Tillsammans är man mindre ensam, av Gavalda

Jag tillbringade en lång stund på LundeQ:s bokhandel i Uppsala igår och hittade på många godbitar som jag redan läst och som jag gärna skulle vilja ha i mitt eget favoritbibliotek. Vad härligt det var att gå där och kolla bland böckerna. Önskar jag hade haft några boktipssuktande vänner med mig så jag hade kunnat tipsa dem direkt.

Och att det fortfarande finns lyckliga människor som har Gavaldas bok Tillsammans blir man mindre ensam kvar att läsa, gör mig förvånad och avundsjuk. Vissa böcker kan jag önska att jag fortfarande hade olästa. Det ÄR inte samma sak att läsa om dem.

Jag har Gavaldas novellsamling: Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans liggandes på köksbordet för en omläsning.

Härligt med noveller ibland. En annan av mina favoritnoveller är Den indiske tolken, av Jumpha Lahiri.

"Hennes uppmärksammade debut innehåller nio berättelser om människor som kommit som invandrare till USA. De är i de flesta fall akademiker och lider ingen materiell nöd. Men ändå upplever de ett utanförskap där hindren för deras integration främst verkar finnas inom dem själva. Lahiris föräldrar flyttade från Calcutta i Indien först till England där Jhumpa Lahiri föddes 1967, och sedan vidare till USA, där författarinnan nu bor i Brooklyn i New York".(Text från Adlibris)