En förtjusande man

Jag hann få den före jul! Som en julklapp till mig själv. Dagen före julafton dök En förtjusande man (boken alltså :-)) ner i brevlådan. Bättre julläsning får man leta efter. Den är tjock som en telefonkatalog, men går inte att släppa. Säga vad man vill om Keyes, men hon håller mig i ett fast grepp bara jag öppnat boken. Den här är charmig för att det handlar om så många olika kvinnor. Speciellt gillar jag Lola. Efter att det visat sig att pojkvännen visst ska gifta sig med någon annan tappar hon greppet om sitt liv och förpassas av vännerna ut på irländska landsbygden. Varför är det hon och inte jag som får bo i ett gammalt hus i en liten by. Gå till puben, hyra filmer och träffa lite roligt folk och göra ingenting.
Nä nu har jag inte tid med det här. Måste greppa tag om boken igen innan ögonlocken stänger sig. Tyvärr är vi lite oense på den punkten ögonlocken och jag. De ger upp innan JAG VILL!

Gott nytt år!

Efter bokens sista sida: En av Keyes bästa enligt mig. Så tjock, men jag saknade den när den var slut. Ytlig, visst, men det är väl alla som läser Keyes inställda på. Samtidigt tog den upp viktiga ämnen som tex alkoholism där jag tyckte att beskrivningen av ett beroende skildrades på ett verkligt bra vis. Blev så sugen på fler Keyes så jag sprang till biblioteket på en gång och lånade flera av hennes som jag läst tidigare. Risk för att de inte blir lästa. Rullar ju in nya böcker hela tiden som jag vill läsa och då känns det som slöseri att läsa om böcker jag redan läst.