torsdag 2 augusti 2012

Min plikt som Feelgoodbibliotekarie att tacka Maeve Binchy!

Eftersom Maeve Binchy lämnade jordelivet i veckan känner jag att det är min plikt som Feelgoodbibliotekarie att uppmärksamma hennes böcker lite extra just nu. Jag vet en hel bunt biblioteksbesökare som kommer att bli mycket ledsna att höra att hon har dött. Binchy har väl aldrig varit en av mina stora favoriter, men några böcker av henne har jag slukat och tyckt om. Det där speciella brittiska och ofta lantlivet, som jag gillar, var hon briljant på att beskriva.

Nora O'Donoghues dröm är en av Binchys böcker som föll mig speciellt i smaken. I den blandar hon italieninspiration med det irländska, som får en att vilja gå en språkkurs i italienska i Dublin på direkten.

När ödets stjärnor faller har jag både läst och sett på film. Den handlar om två flickor som växer upp tillsammans på 50talet på Irland. Jag gillade boken när jag läste den för länge sedan, men filmen tyckte jag nog ännu mer om.

Den magiska källan - har jag inte läst än, men tipsat många biblioteksbesökare om. En vän till mig har läst den och har sagt att jag kommer att gilla den. Den beskriver hur livet i en småstad förändras och eftersom jag bor på en liten ort tror jag att jag kommer att känna igen en del. :-)

Nu behöver vi inte gräva ner oss för att det inte kommer fler Binchyböcker. I bland annat boken Nutidsromantik, av Maria Ehrenberg, hittar du kanske dina nya favoritförfattare..som åtminstone påminner om Maeve Binchy.

Tack Maeve Binchy för att vi har fått läsa dina historier!

3 kommentarer:

Bokmalen sa...

Har länge tänkt att Binchy är en sån där dussinförfattare med böcker som lämnar en ganska oberörd, men någon gång ska jag läsa någon av hennes böcker. Dina tips vågar jag lita på så det blir nog någon av de böcker du skrivit om!:-)

Bokmoster sa...

Åh, När ödets stjärnor faller ... Den minns jag både som film o bok.

Feelgoodbibliotekarien sa...

Tack Bokmalen för att du litar på mina boktips! Det värmer! Binchy är väl en av de tidiga "dussinförfattarna" och en av föregångarna. Som tex Rosamund Pilcher, vars Snäcksamlarna är bra, medans de senare och tunna böckerna blir ganska lika varandra. Bara för att de skriver många böcker behöver det inte betyda att alla böckerna är dåliga. Bra att komma ihåg...även de nyare deckarförfattarna tex börjar ju få i hop en diger samling titlar i sitt författarskap.