Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank

Jag fick upp ögonen för novellsamlingen Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander på Twitter när Brombergs förlag, tillsammans med bloggarna Anna och Erika, bjöd in till en novellcirkel. Först tänkte jag vara med för novellernas teman intresserade mig, men sen hann jag aldrig läsa boken.

Inte heller nu har jag hunnit läsa mer än de två först novellerna. Det är kö på biblioteket så jag måste lämna tillbaka den innan jag har läst klart hela. Känns inte så illa ändå. Det här är en bok jag VILL HA och hoppas att den kommer i pocket snart.

Englanders noveller passar min smak. Jag gillar att de är lite crazy, skruvade, behandlar viktiga ämnen och samtidigt får jag lära mig något nytt.

Den första novellen har bränt sig fast som ett fotografi i mitt minne. Bilden visar vännerna som står i skafferiet och håller varandra i händerna när maken får frågan om han skulle gömma sin fru (som Anne Frank gömdes), med risk för sitt eget liv, om det blev nödvändigt. En stor och viktig fråga vars svar säger allt. När jag läste novellen var det nästan så att jag satte skrattet i halsen. Jag gillar att man blir överraskad.

Den andra novellen Systerkullarna säger så mycket om maktförhållandena och de israeliska bosättningarna på palestinsk mark. Om den lilla människan i en politisk konflikt.

Jag ångrar att jag inte hängde på novellcirkeln tidigare i år, men ser med stor glädje fram emot att läsa mer av Englander i framtiden.