Boken handlar om fyra vänner som tappat kontakten med varandra, men som återses när en gemensam gammal vän plötsligt dör. Det visar sig att han varit en viktig person i alla deras liv. När de träffas igen är det som att tiden stått stilla. Det är där jag börjar bli nostalgisk. För visst är det så att gammal vänskap inte rostar. När jag läser denna bok längtar jag efter mina vänner och efter den tid som flytt.
Det är lätt att känna in sig i de olika personernas känsloliv och problem, även om jag inte helt känner igen mig, fastän jag själv snart fyller 39. Lite kul är det när man känner igen sig i 80-tals musiken de lyssnade på när de var yngre, som tex Culture club. Den här boken rekommenderar jag till dig som läst klart alla Marian Keyes böcker och som vill ha en lättsmält historia som vrider och vänder på relationer och alla problem och glädjeämnen som följer med dessa.
4 kommentarer:
Lättsmält kan man väl också behöva ibland. Jag tror att jag kan ha läst ngt av Green. Mina favoriter är annars Trollope och Maeve Binchy. God fortsättning!
Ett år efter dig läser jag boken. Är halvvägs igenom ungefär och gillar det jag läser. Det är lättsmält utan att vara alldeles för ytligt, en roman lätt att engagera sig i. Skönt med feel-good läsning så här års. Har några andra på lut också - som jag vet att du med har läst.
Synd Hermia att du inte läser hennes bättre böcker. Tyckte den där blev lite blahaig efter ett tag.
/Dora
Fast den är bättre än en annan jag läst av henne (minns tyvärr inte titeln). Vilka är hennes bättre?
Skicka en kommentar