Flickorna läste jag slut för någon vecka sen, men har inte varit på blogghumör. Boken var verkligen bra! Jag fick påminna mig själv flera gånger att det inte var en självbiografi utan en roman. Det kändes som att man lärde känna de två huvudpersonerna och även deras familj. Kanske var den i längsta laget för min smak. Den hade vunnit på att förkortas, men samtidigt var det sorgligt när den tog slut.
Boken väckte ett intresse hos mig för funktionshinder och speciellt för siamesiska tvillingar.
Att leva så nära en person får mig att få cellskräck bara jag tänker på det. Integritet är ju knappt att tänka på. Eller faktiskt så lyckades de nog ganska bra att ha ensamma stunder.
Det var också fascinerande hur de löste problem som uppstod i samband med deras funktionshinder. Jag undrar hur författaren kommit på allt. Intressant också att de var så olika. Bla så blev den ena alltid myggbiten men inte den andra. Intressantast av allt var att när de hade ätit sparris så luktade bara den enas urin illa!!
2 kommentarer:
Haha... sparrisen...
Undrar om siamesiska tvillingar kan ha cellskräck - hur funkar det liksom? Ingen kan ju fly från sig själv, men om man sitter ihop med ett annat själv.
Skönt du är tillbaka här! Tittar hit flera gånger om dagen (trots att jag prenumererar på inläggen.) ;-)
åh jag lsäer den just nu, har precis börjat men blev sugen att gå och lägga mig med den genast nu när jag läste ditt inlägg. vill också veta om sparrisen!:)
Skicka en kommentar