Jag klarade det! Orkade inte riktigt läsa hela, utan blädderläste på slutet. Den var inte helt tokig. Annorlunda, mustig, vackra miljöbeskrivningar, indisk historia och intressant om kulturkrockar. Baksidestexten säger nästan allt vad boken handlar om: "I en dimhöljd by vid Himalayas fot lever en pensionerad och bitter indisk domare med sin älskade hund och sin hunsade kock. Tillvaron vänds upp och ned när hans barnbarn, den unga Sai, blir föräldralös och kommer för att bo hos honom".
Man får också följa kockens son i New York, som lever för att få ett Green Card. Boken innehåller många intressanta beskrivningar hur det kan vara att leva utan uppehållstillstånd i USA och de många kulturkrockar som sonen stöter på.
En tänkvärd skillnad som sonen i USA stöter på är hur olika det kan vara när det gäller mat. I vissa länder delar man på den mat som finns, hur lite det än må vara, men i västvärlden, i det här fallet USA, så handlar man och äter för sig. "Där hon bor med tre kompisar går alla och handlar separat, separat lagar de middag, tillsammans äter de sin separata mat. Kylskåpet delar de upp, och på en egen plats - en egen plats! - ställer de det som blir kvar i en separat låda. En av kompisarna, hon skriver sitt namn på lådan så att det står vems det är!".
Under en episod i boken är det regnperiod och det nästan dryper om sidorna. Det är så fuktigt att de måste stryka tidningssidorna innan de läser.
Och språket. Angående veckans bokfemma. Läs bara de inledande meningarna: "Hela dagen hade skymningsfärgerna härskat och diset rört sig som en vattenvarelse kring de mäktiga bergssidorna som var mättade av havskuggor och djup. Flygtigt synlig ovanför dimman låg Kanchennjunga som en avlägsen topp och samlade det sista ljuset, karvad ur is och med virvlande snöblåst över krönet." - behöver jag säga mer!?
Bra bok, men den kräver en koncentrerad och uthållig läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar