
Främst var jag intresserad av att lyssna på John Boyne, vars bok Myteriet på Bounty har kommit ut på svenska. Han har tidigare skrivit Pojken med randig pyjamas, som är en av de bästa böcker om andra världskriget jag har läst. Den borde vara obligatorisk läsning för alla skolelever, för ALLA människor över huvudtaget. Efter att ha lyssnat på Boyne blev jag sugen på att läsa hans nya bok och passade på att få den signerad.
Det som var så intressant att höra om var att Boyne från början inte
hade en tanke på att skriva för barn. Han vill inte att någon ska utestängas
från hans litteratur på grund av sin ålder. Han menar att barnlitteratur är den
enda litteraturen som definieras utifrån läsarens ålder. Boyne sa att han vet hur man skriver böcker, men inte hur man skriver för just 9-åringar, eller 12-åringar. Om man säger att en bok är för 10-åringar kommer ingen över 10 år att läsa den. "Children are a little like humans", sa Boyne, och lockade hela publiken till skratt.
I presentationen av seminariet kunde man läsa detta: ”Jag
vill inte skriva för vuxna. Jag vill skriva för läsare som kan utföra
underverk”, skrev Astrid Lindgren en gång. De prisbelönta irländska författarna
John Boyne, Éilís Ní Dhuibhne och Siobhán Parkinson – den sistnämnda var
nominerad till just årets Astrid Lindgren-pris – delar den målsättningen. Deras
romaner tilltalar fantasin hos dagens ”underverkare” men likt Lindgrens böcker
tar de också upp viktiga frågor."

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar