Efter att ha läst några mysiga feel-goodböcker i rad blev jag deckarsugen. Drabbad av förkylningskoma slet jag åt mig en pocket på konsum i tron om att det var en Lehane, som jag hört så mycket gott om på sistone. Inte förrän jag läst några sidor märkte jag att det här inte alls var Lehane utan en Blunt. Har läst en av varje tidigare och gillade dem så det gjorde inte så mycket. Blev bara lite trött på mig själv.När du läser detta är ingen trevlig bok. Den handlar om självmord, depressioner och barnpornografi, men ändå behåller den greppet om mig. Kanske beror det på den symptiskt beskrivna huvudpersonen, poliskommisarien som vägrar tro på att hans fru begått självmord. Fler än jag tyckte om den.
Återigen sitter jag under läsningen och önskar att jag hade en kartbok hemma. Kanske något att önska sig. Jag blir nyfiken på Kanada.
3 kommentarer:
Lehane lär du läsa!!! Men eftersom jag älskar honom är det ju tveksamt vad du tycker :-)
Jag har ju läst Patient 67 och är fortfarande osäker på om jag fattade slutet ;-) Tappade suget efter Lehane nu när du påminde mig om att du älskar honom. Han får nog vänta lite till...
Patient 67, otroligt bra.....men jag vet inte heller om jag fattade slutet.
Skicka en kommentar