Mycket död just nu i mina böcker."Vad de döda vet" var annorlunda jämfört med Lippmans tidigare. Det var inte hennes vanliga kvinnliga detektiv som boken handlade om utan om en kvinna vars identitet hölls hemlig tills bokens slutdel. Boken handlar om två flickors mystiska försvinnande för ca 30 år sen, som av en slump blir aktuell igen i nutid. En kvinna dyker upp och säger sig vara en av de försvunna systrarna. Man får följa hennes föräldrars tid kring försvinnandet, men också i "nutid". Man får även följa polisens arbete kring nystandet av gåtans lösning.Måste erkänna att jag stundtals blädderläste (inte för att den var dålig eller långtråkig, utan mest beroende det på att jag hade andra böcker som talade till mig just då) och därför fick nog inte boken den uppmärksamhet den förtjäntat av mig. Spännande, med bra personbeskrivningar. Kanske lite väl klurig och det kändes lite tjatigt när kvinnan aldrig kunde berätta vem hon egentligen var, men man förstår varför på slutet.
Jag kommer att läsa Lippmans nästa. Jag kommer att tänka på böcker av Julie Parson, Ruth Rendell och Petra Hammersfahr när jag läser Laura Lippman.
1 kommentar:
Det var just för att det inte var en polis som var huvudpersonen som jag tyckte att den var så bra. Kan hålla med om att hon kan jämföras med Rendell som jag verkligen gillar (dock inte Wxford-böckerna). Ok att huvudpersonen tog tid på sig att berätta sanningen men det hör liksom till, skulle inte bli mycket spänning om allt avslöjades på de första 50 sidorna. Trodde att jag var nästan ensam om att ha läst Hammesfahr.
Skicka en kommentar