Vid speciellt högtidliga tillfällen kan man få en känsla av att man är med om något historisk. Så var det under Jonas Hassen Khemiris brandtal för biblioteken vid prisceremonin på Stockholms stadsbibliotek i torsdags kväll. Nu var det jag, i rollen som pristagare för något som Jonas högaktar, som satt där och lyssnade. Nu ryser jag igen när jag tänker på det :-) Om jag någon gång tvivlar på varför jag arbetar som bibliotekarie ska jag minnas den stunden och Jonas så tänkvärda ord. Jag visste ju redan sedan tidigare att allt som kommer ur den mannens mun är lysande och därför hade jag höga förväntningar inför hans tal. Hade jag haft funderingar på att tatuera mig, hade jag absolut valt att tatuera in Jonas tal.
Själva prisceremonin var så högtidlig och betydelsebärande för mig att jag inte kom mig för att tacka Jonas för det träffande talet. Mitt i prick om bibliotekets betydelse. Hade Greta Renborg varit där (och om jag hade varit lite mindre nervös) skulle vi tillsammans ha gett dig stående ovationer och gjort vågen av beundran och respekt! Jonas, du präntar ner precis det ett bibliotek är och borde få vara för alla människor.
Att få Greta Renborgs pris är en stor ära och jag är så stolt över att vara unik och utvald av experter, som Inga Lundén sa under ceremonin. Äran är viktigare än vinstsumman. Att få höra ditt tal live, Jonas, är snudd på lika stort.
Ps. Min dotter (8 år) sa i dag att hon tror att det var din mamma som satt bakom henne under ceremonin, för "hon skrattade precis som en mamma", sa min dotter. "För ungefär så hade du skrattat om det hade varit jag som stått där på scenen" mamma, sa hon sen. :-) Genom min dotters ord kan jag som mamma känna igen den stolthet som din mamma måste känna över dig Jonas. Ds.
För övrigt anser jag att Jonas Hassen Khemiri har en given plats i Svenska Akademin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar