Nu har jag läst klart Familjens projektledare säger upp sig, av Gunilla Bergensten. Nästan, men bara nästan, mitt i prick hur jag upplever familjelogistiken (bra begrepp förresten)! Hon skriver så bra bla om det där med att årstiderna växlar och det kan vara bra att ha varma skor i passande storlek till barnet när första snöstormen kommer. Vem tänker på det om inte kvinnan.?! Ett annat bra exempel hon tar upp är när barnen ska åka skridskor i skolan och hennes man inte haft en tanke på att köpa ett nytt par i passande storlek till barnet, med resultat av att barnet får en tråkig dag i skolan, ont i fötterna och vill inte åka skridskor igen. Ännu ett roligt experiment som hon testar är att sluta att hänga upp rena handdukar i badrummet. När ingen annan gör det hänger hon upp mindre och mindre klädesplagg, tills hon till slut hänger upp ett par trosor.....låter det konstigt. Läs boken så förstår du. Även om jag inte känner igen mig till punkt och pricka så känner jag igen det mesta och kan relatera till min egen familj. De som inte känner igen sig är väl bara att gratulera!
Sen kan det säkert vara några som tycker "Åh nej inte ännu en bitter kvinna"! Läste något inlägg på någon blogg om boken Bitterfittan och att skribenten inte förstod hur många kvinnor kan vara så bittra, "hon var minsann jämställd". Ibland kan det ju faktiskt handla om att lura sig själv.
Bergensten uppmanar oss kvinnor att bli latare och sänka oss nedåt mot männens nivå vad gäller städning, handling osv för att bli bra förebilder för våra barn, så att vi inte fortsätter att fostra en ny generation med kvinnor som curlar för sina män och män som låter sig curlas. Är det enda lösningen?
Nu väntar jag på att en man ska skriva en liknande bok, ur ett manligt perspektiv. Då är det ju bara att jämföra och se var problemen ligger och göra så gått det går för att mäns och kvinnors trösklar för vad de klarar inom familjelogistiken är så nära varandra .
4 kommentarer:
Å har varit sugen på att läsa boken sedan du tipsade om den vid middagen. Äntligen en titel på det vi (oftast kvinnor) gör. Inspirerad av detta tema så blev det min man som idag fick sy en ärtpåse till dotterns gymnastik! Jag hatare att sy ärtpåsar och lägga upp byxor, så varför måste det just vara jag som syr den? Jag har ju redan sytt en påse till sonen!/Beate
Vad gör att kvinnor tar på sig projektledarrollen? Och vad gör att man på föräldrakurser inom mödravården uppmanar tjejer att låta killen göra saker på sitt sätt med barnet även om tjejen inte tycker det är på rätt sätt? Varför utgår man från att en tjej har ett inbyggt förstånd över vad som är rätt och fel i sådant som har med barn och familj att göra när det är ett fenomen som är lika nytt för båda parter? Och varför vill man få tjejen att tro att hon vet vad som är rätt? Uppfostras tjejer till att bli projektledare och killar till att bara vara deltagare?
Läs boken så kan vi ju fortsätta diskussionen. Den var väldigt lättläst, men jag rekommenderar inte att läsa den på kvällen, för jag blev så upprörd att jag fick svårt att sova.
Fast det som är så skönt med boken är ju att hon INTE uppmanar oss att SÄNKA oss till männens nivå (är den samma för alla män) utan kräva att vår nivå ska respekteras!
Skicka en kommentar