Jag läste Elizabet Nobles förra bok Vad mina döttrar bör veta under semestern på Mallorca,, efter att ha gluttat på den länge på jobbet. Alldeles lagom lättläst semesterlitteratur. Jag tog så klart inte med biblioteksboken till stranden utan köpte pocketvarianten, som blev smutsig och full med sand. Den var helt okej, men inte så att det gjorde mig något att slänga den efter läsningen. (Maken hittade den i sopsorteringen och tog hem den
igen :-))
När jag märkte att Noble hade gett ut boken Vänskapsband tänkte jag vänta med att låna den, men så var jag sugen på något lättläst och lånade den. Den handlar om en charmig blandning grannar i ett hus i New York. Alla befinner de sig i olika stadier av kärleksrelationer. Det var många namn att hålla reda på till en början, men eftersom Noble är bra på personskildringar flöt det på bra efter ett tag.
Boken gav väl inget bestående intryck, men för den som är ute efter en lättsam charmig historia - så ja visst! Jag skulle beskriva författarens stil ungefär som en blandning av Marian Keyes och Maeve Binchy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar