mitt bibliotek har vi bjudit in olika yrkesgruppers till sagostunderna: brandsoldater, poliser, ambulanssjukvårdare och bandyspelare. Jag drömmer om att bjuda in sopbilen, en grävskopa och en frisör. Jobbar på det. Bara fantasin sätter gränserna för vad det går att göra på biblioteket!

Det vore inte helt otroligt om mina och Gretas vägar korsades på något bibliotek i Uppsala. Vem vet!