Luftslott av Sheila O´Flanagan

Jag tror att jag har utvecklat ett beroende! Ett beroende av Sheila O`Flanagans böcker. Det skulle kunna vara värre, jag vet. Men det var med lustkänslor jag stod och tog emot bokpaketet från postbilen nyss ute vid brevlådan nu på fredagsmorgonen. Jag hann få Inte han! före helgen. Helgen är räddad!

Jag har lovat mig själv att jag ska, ska, ska försöka vänta ut boknyheterna tills de kommer i pocket och inte slänga mig över varenda ny bok och köpa den. Låna känns inte så enkelt nu när jag har två små busungar hemma. En pocket kan jag lägga överallt utan att vara rädd att den får syltfläckar eller kastas på gräsmattan. Medans jag väntar på att Kajsa Ingmarssons och Marian Keyes nyaste ska komma på pocket har jag som sagt upptäckt Sheila O`Flanagan. Tydligen ligger hon över Marian Keyes på topplistorna i Storbrittanien och jag kan förstå det. I alla fall är hon lika bra som Keyes. Var länge sen jag fastnade på samma sätt i Keyes böcker som jag gör i O´Flanagans.

Både Den jag ville ha och Luftslott har en liten oväntad och kanske bakvänd historia. I Luftslott möter Carey, som är flygledare, Ben på ett plan till New York och en vecka senare är de gifta. Sen handlar resten av boken om vad alla andra tycker om deras snabba giftemål och om tvivlen på om de gjorde rätt. Självklart vet man ju att det kommer att sluta lyckligt, men vägen dit är intressant. Personerna är väl tecknade och bakgrundsmiljön ger boken sin krydda. I den här boken fick man lära sig en del hur jobbet som flygledare fungerar. I Den man vill ha var det finansvärlden som var central. Enligt författaren gör hon en hel del research innan hon skriver och det gör det lilla extra.

Nu väntar jag bara på att biblioteket ska köpa in hennes nyaste så att jag slipper frångå mitt löfte att vänta in pocketutgåvan. Syskonkärlek hoppas jag kommer att handla en del om hur det är att arbeta som arkeolog.