Doras bokprat

Jacobs värld

2012-01-07T22:37:00.004+01:00

är spännande som en thriller och samtidigt lär man sig mycket om aspergers syndrom. Precis som när en bok är som bäst, underhållning och kunskap i ett. Picoult skriver ofta om problem i vår samtid och man anar att det ligger en massa informationssamlande bakom bokens tillkomst.

Jag fastnade på första sidan för Jacob och hans familj och läste den snabbt under julen. Picoult visar att det med ett funktionshinder inte bara följer problem, utan bara ett annat sätt att leva och massor av kärlek. Det är den känslan som finns kvar efteråt. Att ha gula, röda och blå dagar när man bara äter mat med den färgen och klär sig efter dagens färg låter nästan lite charmigt...kanske något man ska testa? :-)

Lockande titlar i vår...

2011-12-30T13:12:00.004+01:00

Jag skriver ner en lista på böcker jag är sugen på att läsa under 2012. Alltid bra att ha en sån att gå tillbaka till.

*= Extrasugen :-) OM någon skulle få för sig att köpa en födsedagspresent eller skicka ett recensionsexemplar.

*Mississippi, Hillary Jordan (maj)
*Drömbokhandeln, Laurence Cosse (feb)
Agaat, Marlene van Niekerk
Den krympande hustrun, Andrew Kaufman
Allt jag inte vet om djur, Jenny Diski
Snusk. Två osedvanliga berättelser, Alan Bennett (jan)
Samtidigt på ett tak i Chinatown, Ingrid Rudefors (utgiven)
Flickan på kyrkogården, Maria Gustavsdotter (utgiven)
Huset du älskade, Tatiana Rosnay
Sömngångerskan, Essie Fox (utgiven)
Nästan hemma, Jean Kwok (april)
*Be för mig i tusen år, Li Yiyun (utgiven)
*Efter mörkrets inbrott, Haruki Murakami
I det förflutna, Kate Morton
*Filmberätterskan, Hernan Rivera Letelier (mars)
Drömmarnas sjö, Kim Edwards
*Den hemliga dottern, Shilpi Somaya Gowda (maj)
Känslan av död, Elly Griffiths
Tigerna i Galina, Téa Obreht
Till offer åt Molok, Åsa Larsson
Sågverksungen, Vibeke Olsson

Pocket
Priset man betalar, Lionel Shriver (feb)
Vi måste prata om Kevin, Lionel Shriver (feb)
Okända väsen, Tracy Chevalier (jan)
Frihet, Jonathan Franzen (mars)
De imperfekta, Tom Rachman (feb)
Det stora huset, Nicole Krauss (mars)
Brev till en bokhandel, Helen Hanff
Det där som nästan kväver dig, Chimanda Ngozi Adichie
I köket, Monica Ali (dec)

Trogen hustru sökes

2011-12-28T22:31:00.004+01:00

Jaha....då måste jag väl krypa till korset och erkänna att Btj (bibliotekstjänst) hade rätt den här gången! Trogen hustru sökes -vilken usel bok...eller helt usel var den ju inte...själva historien var bra och jag kan se den som film, men den gav bara en obehaglig känsla, som jag (helst som feelgoodbibliotekarie) gärna hade varit utan. Eftersom jag trodde på den här boken, trots att den fick dålig kritik, var jag tvungen att läsa hela för att förvissa mig om det verkligen kunde stämma.

Jag är inte pryd, men det får väl vara nog med erotiska beskrivningar, den ena efter den andra... Så många onödig ord och liknelser. Jag brukar tänka att det är något fel på mig när jag inte gillar en bok lika mycket som många andra...men den här gången vet jag att så inte är fallet. Författarens sätt att låta huvudpersonen vara kall och hård, men samtidigt ha ett helt vansinnigt passionerat inre liv lyckas inte övertyga mig. Jag läste någon recension att författarens sätt att skriva var annorlunda och jag hoppades att det skulle stämma och räcka för att få den lockande historien att bli en intressant historia...men så var det inte alls. Snarare var språket ryckigt, krångligt, för ordrikt och stundtals var det svårt att hitta den röda tråden. Till sist blev jag tvungen att blädderläsa boken för att kunna lägga den i från mig och få börja på någon annan.

"Olidligt spännande" ska boken tydligen vara också...Nja, kan inte hålla med där heller, även om man gärna vill veta hur det ska sluta." En trogen hustru är en internationell bästsäljare som sålt över 700 000 ex bara i USA. Utgiven på 27 olika språk.", säger bla Adlibris...Varför då? Hur gick det till?

Syskonmakaren

2011-12-26T22:01:00.003+01:00

Syskonmakaren av Lisa Jewell passar perfekt att läsa under julen med en pralin-ask i närheten. Man bara flyter fram i texten och ibland får jag nästa nypa mig i armen för att påminna mig om att jag inte ser en utmärkt brittisk tv-serie, utan att jag läser en bok. Kan en bok få bättre omdöme än så?

Jag har nog läst alla Lisa Jewells böcker som har kommit ut på svenska. Våga flyga är nog den som jag gillar mest...eller gillade mest... nu har Syskonmakaren puttat ner den till andraplatsen. Det här är feelgood när den är som bäst. Den har allt jag önskar: en bra berättelse som slingrar lite lagom, intressanta karraktärer som man känner med, brittisk stadsmiljö och flyt som inte är av denna värld.

Nu har jag inte tid att blogga mer...måste krypa ner i soffan och läsa klart boken...och sluka ännu en pralin.

Sköra bestar

2011-12-26T21:49:00.003+01:00

Sköra bestar av Tawni O'dell är en sådan där bok som jag inte vill skriva om för att jag är rädd att förminska upplevelsen av den. Jag är också rätt säker på att mitt blogginlägg inte kan beskriva boken så väl som den förtjänar.

Jag gillade författarens andra böcker, Ivans återkomst, Avvägar och Kära syster så jag hade höga förväntningar när jag började på Sköra bestar och jag kan säga jag fick rätt även denna gång. Jag kommer att bära med mig berättelserna om det två bröderna och den äldre kvinnan som tog hand om dem. Om hennes kärlekshistoria med den spanske tjurfäktaren, en kärlekshistoria som fortsatte även efter döden. Om hur helt okända människor kan komma att betyda så mycket för varandra och att det inte alltid är blodsband som gör att man hör ihop.

Bara att gratulera er som inte har läst Sköra bestar än!

Vända blad

2011-12-01T21:59:00.003+01:00

Wow!! Inte ofta man får den känslan när man just har läst sista sidan av en bok. Jag hade mycket höga förväntningar på Vända blad efter att många bokbloggare har hyllat den. Till en början förstod jag inte riktigt varför...men nu så... Den är så där härligt fransk...som bara franska böcker och filmer kan vara... förstår någon vad jag menar? Ja, i alla fall så var det befriande att läsa en bok som inte byggde på en kärleksrelation och att man aldrig var riktigt säker på hur det skulle gå.

Jag blir allt mer imponerad av Sekwa förlags utgivning. Förlaget ger ut franskspråkig litteratur på svenska och ger samtida, kvinnliga författare företräde. Bla Castillion som jag gillar ges ut av Sekwa, liksom Agnes Desarthe. Flera böcker som jag ser fram emot att läsa kommer därifrån, bla Huset du älskade och Underjordiska timmar.

Vänskapsband

2011-12-01T21:45:00.004+01:00

Jag läste Elizabet Nobles förra bok Vad mina döttrar bör veta under semestern på Mallorca,, efter att ha gluttat på den länge på jobbet. Alldeles lagom lättläst semesterlitteratur. Jag tog så klart inte med biblioteksboken till stranden utan köpte pocketvarianten, som blev smutsig och full med sand. Den var helt okej, men inte så att det gjorde mig något att slänga den efter läsningen. (Maken hittade den i sopsorteringen och tog hem den

igen :-))

När jag märkte att Noble hade gett ut boken Vänskapsband tänkte jag vänta med att låna den, men så var jag sugen på något lättläst och lånade den. Den handlar om en charmig blandning grannar i ett hus i New York. Alla befinner de sig i olika stadier av kärleksrelationer. Det var många namn att hålla reda på till en början, men eftersom Noble är bra på personskildringar flöt det på bra efter ett tag.

Boken gav väl inget bestående intryck, men för den som är ute efter en lättsam charmig historia - så ja visst! Jag skulle beskriva författarens stil ungefär som en blandning av Marian Keyes och Maeve Binchy.

Twinkle twinkle

2011-11-07T21:39:00.003+01:00

Twinkle twinkle av Kaori Ekuni stötte jag på när jag plockade fram böcker på temat Japan på jobbet. Framsidan har ett lockande omslag och jag blev nyfiken på den så fort jag läst på baksidan.

Sedan något år tillbaka är jag en inbiten Murakami-fan och har blivit ännu mer lockad av Japan. Gissa vad glad jag blev när jag hittade denna bok, som påminner mycket om Murakami i tonen....och som inte är lika omfattande när det gäller sidantal som många av Murakamis böcker.

Boken handlar om en kvinna med psykiska besvär och alkoholproblem. Hennes föräldrar arrangerar ett äktenskap med en läkare, som är homosexuell. Båda känner sig som medbrottslingar, men trots det så trivs de med sitt äktenskap.

Boken "är en varm berättelse om unga människors kamp för att under ovanliga omständigheter skapa en fungerande tillvaro" står det på baksidan. Tydligen anses den som en kultbok i Japan och har filmatiserats. Jag tar gärna emot tips på liknande böcker.

Kärlekens olika villkor

2011-11-07T21:20:00.005+01:00

Så härligt att ännu en gång få befinna sig i lugnet på Mr Alis veranda där han driver sin äktenskapsbyrå. I kärlekens olika villkor är Mr Ali inte längre huvudperson, utan vi får följa hans sekreterare Aruna som nygift. När hennes höggravida svägerska flyttar in är det definitivt slut på smekmånaden. Parrallellt får man följa Mr Alis son som förälskar sig i en tvjournalist. När hennes far får reda på att hon dejtar en muslim slår det gnistor...

Jag älskar både den här boken och den tidigare; Mr Alis äktenskapsbyrå. Atmosfären är varm och så annorlunda den grå svenska vardagen. Dofterna, smakerna...allt är tvärt emot det jag är van med. I boken äter de frukter och grönsaker som jag inte ens visste fanns. Jag blir så nyfiken. Även små vardagliga seder och bruk får mig att vilja läsa mer om andra kulturer. Till exempel på ett ställe i boken står det "det luktade jasmin från hennes hår, så det måste vara fredag..." !? Öhhh??? Är det bara jag som blir nyfiken? Kan det vara så att man har jasmin i håret på fredagar i Indien?

Boken beskrivs som en blandning av Damernas detektivbyrå och Jane Austen. Bra beskrivning tycker jag. Perfekt för att resa hemma i fåtöljen. Önskar att det kommer en fortsättning...men tills dess kommer jag att köpa båda böckerna i pocketversion att ha hemma och läsa när jag behöver muntras upp och fly vardagen en smula.

MÅSTE ALLA böcker komma SAMTIDIGT?

2011-10-28T18:03:00.010+02:00

Sju jävligt långa dagar

2011-10-23T18:37:00.005+02:00

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. En helt jävla underbart rolig bok! Judd finner sin fru i säng med chefen och det beskrivs med de här orden: Mitt äktenskap slutade på det gamla vanliga sättet: med cheesecake och ambulans... Visst kan man bara bli nyfiken på en sån mening?! Ingen lär bli besviken! Jag kan väl avslöja en detalj...jag kommer alltid att tänka på den här scenen när jag ser tårtljus :-)

Judd och hans familj ska sitta shiva, en judisk sorgevecka för sin döde far. Det är inte bara de enligt traditionen låga stolarna, som ställer till det. Medans släkt och vänner strömmar in kommer både ett och annat gammalt familjegroll upp på bordet.

Jag gillar Troppers sätt att skriva. Torr, svart humor blandat med helt otroligt roliga scener. Det är lätt att se familjen framför sig och jag blir inte förvånad om den här berättelsen snart dyker upp på bioduken. (Vilket förresten de flesta böcker brukar göra nu för tiden...). Man får följa alla familjemedlemmars liv och de flesta hinner ta en ganska stor vändning innan sista sidan.

Som jag skrev om hans tidigare bok Konsten att tala med en änkling så kan jag bara hurra över att det nu finns en värdig lärjunge till Nick Hornby. Grattis till er som inte har läst den än!

Rov

2011-10-08T13:50:00.002+02:00

Rov av Sharon J Bolton kom jag över av en slump på jobbet när jag läste om hennes andra deckare på svenska som kommer snart. Jag fastnade för att den utspelade sig på Shetlandsöarna, som Ann Cleves böcker.

Huvudpersonen i Rov är en barnmorska som hittar ett lik på sin tomt och sen händer en hel rad underliga saker. Nästan lite för många saker för att det ska kännas sannolikt. Men ändå är det helt omöjligt att släppa boken ifrån sig. Den är lätt att komma in i och det finns inte en endaste tråkig sekvens.

Jag väntar så klart på författarens nästa bok.

Denna dödens kropp

2011-09-22T17:04:00.004+02:00

Denna dödens kropp tillhör en av Elisabeth Georges bästa deckare enligt mig. Och har hon varit så här rolig tidigare? Tjock bok...men inte mig emot när den är så här bra och jag kunde inte lista vem mördaren var före Barbara Havers.

Minnet av en smutsig ängel

2011-09-22T17:01:00.006+02:00

Minnet av en smutsig ängel av Henning Mankell var så bra att jag får återkomma med ett riktigt inlägg.

Konsten att vara ungkarl

2011-08-21T18:26:00.003+02:00

Konsten att var ungkarl av Mike Gayle hittade jag på bokhandeln av en slump. Den var nedsatt och jag plockade med mig den lite på måfå. Ibland får jag ett sug efter lad-lit i Nick Hornbys anda. Redan efter några sidor insåg jag hur överraskad jag blev. Den var faktiskt bra! Mycket bättre än vad jag förväntat mig och sånt är roligt att vara med om :-)

Den handlar om tre bröder i Manchester som lyckas strula till sina kärleksliv något så katastrofalt. Önskar ibland att jag fick ha ett finger med i historien för att hjälpa dem...men då hade det inte blivit en lika bra historia, så klart. Jag gillar att det var så många oväntade vändningar och att spänningen var hög hela tiden. Hur skulle det gå? Sådana böcker är mycket svårt att lägga ifrån sig och gör att jag som är mycket kvällstrött var tvungen att läsa klart boken med bara ett öga.

Hade bibblan haft öppet i lördags hade jag gått dit och lånat en till bok av Gayle. Nu får jag hålla mig till tåls ett tag för jag har just börjat på en annan bra bok. Men nästa gång lad-lit-suget sätter in vet jag var jag ska leta.

Hotellet på hörnet av bitter och ljuv

2011-08-21T18:14:00.002+02:00

Hotellet på hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford vill man ju läsa bara man ser omslaget. Jag tyckte att historien lät som något för mig och blev glatt överraskad. Huvudpersonen, en 12-årig kille med kinesiskt ursprung, kämpar genom sin skolgång i Seattle, under Andra världskriget. Hans pappa som vill att han ska bli amerikan tvingar honom att gå i en "vit" skola istället för den kinesiska skolan i kvarteret. Som stipendiat på skolan får han arbeta i matsalen och servera mat och där möter han en japansk flicka och....ja, tycke uppstår :-)

Jag gillar böcker när man får något på köpet. I denna fina och varma kärlekshistoria fick jag också lära mig om förhållandena på USAs västkust under 40-talet och hur japaner, även tredje generationens invandrare, internerades i olika läger längre in åt land. Boken beskriver även hatet som den kinesiska pappan kände mot japaner och ger en inblick i jazzkulturen.

Den här boken kommer jag att bära med mig länge och jag är helt säker på att den kommer att bli läst av många. Själva värmen över historien får mig att tänka på "En röd liten fågel i jultid". En sån där hjärtevärmande historia som går hem hos de flesta. Det är ju inte för inte som den har legat på topplistorna länge i USA.

Rosornas arv

2011-08-04T19:49:00.002+02:00

Rosornas arv av Leila Meacham var en utmärkt semesterbok. Spännning genom hela vägen och väldigt svår att lägga ifrån sig. Men... hade jag fått hjälpa till lite så hade den här boken aldrig behövts skrivas....kändes som 600 sidors ren frustration...om de bara hade gift sig från början...men då hade det inte blivit någon bok...så visst...relation med förhinder handlar den här boken om. På bokens baksida beskrivs den som en variant av "Borta med vinden" och "Törnfåglarna".

Dolda djup

2011-07-27T11:08:00.003+02:00

Dolda djup av Ann Cleeves

2011-07-25T16:13:00.001+02:00

Vad mina döttar bör veta av Elisabeth Noble.

Mörk kust

2011-07-25T16:09:00.003+02:00

Mörk kust av Peter Temple är en mycket bra deckare från Australien. Intressant läsning från andra sidan jordklotet som omväxling till alla brittiska deckare jag brukar läsa.

Fallet med de försvunna böckerna

2011-06-14T19:57:00.008+02:00

Drömmen för en bibliotekarie ( i alla fall är det min dröm - ett bibliotek med tomma hyllor...bara att fylla på de böcker man vill...i stället för att behöva gallra bort) kan vara mardrömmen för en annan. I boken Fallet med de försvunna böckerna, av Ian Sansom slår mardrömmen till. Bibliotekarien Israel Armstron har fått jobb långt ut på den irländska landsbygden. När han kommer fram, efter en lång resa, finner han att biblioteket är stängt, böckerna försvunna och att det är hans jobb att leta reda på dem. Boken rymmer många roliga personligheter och förvecklingar. Lite omständig dialog, men i det stora hela en bra bok. Har jag förstått det rätt så kommer en fortsättning.

man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska

2011-06-14T19:20:00.006+02:00

man kan inte hindra ett litet hjärta att älska av Claire Castillion har mig i sitt grepp! Hon skriver korta överraskande noveller med knorr, precis i min smak! Man kastas in i en situation eller ett samtal och när jag har läst klart har jag varit tvungen att gå tillbaka för att se vad jag missat i texten :-) Lite klurigt, men inte alls svårt. Jag gillar att bli förvånad.

Svd skriver så här: "Castillion tycks ha skapat sig ett eget litterärt format, en egen genre: den drastiska, burleska, kortnovellen utformad närmast som en gåta som ofta får sin lösning med novellens upplösning, som en punchline."

Jag är så glad över att jag råkade på Castillions noveller och att det finns fler kvar att läsa. Alla som tror att noveller är trist borde läsa den här samlingen...sen är de fast i novellträsket :-)

Och apropå smak...ett råd till er som vill kunna njuta av potatisgratäng med vitlök även i framtiden: hoppa över novellen "Crème de la crème" :-).

Jag önskar dig ett vackert liv

2011-05-27T22:13:00.006+02:00

Jag önskar dig ett vackert liv. Brev från de biologiska mödrarna på Ae Ran Won till deras barn.

Jag hittade den här boken (också! :-)) på jobbet. Den innehåller brev från mödrar i Korea som har adopterat bort sina barn. Önskar att alla adoptivbarn skulle få ett sånt här brev från sina biologiska mammor. Jag fastnade bla för de här meningarna:

"Jag ska försöka göra mitt bästa för att hjälpa dig att förstå varför mitt hjärta värker när jag tänker på det faktum att du lämnades bort för adoption, trots att du inte bar någon som helst skuld. Men jag borde sluta tänka på det sättet, eftersom du inte lämnades bort utan endast togs om hand av andra föräldrar".

Jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa om den kärlek till sina barn som mödrarna beskriver. Att de, i alla fall i de flesta fall, väljer att adoptera bort sitt barn av kärlek till barnet. Även bakgrunden till en adoption aldrig är den andra lik kan den här boken ge några slags förklaringar och nya tankar till vuxna adopterade, adoptivföräldrar eller vem som helst helt enkelt.

Grabben i kuvösen bredvid

2011-05-27T21:57:00.004+02:00

Jag ramlade över Grabben i kuvösen bredvid på jobbet och blev helt fast. Jonas Helgesson skriver om fula handikappshjälpmedel som han skrotade redan tidigt i sitt liv. Om att han erbjöds bruna fula skor fastän han ville ha blå. Men det fanns bara bruna handikappsskor.

Han ville inte bara vara cp-Jonas och i den här boken visar han att han lyckats mer än väl att uppfylla in önskan. Han skriver så roligt att jag skrattar högt. Han utmanar också fördomar...för även om jag inte vill ha det så har jag det...som alla andra... Även om jag aldrig skulle prata bebisspråk med en människa med funktionshinder så får man sig en tankeställare av den här boken. Jag avundas också Jonas kraft! Han klarar ju allt och lite till. Jag blir inte förvånad om han en dag står på Mount Everest topp!

Huset vid havets slut

2011-05-15T21:39:00.006+02:00

Huset vid havets slut - ännu en bok om Ruth Galloway.

2011-05-01T12:58:00.004+02:00

De Hemlösa av Yiyun Li var helt underbar men också hemsk! En påminnelse om varför demokrati är så bra!! Det stod på insidan av pärmen att författaren skrev ungefär som Jhumpa Lahiri och Alice Munro och jag kan bara hålla med. Personerna i den här boken beskrivs så levande och ingående fastän på sånt enkelt vis. Det kändes som jag kände dem och det var sorgligt att slå igen boken...

Annonsflickan från Odessa

2011-04-16T22:10:00.006+02:00

Annonsflickan från Odessa var en överraskning för mig. En blandning av Desperate Housewifes och En kort berättelse om traktorer på ukrainska lät lovande. Den var mer än lovande och efter den har jag haft svårt att hitta någon ny bok och får inte fart på läslusten. Boken handlar om en ung kvinna i Odessa som får arbete på ett företag som sysslar med import. Ett av villkoren är att hon ska ligga med chefen...men hon lyckas ta sig ur situationen. Hon tar även arbete på en datingfirma där desperata amerikanska män söker fattiga desperata ukrainska kvinnor, vars dröm är att lämna Ukraina och leva i det rika Amerika. Samtidigt har hon en maffiaboss i hälarna.

Det kan låta som en ytlig historia, men den beskrev livet och kulturen i Odessa så att min nyfikenhet väcktes. Bland annat kan jag inte släppa tanken på att testa att dricka te med hallonsylt i, vilket huvudpersonen ofta gjorde i boken. Jag har hört att det fungerar som en sorts efterrätt. Att ojämna tal räknas som lyckotal och att ingen skulle komma på tanken att bjuda in sina vänner till sitt födelsedagskalas. Riktiga vänner vet när ens vän fyller år och dyker upp ändå. Små kulturella uttryck som får en att reagera och upptäcka sådana i ens egen tillvaro älskar jag att läsa om. (Etnologen i mig kanske :-) ) Odessa beskrivs också som en varm, internationell stad till skillnad mot Moskva som är hård och kall stad. En resa till Odessa skulle inte sitta helt fel. Jag ska i alla fall ta mig en titt på Internet och resa till Odessa den vägen.

Boken är skriven på ett ganska roligt vis och med humor mitt i den fattiga och miserabla tillvaron som många i Ukraina verkar leva. Samtidigt behandlar den ett allvarligt tema där män mer eller mindre köper sig hustrur...en verklighet som tyvärr är allt för vanlig och tragisk.

Jag kommer absolut att läsa mer av Janet Skeslien Charles. Är det någon där ute som kan rekommendera likande böcker så tackar jag och tar emot!

Godnatt, finaste

2011-03-25T21:39:00.004+01:00

Nja, den här boken hade jag kunnat vara utan. Jag bara blädderläste den lite. Jag har gillat Koomsons tidigare böcker, men den här kändes bara som en lång sträcka till ett slut som jag redan kände till. Själva ämnet lät intressant - en surrogatmamma som får ta hand om det barn som var menat att få en annan mor och far. Så. Nu har jag i alla falla skrivit något om den.

En hondjävuls liv och lustar och en Fay Weldonbiografi

2011-03-11T11:37:00.008+01:00

Vad kul att få en Fay Weldonbiografi och hennes En hondjävuls liv och lustar i brevlådan. Jag blir jättesugen på att läsa dem. Jag har bara sett filmen och det är blir första boken av Fay Weldon som jag läser. Massolit förlag verkar ha fler bra titlar på gång. Bla Fallet med de försvunna böckerna

Silent voices

2011-03-07T21:20:00.005+01:00

Lycka är : att träffa på en ny bok av Ann Cleeves! Hon har tidigare skrivit fyra deckare som utspelar sig på Shetlandsöarna.

Jag har läst Silent voices fastän det tar emot för mig att läsa på engelska bara för att jag gillar Cleeves deckare så mycket. De är mysiga som Morden i Midsommer på något vis. Lite som en feelgood-deckare.

Kriminalinspektören i den här boken heter Vera Stanhope och är en äldre kvinna med några kilo för mycket. Hon lever ett ganska ensamt liv, utan familj, i sin fars gamla hus. Hon får mig att tänka på Elizabeth Georges Barbara Havers. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite tilltalande med sådana personligheter.

Än har jag inte läst klart boken...jag har sparat slutet tills ikväll.

Den första boken i den här serien med Vera Stanhope som huvudperson kommer på svenska nu i vår. Den heter Dolda djup. Jag längtar efter den och ser med glädje fram emot den kommande tv-serien som bygger på de här deckarna!

En gåtfull vänskap

2011-03-07T21:05:00.007+01:00

Själva boken En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa är som en liten presentask i sig. Jag önskar att jag hade köpt den istället för att låna den. Hade varit fin att ha i bokhyllan. Innehållet i sig är för bra för att beskriva i ord...men jag försöker.

I korthet så handlar boken om en man som bara minns det som hänt de senaste 80 minutrarna. Han har tidigare arbetat som matematikprofessor. För att påminna sig om att hans minne är kort bär han en rock där han sätter fast små minneslappar till sig själv. När en ny hushållerska och hennes son kommer in i hans liv får de sin egen lapp och en självklar och fin vänskap växer fram mellan dessa tre personer.

Jag är inte särskilt intresserad av matematik, men jag gillade professorns sätt att se matematik som poesi. Inte för att jag kommer att sätta mig ner och räkna mer efter att ha läst den här boken...men jag känner mig mer vänligt sinnad till matematikens värld.

Jag vet inte om det är för att boken utspelar sig i Japn som jag ser en viss koppling till Murkami. Kan så vara. Både han och Yoko Ogawa skriver på ett lätt språk och bara rakt på och inte tillkrånglat på något vis. Samtidigt så rymmer sidorna så mycket mellan raderna. Jag vet inte om det går att kalla boken för en feelgoodroman. Jo, jag tror det ändå. Vänskapen beskrivs som så varm och livsbejakande mitt i vardagens mödor. Jag läser gärna mer av Ogawa och gärna fler böcker från Japan.

Ät mig

2011-01-24T17:56:00.006+01:00

Ät mig av Agnés Desarthe får mig att vilja öppna en restaurang. En liten fransk restaurang med stamgäster och några härliga maträtter. Myriam, bokens huvudperson är i 40årsåldern, öppnar en sådan "i ett försök att ge sig själv en ny chans och lägga bakom sig den skamliga hemlighet som ödelade hennes tidigare liv" (står det på bokens baksida).

Hon både bor och arbetar i restaurangen, som är så liten att hon får ta in köttkvarnen på toan, för att inte störa gästerna. Hon drömmer mardrömmar strax före invigning om att Beatles kommer och beställer fiskpinnar som inte står på menyn. :-)

Boken är skriven med svart humor och beskriver både varm vänskap och grym kärlek. Boken igenom är det något svart som överskuggar Myriams liv och sakta avslöjas vad som har hänt i hennes liv.

Jag gillar stämningen i boken och på restaurangen. Ibland drömmer Myriam sig bort och det kan bitvis bli svårt att hänga med, men samtidigt är det väldigt charmigt.

På bokens baksida står "Desarthe kan konsten att vara både glad och allvarlig, lätt och djup och komponera en härlig mix av tragikomiska figurer". Jag kan inte beskriva den bättre själv.

Senor Peregrino

2011-01-20T18:27:00.004+01:00

Senor Peregrino av Cecilia Samartin är riktigt bra. Den har fått pris för bästa roman när The International latino awards delades ut i New York förra året. På bokens baksida står det att den låg före båda Dan Browns och Stieg Larssons böcker på Norges topplista. Det stod också att den påminde om Tusen strålande solar. Det var väl att ta i tycker jag. Nog beskrev den en utsatt människas situation och ett samhällsproblem, men nej, den var inte lika gripande.

Boken handlar om en flicka som blir till genom en våldtäkt i Mexiko. Hon föds med ett stort rött födelsemärke som går från nacken ner till knävecken och blir så klart utstött av folket i den lilla Mexikanska by där hon bor. När modern dör bestämmer hon sig för att ta sig till USA för att finna en läkare som kan ta bort födelsemärket. Hon lyckas ta sig över gränsen och får bo hos sin moster. Med falska papper får hon arbete på ett mentalsjukhus där hon har en enda patient. Han kallar sig för Senor Peregrino och vägrar gå ut ur sitt rum. Han stjäl hennes viktiga dokument och för att hon ska få tillbaka dem måste hon lova att lyssna på hans berättelse. Hon blir som besatt av hans berättelse om när han var ung och gjorde en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Alla som har gjort den vandringen känner säkerligen igen sig i boken.

Mest av allt tyckte jag om de kapitel som handlade om Jamilet och hennes flykt till USA och henns liv hemma hos mostern. Författaren har skrivit en ny bok som heter Drömhjärta som snart kommer ut på svenska. Jag ska ska läsa den!

5-i-topp 2010

2011-01-02T20:28:00.006+01:00

Ser att jag har läst ungefär lika många böcker 2010 som året innan. (Eller kanske rättare sagt antal blogginlägg. ) Trodde nog att jag hade plöjt igenom fler titlar, men 32 st är inte illa pinkat med två småttingar i huset.

Här är de böcker som jag fastnat mest för under 2010 :

1. Norwegian wood
2. Niceville
3. Presidentens hustru
4. Mr Alis äktenskapsbyrå
5. Sen kan jag inte välja så tre st "lad-lit" får dela på 5:e platsen
Konsten att tala med en änkling
En dag
Juliet, naked

På hedersplats måste jag också sätta hit: Igelkottens elegans och Flickan som dök ner till jordens mitt

Nu när 2011 just börjat så har jag så himlans många böcker på gång som jag vill läsa. När det blir så får jag svårt att välja. Värsta i-landsproblemet, jag vet!! Men ändå! Feel-good-året ser ut att få en bra början!

Igelkottens elegans

2010-12-26T10:24:00.009+01:00

Jag sparade de sista sidorna i Igelkottens elegans tills det blev lugnt i huset. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Så bra är den! Som tur var har jag köpt Smaken av samma författare och den boken handlar också om människorna
i samma fastighet som portvakten Renée Michel bor och arbetar i. Renée är intelligent och intellektuell, men försöker leva upp till portvaktsrollen till varje pris. (Varför får man veta på slutet :-) För att inte avslöja sig låter hon tvn stå på med dokusåpor, så att det hörs från hennes dörr. Men i själva verket sitter hon och tittar på filmklassiker och läser djupa böcker i ett rum längre in.

I huset bor också tolvåriga Paloma. Hon har bestämt sig för att ta livet av sig för att vuxenlivet inte har något som är värt att leva för. Hon skriver djupa tankar och tankar om rörelser i sin anteckningsbok. Hon är väldigt lillgammal och klok och man förstår tidigt att dessa människors vägar kommer att korsas.

Till fastigheten flyttar sedan en japan. Både Paloma och Renée är intresserade av allt som har med Japan att göra. Dessa tre människor finner varandra och....

Boken är så charmig, rolig och sorglig på samma gång. Den rymmer många kloka ord och filosofiska tankar, vilket kan bli för mycket ibland för min smak, men jag hade inte velat vara utan dem heller. Jag har tänkt flera gånger att: "Tänk att det ska till en feel-goodbok för att jag ska förstå vissa filosofiska tänkares teorier!" Boken är redan filmad och jag hoppas och tror att den kommer att vara precis lika bra som boken!

Svd skriver att "romanens författarröster alltför tydligt vädrar sina åsikter om olika nutida samhällsföreteelser". Bland annat hänger jag upp mig på hennes syn på adopterade. Jag får uppfattningen att hon jämför adopterade med invandrare och flyktingar när det gäller att känna sig sliten mellan två helt skilda kulturer. Paloma tänker att den lille adopterade killen från Thailand kanske får lust att bränna bilar när han blir större...för att som hon tänker: den allra "största ilskan och frustrationen är känslan av att sakna kultur därför att man slits mellan kulturer, mellan oförenliga symboler". Ett adopterat barn har ju oftast inte så mycket av sin ursprungliga kultur med sig och växer ju upp i sitt hemland, inte i sitt ursprungsland. Jag tycker att hon drar för höga växlar när det gäller den problematiken. Men jag kan bortse från den för att jag tycker mycket om boken i övrigt. Guldstjärna till den som orkat läsa ända hit och som hänger med i mitt snurriga resonemang :-)

På ingång

2010-12-26T09:59:00.023+01:00

Jag ägnade gårdagskvällen åt att köpa några böcker för julklappspengarna och beställa några nya böcker från biblioteket. Nu kommer det bara rasa in massor som jag vill läsa. Härligt! Bara svårt att veta vad jag ska börja med.

Väntar på svensk översättning

2010-12-14T22:04:00.011+01:00

Girl who stopped swimming och Backseat Saint av Joshilyn Jackson är två böcker som jag väntar på ska översättas till svenska. Varför är de inte redan översatta? Varför tar det sån tid!! Snart blir jag tvungen att läsa dem på engelska fastän det tar emot.

Jag tyckte sååå mycket om författarens andra böcker Mina två mammor och Visst finns det gudar i Alabama. Nu är jag sugen på någon lika bra och "skruvad" historia. Lämna gärna förslag på liknande böcker!

När jag ändå är inne på att klaga så väntar jag även på att Portobello av Ruth Rendell ska komma på svenska någon gång.

Jag lever på hoppet att de är med i Vårens böcker-katalog från Svensk bokhandel.

Flickan som dök ner till jordens mitt

2010-12-06T14:05:00.012+01:00

Så härligt att läsa en lite annorlunda och fräsch bok. Flickan som dök ner till jordens mitt av Sabina Berman påminner inte om någon annan bok. I alla fall ingen som jag har stött på. Nja, kanske lite åt Isabella Allende-hållet om jag måste försöka likna den vid nåt. Den handlar om Karen, en tjej med autism. Hon kallar sig själv för Jag och det är hon som berättar hela historien.

På universitetet där Karen läser kallas hon för "Fröken Annorlunda Förmågor" och hon används som studieobjekt i psykiatriundervisningen. Karen har bara fyra ansiktsuttryck (panik, glädje, neutralt och borta från mig själv) och innan hon börjar sin utbildning försöker mostern lära henne fler ansiksuttryck för att hon ska kunna vara bland andra studerande.

Karens beskrivningar av "standardmänniskor", som hon kallar alla "vanliga" människor är helt bedårande. På en studentfest iakttar hon det här:

"Paren höll om varandra och rörde sig ett steg hit och ett dit, genitaliernas blygdzon på den ena pressade mot genitaliernas blygdzon på den andra, fast med några lager tyg emellan.
De oparade fortsatte att prata med varandra, högre nu, och de drack alltmer, ängsliga för att kvällen skulle gå utan det hittade någon att para sig med."

Efter att ha sett världen beskriven utifrån Karen har jag fått en helt annan förståelse för både standardmänniskor och icke-standardmänniskor. Är det egentligen så eftersträvandsvärt att vara en standardmänniska?

Karens moster äger en tonfiskfabrik i Mexiko och Karen kommer tidigt i kontakt med fabriken och fiskar. Helst är Karen i havet och dyker bland fiskarna, då känner hon sig lugn. I brist på vatten hänger hon i sin dykardräkt i ett sele i taket. (Det var en av orsakerna till att hon aldrig fick någon rumskamrat på universitetet. :-) vem skulle inte bli förvånad av att möta en person i dykardräkt hängandes i taket :-)) Karen tar fram en metod för att fånga stressfri tonfisk där inga delfiner kommer till skada. Ungefär där är jag i boken. Hon är i Japan och säljer tonfisk till ett väldigt högt pris. Tonfisk som inte blivit stressad vid fångsten och som inte varit nedfryst anses nämligen som en delikatess och lär smälta mot gomen som honung.

Till en början var boken svår att komma in i eftersom den är skriven på Karens lite hackiga sätt att kommunicera, men ge inte upp! säger jag till dig som har den här berättelsen kvar att läsa. När man väl har kommit in i den är den lätt att läsa, rolig och många beskrivningar av Karens sätt att se på världen och andra människor är oförglömliga. Jag kommer absolut att hålla utkik efter fler böcker av Sabina Berman. Det här är nämlingen hennes debutbok så jag hoppas det blir många fler.

Konsten att tala med en änkling

2010-11-28T19:22:00.003+01:00

Jag hoppar från en lad-lit till en annan. Även Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper hittade jag genom Bokhora som beskriver boken så här:

"Bästa blandningen av relationer, lite sorg, lite sentimentalitet, toppat med 30+kriser, allt i smart förpackning. Helt perfekt underhållning med hjärna".

Det är så skön stämning i boken och jag känner verkligen för Doug som förlorat sin fru. Han är helt nedgången av sorg. Troppers beskrivningar av sorgen är inte de man vanligen får höra. Doug är så befriande osentimental på ett sätt och vi får följa hans innersta tankar. Bla har han förbjudna tankar som att han är glad över att att han blev sin frus sista man. När det har gått ett år sen hans frus tragiska död tycker hans tvillingsyster att det är dags att han börjar leva igen. Förändringen startar lite sakta. Relationen till styvsonen är stapplande i början, men är ändå rörande. Detsamma är förhållandet till hans strokedrabbade far.

Adlibris beskrev Jonathan Tropper som en amerikansk Nick Hornby och så klart hade de mig på kroken direkt. Bara att gratulera om du har den här boken oläst!!

En dag

2010-11-28T19:11:00.004+01:00

På omslaget till En dag av David Nicholls får man reda på vilka som fått filmrollerna som Emma och Dexter och det gillar jag inte. Därför låter jag bli att kolla upp hur skådisarna ser ut.

Boken handlar om Emma och Dexter och om hur deras förhållande utvecklas under 20 år. 1988 den 15 juli tillbringade de en kärleksnatt tillsammans, men det blev ingen fortsättning då på deras kärleksrelation. Livet kom emellan. Varje år just den 15 juli får vi träffa Emma och Dexter och följa hur det går för dem. De är nästan aldrig på samma våglängd när det gäller kärleken...men det här är en romantisk komedi och så klart blir de tillsammans...men boken slutar inte där...säger inget mer om slutet.

Boken är sorglig och rolig på samma gång. Jag hittade den genom Bokhoran Helena Dahlgren som skriver att "En dag är hysteriskt rolig och fruktansvärt sorglig, varm, underfundig, välskriven, rörande, engagerande och alldeles, alldeles underbar". Kan inte annat än hålla med henne.

Vips så blev det liv!

2010-11-07T22:22:00.004+01:00

Inte trodde jag att en bok av Bob Hansson skulle vara SÅ HÄR BRA!! Jag har bara läst någon enstaka dikt av honom tidigare. Jag har slukat boken på bara några dagar. Flera situationer i boken sitter för evigt kvar på min näthinna. Bla den om helikoptern :-) Boken är så roligt skriven, precis i sån stil som jag gillar. Samtidigt är den "djup" och tar upp många tänkvärda saker. Bla om miljöförstöringen och om vilka mirakel varje människa är. Bara genom att komma först till ägget så är vi vinnare allihopa :-) Han pekar på vilken slump det är att vi alla finns till och att minsta tillfällighet skulle ha kunnat gjort att vi inte fanns.

Det är som att boken innhåller flera böcker i en. Det är inget jag störs av. Det är lätt att hålla tråden ändå. Jag har bara några sidor kvar, men vill inte att den ska ta slut. Önskar åter igen att jag läst den som pocket så jag hade kunnat läsa med pennan och stryka under sånt jag vill komma ihåg. Inte SÅ populärt att göra det i biblioteksböcker. Helst inte när det är en bibliotekarie gör det :-)

Ursprung

2010-11-04T20:05:00.005+01:00

Jag har tidigare läst Nymåne av Diana Abu-Jaber och blev glatt överraskad när jag märkte att hon gett ut den här deckaren. Det är en lite annorlunda deckare. Adlibris skriver att det är "en fängslande mix av nagelbitande deckargåta och laddat existentiellt drama".

Den handlar om en kvinna som heter Lena. Hon är i 40-årsåldern och är fingeravtrycksanalytiker. Hon får i uppdrag att analysera fingeravtryck på en rad spjälsängar som kommer in strax efter varandra. Plötslig spädbarnsdöd eller en seriemördare? Det visar sig att hon själv är en del av gåtans lösning.

Lena är adopterad och som en tråd genom hela boken går hennes tankar kring hennes eget ursprung. Intressant att läsa om dessa tankar samtidigt som man fick en deckargåta på köpet. Boken är suggestivt skriven och hela tiden känner man något olycksbådande i bakgrunden. Jag läser gärna fler böcker av Diana Abu-Jaber

En dag

2010-10-28T18:33:00.003+02:00

Råkade förhandsbeställa boken En dag av David Nicholls idag. Kan behövas en bra mysbok så här i höstmörkret. Jag bara älskade tv-serien Kalla fötter och jag gillade boken Mitt livs roll. Slank ner några fler böcker också. Det är ju trots allt snart jul...:-)

Miss Mary Bennets självständighet

2010-10-18T22:15:00.004+02:00

Miss Mary Bennets självständighet av Colleen McCullough kan man säga är en fortsättning på Stolhet och fördom av Jane Austen. Jag var nog inte ensam om att vilja veta hur det gick för Mr Darcy och Miss Elizabeth när bröllopsklockorna slutat ringa. Den här boken ger en möjlig variant på hur det kunde ha varit. Någon skrev att boken är en våldtäkt på Stolthet och fördom...och jag förstår vad hon menar. Livet för huvudpersonerna har inte utvecklat sig så rosenrött som man kunde tro. Mr Darcy är bitter och karriärlysten och hans äktenskap med Elizabeth är allt annat är lyckligt. De har fått 4 döttrar och bara en son, arvingen som Mr Darcy anser är för feminin och vek. Mr Bingley har slavar på Jamaica och Mary blir bestört och försöker få honom att frige dem. Miss Mary har Mr Darcy lämnat åt sitt öde att ta hand om den gamla mamman, så långt bort från honom själv som möjligt. När hon dör ser Mary äntligen sin chans till ett eget liv.

Jag tycker att det är kul och uppfriskande att få en helt ny bild av de karaktärer som Jane Austen skapade för länge sedan. Även om det känns sorgligt att min och många andras favoritman Mr Darcy är helt vedervärdig så är det skönt att bli förvånad. Bäst hade nog berättelsen blivit som en ren parodi. Jag är inte säker än, men jag tror inte att det är McCullougs mening. Hon brukar ju skriva romantiska berättelser. Men jag har inte ens kommit halvvägs än så jag är inte rätt person att uttala mig om det.

Bad boy

2010-10-18T22:09:00.004+02:00

Bad boy av Peter Robinson var ännu en av höstens höjdpunkter för mig. Den här gången var det Alan Banks dotter som var bokens medelpunkt. Även hans polispartner på sätt och vis. Vill inte avslöja något, men visst blev man chockad. Det kändes som att det var en lång startsträcka, vilket absolut inte gör mig något när det är Peter Robinson som skriver. Sen kom upplösningen väldigt snabbt. Nästan för snabbt tyckte jag. Kanske för att Robinsons böcker är så bra att man läser dem lite för snabbt. De tar slut fortare än vad jag vill att de ska göra. Nu är det bara att vänta på nästa....

Juliet, naked

2010-10-18T22:01:00.004+02:00

Känner att jag måste blogga ikapp lite. Har inte haft nån större lust att blogga senaste tiden, men läst har jag gjort. Nick Hornbys Juliet, naked är en av hans bästa böcker. Jag gillade den väldigt mycket. Hela boken slingrar sig kring ett album som spelades in för årtionden sedan, av en musiker som hoppade av sin karriär under mystiska omständigheter... Tror man tills man får höra hans egen variant. Det fanns passager som jag läste högt för min man och livsvisdom som jag ville stryka under (men inte gjordet eftersom det var bibliotekets bok). Därför måste jag köpa pocketvarianten och läsa den en gång till med blyertspenna. En annorlunda relationsroman som jag tror de flesta skulle gilla. Helt i klass med Om en pojke och High Fidelity. Jag ser fram emot filmen som jag antar inte ligger för långt fram i tiden.

Överenskommelser

2010-09-16T19:10:00.010+02:00

Vågar jag skriva att jag tycker att Överenskommelser är bra?! Den innehåller så himla mycket sex att jag nästan blir generad :-) Faktiskt! Betyder det att jag gillar tantsnusk? Nä! Men jag är tydligen inte ensam bokbloggare att inte våga läsa den. Läs en intervju med författaren här. Jag vågade läsa den när en av bokhororna gillade den. Då MÅSTE den vara bra. Jag litar på dem.

Det som lockade mig var att det på framsidan stod att det var en "svensk Jane Austen". Det kan jag skriva under på att det var. Jag blev absolut inte besviken. Den tystlåtne, allvarlige gentlemannen var där, den kloka kvinnan, den känslosamma kvinnan, den elaka släktingen, de långa promenaderna, de vitsiga samtalen, salongerna osv.

Det var stört omöjligt att lägga ifrån sig boken. Jag försökte läsa långt in på natten, men ögonlocken stängde sig mot min vilja. Det var någon som jämförde drivet i boken med Da vinci-koden. Varje kapitel slutade med en cliff-hanger som heter duga.

Många historiska romaner kan vara lite tunga och fyllda av dåtidens manéer. Den här boken kändes dock fräsch. Nutida på något sätt fast berättelsen låg i en historisk tid. Människorna var som de är nu och inte stramt högtidliga som de ofta beskrivs när de skrider omkring i sina korsetter och långklänningar. Det var nog så det var fastän det är svårt att föreställa sig när man ser gamla svartvita foton från en förgången tid.

De svenska miljöerna trädde fram och gav boken en extra nyans. Det var mycket snö och vinteraktiviteter som skridskoåkning och snöbollskrig. Inte det vanligaste inslaget i historiska romaner med kvinnor i korsetter. Inte som jag har träffat på åtminstone.

OM jag ska säga något negativt om boken så var det väl det att titeln är lite missvisande. Den borde ha hetat Missförstånd istället för Överrenskommelser eftersom det var hundra missförstånd efter varandra. Två människor bara kan inte missförstå varandra så där många gånger!! Det kändes lite frustrerande, men det var väl det som var meningen antar jag. Boken hade blivit mycket kortare annars.

Läs den!! Om du vågar :-)

Niceville

2010-09-13T22:24:00.005+02:00

Ha! Jag hann före Inga-Lill Mosander på Go'kväll. Händer inte så ofta. Jag gillar ofta de böcker som hon brukar ta med sig. Niceville är en sån där bok, som jag bara vill rekommendera till alla! En viktig bok och samtidigt så härlig att läsa. Den fick fart på min läslust igen.

Man får följa en ung vit kvinnlig journalist som i sin hemstad i Södra USA, på 60 talet, skriver ner svarta hembiträdens berättelser om sina liv och arbete hos vita familjer. Detta skedde under stort hemlighetsmakeri.

Det känns hemskt att denna rasism var så utbredd och det var bara 50 år sen! (ännu mer skrämmande är det väl att rasismen finns kvar än idag) Tex fick de svarta kvinnorna inte gå på samma toaletter som de vita och i boken bygge familjen ny toa till hembiträdet i garaget (blev lite körigt när hon sen skulle lära dottern i huset att använda toaletten :-)). Samtidigt som kvinnorna förnedrades uppfostrade de de vita familjernas barn med kärlek. De försökte impregnera barnen mot rasismens klor genom att berätta sagor där hudfärgen var oväsentlig. Den om en grön Martin Luther King var rörande :-)

Det var också hemskt att läsa om hur osynligt kvinnorna straffades. Om de gjort något otillåtet dröjde det inte länge förrän de blev av med jobbet. Sen ville ingen annan anställa henne eftersom ryktet spred sig som en löpeld i de vita kvinnliga nätverken. Efter det kanske hon blev av med lägenheten för att någon kontaktat hyresvärden. Snart var också den avskedade kvinnans vuxna dotter utan arbete och så vidare. Ondskan sipprade igenom och minsta lilla felsteg kunde få stora konsekvenser för hela familjer.

Jag rollbesätter redan filmen, som bara måste komma, i mitt huvud. Men tills dess - LÄS BOKEN!

En dag till skänks

2010-09-05T09:10:00.005+02:00

Äntligen en ny bok av Anna Gavalda och jag slängde mig över den. Den är liten som en barnbok och man läser den på nån timme. Bra storlek att ha i handväskan. Samtidigt som den var kul och säkert går att läsa flera gånger för den vitsiga beskrivningen av de helt olika systrarna, så var den främsta känslan efter läsningen - JAHA??!!! Lite snopet. Var det inte mer än så här?

Ungefär samma sak tycker recensenten i DN.

Norwegian wood och Sputnikälskling

2010-08-24T13:01:00.012+02:00

Nu har jag slukat två böcker i följd av Haruki Murakami . Jag hade fått för mig att de skulle vara "svåra", men så var det inte alls. Han skriver så härligt, är så lätt att bara flyta med. Jag funderar redan på att läsa en till av honom och han är från och med nu inskriven som en av mina absoluta favoritförfattare. Det var en kompis, vars boksmak jag inte riktigt litade på :-), som rekommenderade Murakami för mig. Nu när Murakami blivit en av mina favoritförfattare undrar jag om jag kanske kan lite på hans boksmak ändå och våga mig på att pröva på Paul Auster också som han rekommenderade.

Norwegian wood handlar om en ung man och hans kärlek till två helt olika kvinnor.

Sputnikälskling handlar också om en ung man och hans kärlek/vänskap till en kvinna, som försvinner på en resa till Grekland. Läs mer om boken här.

Det är lätt att hitta likheter i båda berättelserna (och ett tag hänger jag upp mig på det):

Huvudpersonerna är unga män som är kära i sin bästa kvinnliga vän.

Berättelserna utspelar sig i Tokyo och stadsbilden beskrivs ingående.

Flera personer är helt bokgalna och läser allt och jämt.

Vinylskivor och musikreferenser dyker upp här och där.

Mystiska inslag.

Till alla er som har Murakami kvar att upptäcka kan jag bara säga: GRATULERAR! Själv är jag glad att jag har några böcker kvar av honom att läsa och att det förhoppningsvis kommer många flera. Det har gått långt när jag kan tänka mig att läsa en bok om löpning :-)

Höstens godbitar

2010-08-16T15:47:00.010+02:00

Efter att ha lusläst Höstens böcker 2010 från Svensk bokhandel så hittar jag inte fler än dessa böcker som jag är riktigt sugen på. Vilket i och för sig nog räcker som läsning fram till jul för mig.

Härdsmälta av Ben Elton (för att jag gillar hans andra böcker)
Juliet, Naked av Nick Hornby (samma som ovan + att det var länge sen jag läste nåt av honom)
Niceville av Kathryn Stockett (verkar bra)
Högre än alla himlar av Louise Boije av Gennäs (spännande att läsa något nytt av henne)
En dag till skänks av Anna Gavalda (alltid mumsigt att läsa hennes böcker! )
Bad boy av Peter Robinson (kommer jag att slurpa i mig som alla andra hans böcker, även om en del tycker han är gubbsjuk :-) )
Stilla dagar i Mixing Part av Erland Loe (låter väldigt lovande + att jag gillar hans stil)
Hjälp, vem är jag? ...anteckningar av från en terapi av Caroline av Ugglas och Ukon (Caroline av Ugglas är skitcool + intressant att läsa om hennes psykhistoria)
Årstafruns dolda dagböcker av Kristina Ekero Eriksson (en kvarleva från den tiden när jag pluggade historia i Uppsala och skrev om Ämbetsmannahustrur på 1600-talet. Så charmigt att läsa äldre dagböcker, helst om starka kvinnor)

Mannen som åt en 747

2010-07-31T19:43:00.006+02:00

Vilken bra bok det hade kunnat bli! Kanske med en annan författare. Ännu bättre skulle nog berättelsen om mannen som åt upp en jumbojet för kärleks skull kunna bli som film. Med Lasse Hallström som regissör. Alla ingredienser finns där: småstadsmiljön, gammal och ny kärlek, en klunga excentriska personer och så lojaliteten bland befolkningen. Men det räcker inte! Jag blädderläste för jag ville veta hur det gick och hade jag haft något annat att läsa hade jag nog lagt den ifrån mig. Som tur var hade jag ingen annan bok med mig på fjällsemestern. Det känns bara lite synd på en sån bra historia. Den fick inte den text den förtjänade. Ändå kan jag varmt rekommendera den. Jag skulle inte vilja ha den oläst.

Den handlar om en man som arbetar för Guinness rekordbok och som kan alla rekord utantill. Han åker runt i världen och kontrollerar rekordförsök. Han älskar allt vad statistik är och förklarar kärlek som enbart en kemisk reaktion. Han är en ganska tråkig och ensam människa tills han kommer till den lilla staden i mellersta Usa. Där finns en man som för att visa sin kärlek till en kvinna håller på att äta upp en hel jumbojet. I stadens journalist finner han sin livs kärlek, och inser samtidigt att han inte kan få både rekordet och kvinnan. Men det är en kärlekshistoria så alla kan ju lista ut själva hur det slutar :-)

Mannen s0m åt en 747 har länge stått på bibliotekshyllan och lockat mig bara genom titeln. Nu är den gallrad, men har fått nytt bo hemma hos mig. (finns säkert på något bibliotek om nån blir sugen på att läsa den :-)) Jag har också fått ett förnyat intresse för rekordboken. Flera gånger under läsningen har jag blivit tvungen att stanna upp för att läsa högt för nära och kära om underliga, äckliga, fantastiska och helt enastående rekord som människor runt om i världen gett sig tusan på att klara.

Baddaren av Emma Hamberg

2010-07-30T21:08:00.003+02:00

Självklart slängde jag mig över Baddaren när jag hörde att Emma Hamberg skrivit något nytt. Berättelsen lät så lovande: Om en uttråkad kvinna på ett slott som startade en simskola för vuxna. Redan i början kände jag inte till hundra procent för den här boken, men den tog sig. Lite. Personerna som kom till simskolan var intressanta och bra beskrivna. Historien mellan dem var spännande. Miljöbeskrivningarna av slottet, trädgårdarna och öns natur blev lite too much! Jag hade lätt ändå att fantisera ihop en sådan miljö och behövde inte läsa sida upp och ner för att få mig en bild i huvudet. Kanske författtaren tyckte att researchen var den roligaste biten(?). Historien mellan den äldre kvinnan och den yngre mannen kändes lite tantsnuskig. Eller så är det jag som är lite känslig. Eller så var det författarens intention att visa på att det finns fler fördomar om relationer där kvinnan är den äldre än tvärtom. Kvinnan i boken var ju 30 år yngre än sin make. Slutord: En feel-good-bok god nog för en dag på stranden för den som vill ha något lättläst och lättsmält. Inte alltid fel det heller!!!

40 minus av Pernilla Glaser

2010-07-17T19:28:00.008+02:00

40 minus av Pernilla Glaser var en glad överraskning för mig. Jag hade fått för mig att hon skrev svåra böcker, men den här var en lätt men för den delen inte en grund relationsroman.

Bokens framsida och texten på baksidan kan få en att tro att det är en lättsam och rolig bok : "ett överlevnadsdrama mitt i den igenkännbara storstadsdjungeln. En mörk och rolig bladvändare med ett hoppfullt slutakord".

Rolig vet jag inte om jag kan hålla med om. Jag tror att tyckte om den för att jag kände igen mig eftersom författaren är från samma generation som jag själv.

Kanske en av de bättre böckerna som jag har läst om barnlöshet. Hon beskriver bra hur allvarligt barnlöshet kan ställa till det i en relation. Hur svårt det är att förklara för sig själv och andra hur man kan sörja något som man aldrig haft. Hur svårt det är att leva med de oupphörliga besvikelserna och med ovissheten om framtiden.

Paret i boken, närmar sig 40 årsåldern, och har dragits med barnlöshetsproblem i flera år. Det tar på krafterna och relationen är skakig. De tacklar sin barnlöshetssorg på helt olika sätt. Mannen går helt upp i sitt jobb och vill inte prata om sorgen eller deras relation. Kvinnan kan inte tänka på annat än sorgen och deras relation. Det är alltid intressant att läsa om manligt och kvinnligt tänkande och hur olika två personer kan tänka om samma sak. Man vill skrika åt dem: "Prata med VARANDRA nån gång för tusan!"

Jag är nyfiken på Pernilla Glaser och har lånat hem hennes andra böcker Mitt rätta jag och Robson.

På Dagens bok kan du läsa mer 40 minus.

Oväntat besök på Star street 66

2010-07-17T19:12:00.008+02:00

Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes var så där. Hade läst någonstanns att det här skulle vara hennes bästa hitills, men det kan jag absolut inte hålla med om. Jag gillar ju hennes böcker och ångrar inte att jag läste alla de 598 sidorna. Den var lättläst och jag gillade flera av karraktärerna och det var intressant att läsa om deras problem. Det blev lite väl mycket relationsproblem när nästan alla hyresgäster bytte parner med varandra för att senare byta tillbaka igen. Och sen var det nån osalig ande av nåt slag som flög in och ut i husets olika lägenheter och det blev för onaturligt för mig. Passade inte in i historen. Den hade varit lika bra utan det inslaget, eller till och med bättre. Men som lättläst bladvändare, som man behöver ibland. kan jag rekommendera den. Jag måste dock säga att jag tycker att den var en av Keyes sämre böcker.

Misstro av Ian Rankin

2010-07-06T15:13:00.004+02:00

Eftersom jag inte lyckats läsa nån Rankin tidigare tänkte jag försöka passa på nu när han kommit ut med en ny deckarserie. Misstro är första delena med polisen Malcolm Fox som huvudperson. Jag kommer snabbt in i handlingen och mordgåtan. Fox är lätt att gilla. Han är en nykter alkoholist som bara dricker tomatjuice på pubarna, utan fru och barn och som gillar böcker. Stämningen i boken och huvudpersonen får mig att tänka på Peter Robinson , som jag också gillar
. Känns som att han fått en konkurrent nu i mitt läsande. Även om jag inte kommer att sätta mig och sluka Rankins alla andra deckare. Har för många böcker som ligger och väntar på mig.

Edinburghmiljö och pubar och jag är fast. Själva intrigen var också bra, om än en smula för tillkrånglad med många namn inblandade. Ibland hängde jag inte med riktigt och vet inte om jag uppfattade allt ens en gång. Men ändå gillar jag den och läser gärna om fler fall med Malcolm Fox.

Vickis vintagebutik

2010-06-30T18:39:00.005+02:00

Något överdrivet tycker jag nog att Vickis vintagebutik beskrivs: "varm och tidlös feelgood-roman om vänskap, kärlek och kläder". Den lovade mer än vad den gav, i alla fall för mig. Själva historien var bra, helst anknytningen till andra världskriget. Huvudpersonerna var också väldigt sympatiska och kärlekshistorien inte helt förutsägbar. Det jag inte stod ut med var sättet boken var skriven på. Det var så omständigt beskrivet hur hon tog de och de kläderna och gick dit och dit, klockan det och det osv. För den som gillar kläder kanske det är lätt att bortse från språket och njuta av berättelsen. En skön semesterbok måste jag nog ändå klassa den som. Inte en av mina favoriter, men läsvärd och den hamnar på övre skalan bland feel-goodromanerna jag läst.

Blå gryning och Påminnerskan

2010-06-20T18:47:00.006+02:00

Har hunnit läsa ganska mycket, känns det som, den senaste tiden, men har inte hunnit blogga. Svårare så här en tid efter läsningen att tycka och blogga om böckerna, men jag vill i alla fall ha med dem här.

Blå gryning av Cleeves tyckte jag mycket om. En av hennes bästa skulle jag säga. Den klaustrofobiska känslan, att befinna sig på en ö, som det inte går att lämna pga oväder, sitter fortfarande kvar hos mig. Ändå är jag helt förälskad i Shetlandsöarna efter att ha läst Cleeves deckare. Roligt tema också - fågelskådare! Tydligen har författaren själv bott på en fågelstation och arbetat som kock där. För alla som gillar "snälla" deckare kan jag bara rekommendera den. Det är några blodiga mord, men det är mycket fina miljöbeskrivningar, härliga personskildringar och massor av relationer.

Påminnerskan av Anne Tyler har jag längtat efter länge. Stod nog först i bibliotekskön. En av årets höjdare. En sån där bok som stannar i sinnet länge efter sista sidan. Handling: En äldre man som blivit nedslagen i sitt hem och som inte minns vad som hände, söker upp en kvinna, som han tror kan hjälpa honom att minnas. Det gör hon, men inte alls på det sättet som han själv eller jag som läsare föreställt mig. Kan varmt rekommendera denna bok. Påminner mig själv att läsa flera av författarens tidigare böcker som jag fortfarande har olästa.

Borta bäst

2010-05-22T17:36:00.009+02:00

Borta bäst av Kadefors hittade jag på biblioteket precis när jag var utan annan läsning. Har tänkt läsa den ett tag nu och nu blev det av tack vare bok-glappet. Borta bäst är en bok som alla borde läsa för att utmana sina egna fördomar. Vem som helst kan efter en livskris hamna på gatan. Det kan vara en nyttig lärdom.

Sylvia, som är bokens centralfigur, bor i en bil utanför Ikea och använder den nystädade toaletten där. Dricker kaffe ur kvarglömda muggar och äter sånt som andra lämnat på sina tallrikar. Ibland smyger hon sig in i den vanliga kön och gömmer sig bakom några människor för att slippa betala. Först långt in i boken får man veta varför hon hamnat i träddungen utanför Ikea.

Boken var lättläst och ibland sägs saker mellan raderna i stället för att det skrivs på ens näsa. Det gillar jag. Det finns ett driv i den och det gör det svårt att lägga den i från sig.

Det var speciellt kul att läsa om Sylvias nyfunne vän, bibliotekarien. Hoppas att jag inte är lika fanatisk i mitt boktipsande :-) som hon var. (Befarar att jag är det och att det kan vara jobbigt för låntagarna....får försöka lugna ner mig lite :-)) Alltid lär man sig något av böcker!

Främlingen i huset.

2010-05-11T21:25:00.005+02:00

Främlingen i huset av Sarah Waters har jag läst fortare än förväntat. Jag har en ganska hög läshastighet just nu. Jag bara rinner genom böckerna. Trevligt! Det här var första boken av Sarah Waters för mig och jag kommer att läsa flera. Vilken ska man börja med? Vilken är bäst?

På den gamla herrgården börjar det hända saker. Det är precis efter andra världskriget och på den nedgågna herrgården kämpar två unga människor och deras mor för att hålla herrgården vid liv. En doktor blir bekant med familjen och det är genom honom vi får höra om alla mystiska händelser i det gamla huset. Det blir stundtals mycket ruskigt och jag hade svårt att somna efter att ha läst den i sängen. Samtidigt är den ganska långsam och allt sker innanför husets dörrar.

Många andra har skrivit och tyckt om boken. Läs mer om det här den som är nyfiken.

Jag skulle vilja diskutera med någon som har läst boken. Vad hände Egentligen?? Den som inte har läst boken än kan strunta att läsa i kommentarfältet.

Janusstenen

2010-05-04T19:45:00.006+02:00

Efter att ha läst Flickan under jorden för ett tag sen så hade jag väldigt höga förväntningar på Janusstenen av samma författare. Kanske för höga, för jag blev inte lika lyrisk av den här boken. Den handlar om samma arkeolog, Ruth, som den här gången är gravid och som dras med i utredningen när ett skelett av en barnkropp hittas under en dörr där ett nybygge ska ske. Ruth och hennes relationer beskrivs lika intressant och trivsamt som i förra boken, men själva intrigen känns inte lika fräsch som förra gången. Kanske för att förra boken var en sån överraskning. Föregångaren var så himlans spännande och det var många personer som man kunde tänka sig som misstänkt mördare. Visst fanns det även den här gången en del överraskningar och cliffhangers, men spänningen kom aldrig igång ordentligt.

Jag gillar ändå Ruth och följer gärna henne och hennes katt, i fler böcker, för jag antar att det kommer flera. Hennes "ruffiga" uppenbarelse får mig att tänka på Barbara Havers i Elizabeth Georges böcker. Med de underbara miljöbeskrivningarna, intressanta personbeskrivningarna och alla pubbesök och pubmat har Elly Griffiths mig i ett hårt grepp. Jag förblir en trogen läsare.

Mr Alis äktenskapsbyrå

2010-05-01T11:25:00.006+02:00

Jag önskar att jag fick jobba på Mr Alis äktenskapsbyrå och sitta där på han varma veranda med honom och ta emot kunderna. Emellanåt kommer den kloka Mrs Ali ut med lite kall papaya eller mango eller nån annan indisk delikatess som får det att vattnas i munnen. Både herr och fru Ali är kloka och varma människor som ger goda äktenskapsråd och hjälper till att arrangera äktenskap. Att träffa sin partner på det här viset kan ibland vara tusen gånger bättre än på krogen och kan väl liknas med alla nätdejtingfirmor vi har i Sverige. Vissa kunder ställer orimliga krav på längd, utseende, hemgift och kasttillhörighet. Att gifta sig med någon från samma kast verkar viktigare än vilken religion ens tillkommande tillhör. Just beskrivningarna av alla olika kaster och religioner gör mig extra intresserad. Önskar nästan att jag hade ett religionslexikon som bredvidläsning.

Jag reser helst genom fåtöljläsning och har aldrig varit i Indien. Nu har jag läst två böcker om Indien i rad och så fascinerad av det indiska livet, i alla fall som det beskrivs i de här böckerna. Fortfarande vill jag inte resa dit på riktigt, men jag kommer fortsätta att hålla ögonen öppna för böcker därifrån.

Värmen i den här boken och alla de färgstarka personligheterna gör att jag jämför boken med En röd liten fågel i juletid. En sån där härlig bok som ALLA gillar och som man kan läsa om flera gånger, och helst då man behöver lite extra värme och optimism i livet. På baksidan beskrivs den som en romantisk komedi och det är något som nästan alltid tilltalar mig...så även den här gången. Pocketvarianten kommer jag definitivt att köpa så fort det bara går.

Fallet med den försvunna tjänsteflickan

2010-04-20T16:22:00.007+02:00

Första tanken när jag har läst klart Fallet med den försvunna tjänsteflickan av Tarquin Hall är att jag vill ha mer av samma sak. Vish Puri, Indiens mest diskrete detektiv råkar bla ut för mordförsök, men han är själv mest orolig för att hans frus strikta diet. Han älskar den indiska maten och det slinker ned både det ena och det andra när han är ute på uppdrag. Hans medhjälpare heter Nattkräm, Handbromsen och Lysröret. Lysröret är i alla fall väldig seg på morgonen och det tar flera timmar innan han flimrar till (som ett lysrör). Ni kan ju gissa hur de andra fått sitt namn.

"Fantastisk rolig läsning som också ger en levande bild av livet i en modern indisk stad. Mycket underhållande.", skriver The Washinton Post. Det stämmer så bra. Jag har inte läst någon sådan bra bok med berättelsen förlagd i Indien sedan En familjeangelägenhet. Man känner dofterna av den indiska maten och det får saliven att börja rinna i min mun. Man känner hetsen, folkmyllret och dammet. Boken avslutas med en ordlista på indiska ord som ger närmare förklaringar till Indiska maträtter, kläder,titlar m.m.

Jag gillar när man får lära sig helt nya saker. Nu vet jag ju inte vad som är sant eller inte eftersom det här är en skönlitterär bok, men ändå kittlar det min fantasi. Bland annat beskrivs polisen och trafiken med stor ironi. Om man blir utsatt för ett brott är det ingen idé att ringa till polisen för de har ändå inte betalt telefonräkningen. Detektivens chaufför får order att följa trafikreglerna och inte köra motsols i rondellerna och det stör honom något enormt :-)

Jag kan bara säga GRATTIS till alla er som har denna bok kvar att läsa. Tydligen kommer det fler böcker om denna skickliga Vish Puri och jag följer gärna med och löser flera fall i det myllrande Delhi.

Mannen i mina drömmar

2010-04-10T09:25:00.012+02:00

Presidentens hustru gav mersmak på Curtis Sittenfelds berättande. Även Mannen i mina drömmar har en klok, lite tillbakadragen kvinna (Hannah) som huvudperson. En kvinna med integritet, som försöker passa in i det liv hon tror att man bör leva och samtidigt försöker hon inte alls. Så skön inställning. Önskar jag hade haft lite mer av hennes avslappnade tänkande när jag var yngre. Hon utgår från att hon inte är som alla andra. Inte på ett upproriskt vis som man kanske kan tro. Nej, hon betraktar sin omgivning, men är själv rent av passiv. Och det är OKEJ!

I motsats till Hannah finns hennes kusin som är framåt, spontan och som inte förstitter en minut av sitt spännande liv. Fastän de är så olika finns en grundkärlek mellan dem och det är kul att se att den vänskapen hänger med även när de växer upp. Huvudpersonen har flera relationer med män som egentligen inte intresserar henne särskilt mycket. Det bara råkar bli att de börjar hänga ihop. De är bara en man som väckt hennes fulla intresse. Jag har bara några sidor kvar av boken. Undrar om hon hittar Mannen i sina drömmar eller inte.

Jag gillar verkligen Cutter Sittenfelds språk och berättarstil. Berättelsen är innehållsrikt och tankelivet beskrivs målande. Samtidigt är boken fylld av humor och en lättsam livsinställning. Tydligen liknas hennes stil med Oates, som jag också gillar. Oates är dock lite tyngre. Man behöver tid på sig för att läsa hennes böcker. Sittenfelds romaner glider man igenom med en skön känsla kvar i maggropen och en historia rikare. Kanske lite livsvisdom slinker ner också.

Påskägg och vårläsning

2010-04-01T15:28:00.007+02:00

Idag när jag hämtade posten låg Svb:s Sommarkatalog i brevlådan!! Tjoho! Bättre påskägg kan man ju inte få....skulle vara böcker då :-) Inte helt fel med godis heller. Men i alla fall - Katalogen innehöll några godbitar som jag redan längtar efter:

Påminnerskan av Anne Tyler

Oväntat besök på Star street av Marian Keyes

Blå gryning av Ann Cleeves

och några pocket som jag vill läsa:

Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter

Borta bäst av Sara Kadefors

Presidentens hustru

2010-03-29T17:13:00.007+02:00

Det finns flera bra sidor skrivet om Presidentens hustru . Bland annat på Dagens bok och på Bokhora. Läs mer om boken där om du är nyfiken.

Jag vill bara skriva lite kort om boken och vad jag tyckte om den. Säkert har ingen missat att den handlar om Laura Bush, eller rättare sagt har författaren lånat Laura Bush liv som bakgrund till sin helt uppdiktade historia. Det hjälper inte att jag VET om det. Jag kommer ändå alltid att tänka mig George Bush som väldigt mörkrädd och som fjärtandes inför sina livvakter. Det är ju såna detaljer som fastnar! På gott och ont får man ju en annan (kanske inte bättre) bild av honom efter att ha läst boken. Det tog emot enormt att läsa sexscenerna och samtidigt tänka sig George Bush som den sexiga mannen med rutorna på magen. Men ändå kommer jag inte kunna se honom utan att undra hur han ser ut under kavajen på riktigt.

Nu kan det ju tyckas att jag missat mycket av boken, som bla den politiska diskussionen och abortfrågan. Det har jag inte alls det. Det var väldigt intressant att läsa och få bättre kunskaper om dessa ämnen. Det var också intressant att utifrån Laura Bushs synvinkel få veta hur det är möjligt att leva med en man av en helt annan politisk åskådning än en själv. Det är verkligen något som jag tänkt på tidigare och som jag delvis får ett svar på här.

Lite trög i slutet, men annars väldigt svår att lägga ifrån sig.

Dyngkåt och hur helig som helst, Mia Skäringer

2010-03-24T09:35:00.008+01:00

Dyngkåt och hur helig som helst stod kvar på bibliotekets nyhetssnurra, som tur var för mig. En del såna här titlar, som tex Bitterfittan, gör att en del drar sig för att låna dem. Jag tycker att titeln är bra och så befriande! Hon är tuff Mia Skäringer och jag läste med stort nöje hennes krönikor i Mama och hennes blogg (som jag saknar!). Nu finns hennes texter samlade i den här boken. Egentligen skulle vilja ha ett eget ex av den. Kommer nog köpa den som pocket. En helt underbar bok att läsa lite här och där i när livet känns lite mörkt, både för igenkänningen av vardagsslitet och för Mias fina skildringar av kärleken. Fler än jag gillar den. Läs den!

Den glömda trädgården

2010-03-16T21:24:00.005+01:00

Den glömda trädgården av Kate Morton utspelar sig både i England och Australien. Tre kvinnor i olika generationer är huvudpersoner och deras historier lappar över varandra och bygger en spännande historia. Det handlar om en gammal släkthemlighet och varje kapitel bjuder på en pusselbit och spänningen hålls uppe hela boken igenom. En illustrerad sagobok har en viktig plats i berättelsen. Det och kvinnorna ur olika generationer får mig att tänka på Målarens döttrar av Anna-Karin Palm. Det var länge sen jag läste den, men tankarna vänder ditåt. Jag har tidigare varit sugen på Mortons Dimmornas lek, men nu när jag vill läsa den hittar jag den inte längre till försäljning som pocket.

Den man älskar

2010-03-08T15:41:00.012+01:00

En vän till mig oroar sig för att jag är nära att gå ner mig i Harlequin-träsket och att en Harlequin-prenumeration är nästa steg för mig. Riktigt så illa är det inte, men nästan.... Hade en diskussion med min make härom kvällen om att det viktigaste är inte vad man läser utan att man håller läsningen igång. Ungefär så är min tes. Eftersom jag hela tiden blir avbruten av några små busungar (så skall det väl vara, men ändå) vill jag inte "förstöra" bra böcker. En lättsam romantisk komedi, roar mig för stunden, och är oftast ganska lätt att läsa någon sida då och då och ändå fatta handlingen. Oj, nu ska jag sluta försvara mig.

Den man älskar, av Emily Griffin, var det någon i en tidning som rekommenderade. Att den och Alla var där, av Lauren Weisberger, var i samma klass som Våga flyga av, Lisa Jewell och den är jag inte ensam om att gilla. Den jag älskar var lovande och jag hade förhoppningar om att den inte skulle följa samma mönster som många andra romantiska böcker - flicka möter pojke - problem - problemen löser sig - de blir ihop igen - och lever lyckliga i alla sina dagar. Boken handlar om en tjej som efter 100 dagar efter sitt bröllop kommer på att hon gift sig med fel man. Att hon fortfarande har känslor för sitt gamla ex. Ni som inte vill veta slutet kan sluta läsa NU. Boken igenom växer känslorna för exet, som hon jobbar ihop med och som hon har samma intresse som och där passionen finns, men så på slutet....ballar boken ut och tro det eller ej, hon stannar i äktenskapet hos sin tråkiga make. Ja, ja...den var ändå ganska okej. Roligt tilltal och "hamnar där uppe med drottningen själv, Marian Keyes, i fråga om bladvändarkvalitet", som Bokhora skrivit. Hoppas på samma kvalitet bland de fyra andra chicklitböcker som jag råkade beställa :-).

Flickan från tjugotalet

2010-02-19T15:56:00.009+01:00

Det är första gången jag läser något av Sophie Kinsella, men inte sista tror jag. Faktiskt så blev jag glatt överraskad. Jag har inte varit så väl inställd till hennes böcker tidigare. Jag har nog tänkt att de varit FÖR Chic-littiga för mig. Först nu förstår jag vad läsarna gillar hos henne.

Flickan från tjugotalet bjuder på en rolig och rent av skruvad historia. Det handlar om Lara som på sin gammelmosters begravning hemsöks av hennes spöke. Sadie, som gammelmostern heter, visar sig som hon såg ut i tjugoårsåldern, dvs på tjugotalet. Lara får i uppdrag att hitta Sadies halsband. Sadie önskar också få dansa en sista gång med en snygg man. Genom att sätta de rätta tankarna i folks huvuden får hon som hon vill. Hon försöker också hjälpa Lara att få tillbaka sin kille, men med mindre lyckat resultat....tror jag. Har fortfarande några sidor kvar.

Så här efter avslutad läsning måste jag bara få säga: Vilken härlig bok! Den tog sig verkligen på slutet. Jag vill inte avslöja för mycket men bedrägeri, konststöld och familjehemligheter var inblandade.

Boken påminner mig också om något man ofta glömmer bort: Att gamla människor också har varit unga och att de kanske fortfarande inte känner sig lika gamla som sina kroppar. Nyttig påminnelse!

Jag rekommenderar boken till alla som behöver lite positiv underhållning med behållning!!

Marshmallows till frukost

2010-02-11T15:42:00.005+01:00

Marshmallows till frukost - visst låter det härligt! Verkligen en bok som gick hem hos mig mitt i vinterkylan och mörkret. Den var inte alls så sötsliskig som titeln får det att låta, utan tar upp relationer på ett bra sätt. Befriande nog handlar det inte enbart om Kvinnan som möter mannen med stort M. Kärlek mellan barn och förälder är det som är centralt i boken.

Kendra är just hemkommen från Australien när hon dras in i livet hos familjen som hon hyr en lägenhet av. Mamman i familjen är frånvarande och pappan har svårt att ta hand om barnen. De suger genast Kendra till sig och ser henne som ett mammasubstitut. Sakta men säker kryper hemligheterna fram från både Kendras och familjens liv, där både alkoholism och övergrepp varit en del.

Kärlek som Kendra hyser till barnen beskrivs son så varm. Kendra är, trots sina problem, en tjej med båda fötterna på jorden, som inte räds att visa sin ilska och som sakta men säkert hjälper familjen på fötter igen. Hon förändras även själv.

Så här skrev jag om Koomsons tidigare bok: Min bästa väns dotter, som jag också gillade och som gjorde att jag höll ögonen efter fler böcker av författaren. Jag kan varmt rekommendera båda böckerna till dig som vill läsa om relationer, men som inte vill ha något som är FÖR lättvindigt. Skulle jag bara orka så skulle jag läsa Koomsons böcker på engelska, men är för slö så jag väntar tills de kommer på svenska istället. Här kan du läsa mer om Dorothy Koomson.

Efter Marshmallows till frukost var jag först sugen på någon deckare, men nu längtar jag efter något i feelgoodgenren istället. Som tur var ligger Flickan från tjugotalet och väntar på mig på biblioteket.

Det blödande hjärtat

2010-01-26T18:38:00.005+01:00

Det blödande hjärtat av Andrew Taylor har utsetts till Årets bästa översatta deckare 2009 av Svenska deckarakademin. De brukar ha bra smak vet jag sen tidigare. Jag blev inte besviken den här gången heller. Det blödande hjärtat är så mustig att det känns som att man drar in dammet i näsan från Londons gator en dag på 30-talet. De historiska skildringarna av dåtidens London intresserar mig.

Till en början tyckte jag att boken var ganska seg och att det var svårt att hålla reda på alla personer, men efter ett tag var jag fast i berättelsen om Lady Lydia Langstone. Hon är en självständig kvinna som ansöker om skilsmässa från sin våldsamme make fastän det inte var så vanligt med skilsmässor då. Hon klarar sig på egen hand och är klipsk och kan det där med att ta människor på rätt sätt. Än har jag några sidor kvar och väntar otåligt på upplösningen. Må barnen somna snabbt i kväll så att jag hinner läsa klart innan jag somnar :-)

Mordbyn

2010-01-07T15:30:00.005+01:00

Jag har länge sneglat på Mordbyn, som fick pris för 2008 års bästa översatta deckare av Svenska deckarakademin. De har tidigare prickat in flera böcker som jag tyckt om. I år gick priset till Det blödande hjärtat som jag köar på på bibblan. Här är en lista på vilka böcker som fått priset tidigare år.

Jag köpte Mordbyn som pocket här om dagen och mina förväntningar var redan höga när expediten i bokhandeln (en av de gulligaste) höjde den till skyarna. Även en kund, som stod i kön samtidigt som mig, sa åt mig att se till att jag inte hade annat för mig när jag väl börjat läsa, för jag skulle vilja sträckläsa den. Visst hade de rätt. Boken var väldigt lättläst och föredömligt kort. En viss spänning bygdes upp och miljön var kuslig. Kanske var det mina förväntningar som blev allt för höga för jag känner mig lite besviken efter läsningens slut. Var det inte mer än så här? Men jag kan rekommendera den till alla som gillar korta deckare. Var dock inställd på att det inte är någon vanlig sorts deckare. Jag skulle nog ännu mer rekommendera dig att läsa Utan blod om du vill ha någon spännande, kort, men innehållsrik bok.

En förtjusande man

2009-12-28T22:01:00.005+01:00

Jag hann få den före jul! Som en julklapp till mig själv. Dagen före julafton dök En förtjusande man (boken alltså :-)) ner i brevlådan. Bättre julläsning får man leta efter. Den är tjock som en telefonkatalog, men går inte att släppa. Säga vad man vill om Keyes, men hon håller mig i ett fast grepp bara jag öppnat boken. Den här är charmig för att det handlar om så många olika kvinnor. Speciellt gillar jag Lola. Efter att det visat sig att pojkvännen visst ska gifta sig med någon annan tappar hon greppet om sitt liv och förpassas av vännerna ut på irländska landsbygden. Varför är det hon och inte jag som får bo i ett gammalt hus i en liten by. Gå till puben, hyra filmer och träffa lite roligt folk och göra ingenting.
Nä nu har jag inte tid med det här. Måste greppa tag om boken igen innan ögonlocken stänger sig. Tyvärr är vi lite oense på den punkten ögonlocken och jag. De ger upp innan JAG VILL!

Gott nytt år!

Efter bokens sista sida: En av Keyes bästa enligt mig. Så tjock, men jag saknade den när den var slut. Ytlig, visst, men det är väl alla som läser Keyes inställda på. Samtidigt tog den upp viktiga ämnen som tex alkoholism där jag tyckte att beskrivningen av ett beroende skildrades på ett verkligt bra vis. Blev så sugen på fler Keyes så jag sprang till biblioteket på en gång och lånade flera av hennes som jag läst tidigare. Risk för att de inte blir lästa. Rullar ju in nya böcker hela tiden som jag vill läsa och då känns det som slöseri att läsa om böcker jag redan läst.

Julläsning och God jul!

2009-12-22T14:21:00.009+01:00

Året börjar gå mot sitt slut. Senaste månaderna har jag inte läst så mycket eller bloggat särkilt mycket. Men några böcker har i alla fall slunkit igenom. Även om vissa mer eller mindre blivit bländerlästa. Klart läsvärda!

Idag på posten kom julklapparna till mig själv! God jul och gott nytt år alla bokvänner där ute!

Den sista föreläsningen

2009-12-08T22:08:00.004+01:00

Äntligen en bok som griper tag i mig! Tycker att jag inte hittar några bra böcker nu för tiden. Den här hade dock en kollega rekommenderat. Enligt henne skulle den vara lättläst, gripande och samtidigt lite rolig. Jag håller med. Tror nästan att jag fått smak för biografier efter den här. Ska nog ta en sväng på biografihyllorna nästa gång på bibblan. Läs mer om Den sista föreläsningen här.

Höga klackar av maxted

2009-11-29T22:38:00.007+01:00

Höga klackar av Anna Maxted förvånade mig genom att vara bättre än jag trott. Jag köpte den på rea för bara några kronor eftersom jag ofta stått och tallat på Gå vidare av samma författare på biblioteket. På den står det nåt som liknar: "Om den här boken kommit ut före Bridget Jones dagbok skulle Bridget kunnat slänga sig i väggen". Jag kan hålla med. Höga klackar var i alla fall lika rolig som Bridget Jones och jag skrattade inombords fler än en gång. Bla när huvudpersonens vidrige långhårige pojkvän lånar hennes hårborttagningsmedel i tron att det är schampo. Rätt åt honom! Persongalleriet och tonen i boken får mig att tänka på en av mina favoritserier på tv för några år sen: Livet kan börja! och även en av mina favoritböcker Våga flyga.

Jag började även att läsa på Gå vidare, men har kommit av mig i läsningen. Jag tycker att det varit en sån tam bokhöst. Hittar INGET som jag vill läsa och det har jag nästan inte varit med om tidigare. Beror det på att jag är föräldraledig och inte har koll på "bokfloden" eller är det så att det inte kommer så många böcker i min smak just nu? Eller ska jag skylla på att november varit ovanligt mörk?

Goda intentioner

2009-11-12T13:39:00.005+01:00

I dag låg Goda intentioner av Etgar Keret i brevlådan! Som jag har längtat!
Längtar till i kväll då jag hoppas få lite lästid för att börja på Kerets nya! Jag gillade hans förra bok så mycket att förlaget Bastion märkt det och använt min bloggtext för att sälja den nya boken. Roligt att någon lägger märke till vad jag skriver.

Jag skrev så här:

»Den här boken förtjänar egentligen ett blogginlägg per novell. Den är som en pralin före sängdags, som jag blivit beroende av. Novellerna är så korta, roliga, intelligenta och överraskande... Det här är en bok som verkligen förtjänar att läsas av MÅNGA! En liten pärla...« Doras bokprat (blogg)

Det som göms under sten

2009-11-09T17:11:00.003+01:00

Missade jag något, eller???! var första tanken när jag läst ut boken. Eller rättare sagt blädderläst klart den. Den fick aldrig fart och var alldeles för mörk för mig. Jag gillade verkligen författarens tidigare bok: Där tvivlet gror, men den här var inte alls likadan. Den som har läst den ordentligt får gärna upplysa mig om vem som vara mördaren. För var det den som jag tror så var boken helt menlös. Men det kan ju bero på mig också att jag missat någon viktig ledtråd.

Rätt åt dig! av Jane Fallon

2009-10-29T16:58:00.005+01:00

Redan i början på boken upptäcker hustrun och älskarinnan mannens dubbelliv. Då hann jag tänka : jaha vad ska boken handla om nu då? Historien tog inte alls slut där, utan snarade började. De två kvinnorna utarbetar den ultimata hämnden och gör den otrogne mannens liv till ett rent helvete. Riktigt roligt när han måste gå på samma tråkiga film med båda kvinnorna och när älskarinnan huxflux dyker upp när hans föräldrar är på besök. Leken blir elakare och elakare och nog får han sitt straff.

Ser nu att jag inte var så imponerad av författarens tidigare bok: Dumpa Matthew. Rätt åt dig är bättre. Boken beskrivs på baksidan så här: "En svart komedi, underhållande relationsroman och en välkomponerad chick-litkaramell". Jag kan inte annat än hålla med.

Jane Fallon är tv-producent och arbetar bla för BBC. Om boken inte redan är film så handlar det nog bara om NÄR och inte OM.

Utan ett ord av Linwood Barclay

2009-10-18T09:31:00.006+02:00

Jag tycker precis som Boktoka om Utan ett ord av Linwood Barclay och hon beskriver den så bra så jag slipper. Även Dagens nyheter gillade den. Väldigt spännande, men förutsägbart slut som får mig att undra varför jag inte fattat tidigare. Det här är en sån där bok som man helst ska ha tid för att sträckläsa. Gärna i en solstol på semestern eller under en helg i fjällstugan framför brasan. Det tog emot att lägga den i från sig och ägna sig åt världsliga sysslor. Varje kapitel slutade med en cliffhanger som jag inte sett motsvarighet till sedan Da Vincikoden.

Jag blev rekommenderad att läsa Utan ett ord av en luttrad bibliotekariekollega. Hon tipsade mig också om Mordbyn, så jag tror jag måste läsa den också.

Ivans återkomst av Tawni O`Dell

2009-10-14T18:58:00.004+02:00

Genom hela boken Ivans återkomst kände jag lukten av gruvdamm i näsan. Vad den handlar om kan du läsa här. Jag läste författarens tidigare bok Avvägar för länge sen och minns den än. Hennes senaste bok Kära syster gillade jag ännu mer för att den var roligare än de tidigare två. Till den som inte läst något av Tawni O`Dell skulle jag nog rekommendera att börja med Kära syster. Efter den är man fast och bara måste läsa fler böcker av samma författare.

Sånt man bara säger av Helena von Zwiegbergk

2009-10-11T13:34:00.006+02:00

Sånt man bara säger av Helena von Zweigbergk var helt toppenbra!! Jag läste ut den på en dag och natt fastän nattsömnen blev lite väl kort. Det var så lätt att komma in i den, precis som hennes tidigare böcker. Har dock inte läst hennes deckare, men måste kanske ge mig på dem också. Boken hade ett sånt driv fastän det inte var någon speciellt spännande historia. Det KÄNDES som att man var med och att personerna i boken var verkliga. Stämningen satte sig nästan fast i min hjärna och jag kan känna av tystnaden i huvudpersonens hus långt ut på landet.

Hade jag varit lite piggare idag hade jag säkert kunnat klämma ur mig något intressantare inlägg, men det finns det andra som står för. Jag skyller på författaren och boken som stal välbehövliga delar av min nattsömn. Jag är i alla fall väldigt glad över att jag har den här läsupplevelsen i bagaget!

Mörkrets alla färger av Peter Robinson

2009-10-07T18:55:00.006+02:00

Mörkrets alla färger av Peter Robinson har jag väntat på sen i somras. Så fort den kom köpte jag den för att kunna läsa den i lugn och ro och inte känna hetsen av bibliotekskön. Precis som vanligt blev jag inte besviken. Det är alltid lika trevligt att umgås med Kriminalpolisen Alan Banks och hans bekanta. Det är inte många muntra stunder i boken, men ändå skulle jag gärna vara med Alan Banks när han löser mordmysterier. Framför allt skulle jag gärna sitta framför brasan i hans stuga och dricka hans dyra röda vin, med en fin ost till och lyssna på musiken han valt. På Robinsons hemsida hittar med listor med all musik som han refererar till i sina böcker. Det kan få mig, som inte är speciellt musikintresserad, att bli lite nyfiken.

Slutet på den här boken tyckte jag kändes lite snörpligt. Med en invecklad mordutredning där spioner smög i hälarna på poliskåren förväntade jag mig något mer. Konstigt nog förstörde det inte hela läsupplevelsen för mig. En Peter Robinson-bok är alltid värd att läsa först och främst för de levande personskildringarna, själva mordhistorian och de tilltalande engelska miljöerna.

Vad ska jag nu läsa? Jag vill läsa nåt som påminner om Peter Robinsons böcker. Någon som har något bra förslag? Reginald Hills deckare har jag inte läst. Kan de kanske vara något? Blev lite nyfiken efter läsningen av Främlingars hus. Eller så ska jag hoppa på Denise Mina som står i bokhyllan. Men jag är sugen på nåt jag inte tidigare läst. Inget svenskt bara!

Syskonkärlek

2009-09-20T13:31:00.006+02:00

Syskonkärlek av Sheila O´Flanagan levde inte alls upp till mina höga förväntningar. I den här saknades bakgrunden på något sätt. Visst det handlade en del om arkeologi, men inte tillräckligt för att få en intressant fond. Kärlekshistorien var väldigt tunn och var nästan bara med de första och sista sidorna. Den egentliga handlingen var den problemfyllda relationen mellan tre syskon och deras mamma. Personerna var så ingående beskrivna att det blev för mycket av varje. Jag hade hellre sett att boken begränsat sig mer till systern som var arkeolog och mindre av de andra. Men, men boken hetter ju syskonkärlek och den handlade verkligen precis om det. Ingen falsk marknadsföring. Bara jag som haft för höga förväntningar och kanske snabbläst för mycket igen. Nyaste Peter Robinson ramlade ju in i veckan. Den ligger i trädgården och väntar på mig och en kopp te.

En kaosmammas bekännelser av Fiona Neill

2009-09-10T10:47:00.005+02:00

Själv nybliven tvåbarnsmamma fastnade jag för En kaosmammas bekännelser, av Fiona Neill när jag senast besökte bibliotket. Ibland kan det vara skönt att läsa om någon som har det värre än en själv. Och Lucy, mamman i den här boken, har det sju resor värre. Med tre söner i småbarnsåren och en heltidsarbetande make som reser till Italien och bygger på ett bibliotek (!) i Milano, är det svårt att hålla vardagsekorrhjulet igång. Tristessen gör att hon blir förälskad i Sexiga Hemmapappan, en av klassföräldrarna. Alfamamman och Läckermamman finns också med i historien. Tanken på otrohet och familjelivet är bokens röda tråd.

Boken beskrivs på framsidan som "Mycket rolig...tävlar med Helen Fieldings Bridget Jones dagobk och Allison Pearsons 28 timmar på ett dygn". Det stämmer. Jag skrattade högt lika många gånger under läsningen som jag gjorde när jag läste Brigdet Jones dagbok för många år sen. Tex när Lucy glömmer att hon har franstoning kvar i ansiktet när hon ska hämta barnen på skolan, eller när hennes man dricker upp hennes linser som hon råkat lägga i ett vattenglas bredvid sängen, eller när hon glömmer kredit kortet i frysen. Än har jag inte glömt något kort i frysen, men snudd på.

Jag har bara bra att säga om den här boken. Precis vad man behöver ibland. Att känna igen sig och få sig ett skratt. Upplösningen på slutet är som gjord för en film. Skulle inte förvåna mig om boken redan blivit filmad. Ska jag klämma ut mig något negativt så kändes texten något för välmatad med utvikningar, som ibland gör boken något svårläst. Men det kan bero på mig också, eftersom jag blädderläste långa stycken då nästa bok väntar på mig.

När jag fyller 40..

2009-09-02T13:46:00.003+02:00

När jag fyller 40, vilket jag gör ganska snart, hoppas verkligen att jag inte går på myten om att man bara MÅSTE få en 40-årskris förr eller senare. Eller i alla fall att den kommer senare eftersom jag just nu är småbarnsförälder. När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre) av Gunilla Bergensten är en bok som har roligare titel än innehåll. Jag gillade Familjens projektledare säger upp sig, av samma författare, jättemycket, men den nya boken hade jag lika gärna kunnat hoppa över. Jag bara blädderläste den lite eftersom jag var nyfiken. Den talade inte till mig om man säger så.

Det började så oskyldigt vid diskbänken

2009-09-02T13:37:00.004+02:00

Det började så oskyldigt vid diskbänken av Solja Krapu ger verkligen mersmak. Hon är resande i poesi eller poetry slam och jag lyssnade på henne i Alfta förra veckan. Så mitt i prick upplevde jag många av hennes texter. Humoristiska på ett stillsamt, vardagligt sätt. Vill läsa mer av henne. Eller ännu hellre höra henne live igen. Till den här boken finns en cd där man kan lyssna på Solja. Men hon tar sig nog bäst på riktigt. Jag är så imponerad av hur hon stod så avslappnad inför publiken och bara läste upp alla dikter direkt från huvudet. (Eller hjärtat?) Missa henne inte om hon råkar vara i närheten!

Rött stoft

2009-09-02T13:29:00.004+02:00

Rött stoft av Ann Cleeves är en deckare precis i min smak. Lite feel-good över den. Inte så mycket blod, intressanta personer och makalös miljöskildringar. Önskar att det följde med en naturfilm om Shetlandsöarna så man kunde njuta dubbelt av boken. Shetlandsöarna står nu på min väldigt korta önskeres-lista (har insett att jag är en fåtöljresenär). Liksom förra boken jag läste var arkeologi-temat centralt även i den här och det var en bra övergång mellan böckerna och mitt intresse för arkeologi bara ökar.
Polisen som har huvudrollen är så sympatisk och är bra på att ställa de rätta frågorna till misstänkta. Ställer man rätt fråga blir det som ringar på vattnet, menar han, och så är det bara att vänta på informationen som kommer förr eller senare. Blev riktigt deckarkåt efter två stycken i rad. Väntar nu bara på nästa del av Cleeves och att Peter Robinsons nyaste ska dyka upp snart.

Flickan under jorden

2009-08-23T17:14:00.006+02:00

Flickan under jorden av Elly Griffiths är en av de bästa deckarna jag läst på länge. I motsats till deckardrottningen Elizabeth Georges tegelstenar var den här lagom tjock på ca 200 sidor. Den utspelar sig på saltängarna i Norfolk, England och bara det gjorde att jag fastnade för boken. Helst hade jag önskat att en dvd om Norfolks natur följde med, men man kan ju inte få allt. Huvudpersonen är en 40-årig kvinnlig arkeolog som bor ensligt ute vid havet. Hon bor ensam med sina katter och lever för sitt jobb. Beskrivningarna av henne får mig att tänka på Havers i Georges böcker. Gillar man Havers gillar man huvudpersonen i den här boken också. Arkeologitemat är intressant och man får sig några facktermer på köpet. Mördaren kan vara vem som helst (i alla fall tog det ett långt tag för mig att lista ut det) och spänningen håller i sig till sista sidan. Nu väntar jag med spänning på nästa del, för det blir en fortsättning.

Känns extra roligt att börja läsa Rött stoft nu direkt på när jag är inne på arkeologitemat.

Inte han! av Sheila O`Flanagan

2009-08-23T17:07:00.006+02:00

Snabbläst med kardborreeffekt Dvs att den inte gick att lägga ifrån sig. Lite seg i början, men desto mer spännande på slutet. Inte en av hennes bästa, men perfekt sommarsträckläsning. Om syskonskap, åldersfixering och familjerelationer.

Luftslott av Sheila O´Flanagan

2009-08-07T09:56:00.003+02:00

Jag tror att jag har utvecklat ett beroende! Ett beroende av Sheila O`Flanagans böcker. Det skulle kunna vara värre, jag vet. Men det var med lustkänslor jag stod och tog emot bokpaketet från postbilen nyss ute vid brevlådan nu på fredagsmorgonen. Jag hann få Inte han! före helgen. Helgen är räddad!

Jag har lovat mig själv att jag ska, ska, ska försöka vänta ut boknyheterna tills de kommer i pocket och inte slänga mig över varenda ny bok och köpa den. Låna känns inte så enkelt nu när jag har två små busungar hemma. En pocket kan jag lägga överallt utan att vara rädd att den får syltfläckar eller kastas på gräsmattan. Medans jag väntar på att Kajsa Ingmarssons och Marian Keyes nyaste ska komma på pocket har jag som sagt upptäckt Sheila O`Flanagan. Tydligen ligger hon över Marian Keyes på topplistorna i Storbrittanien och jag kan förstå det. I alla fall är hon lika bra som Keyes. Var länge sen jag fastnade på samma sätt i Keyes böcker som jag gör i O´Flanagans.

Både Den jag ville ha och Luftslott har en liten oväntad och kanske bakvänd historia. I Luftslott möter Carey, som är flygledare, Ben på ett plan till New York och en vecka senare är de gifta. Sen handlar resten av boken om vad alla andra tycker om deras snabba giftemål och om tvivlen på om de gjorde rätt. Självklart vet man ju att det kommer att sluta lyckligt, men vägen dit är intressant. Personerna är väl tecknade och bakgrundsmiljön ger boken sin krydda. I den här boken fick man lära sig en del hur jobbet som flygledare fungerar. I Den man vill ha var det finansvärlden som var central. Enligt författaren gör hon en hel del research innan hon skriver och det gör det lilla extra.

Nu väntar jag bara på att biblioteket ska köpa in hennes nyaste så att jag slipper frångå mitt löfte att vänta in pocketutgåvan. Syskonkärlek hoppas jag kommer att handla en del om hur det är att arbeta som arkeolog.

Leka bland vuxna av Sophie Dahl

2009-07-31T10:18:00.007+02:00

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Leka bland vuxna av Sophie Dahl. Den var lättläst som rinnande vatten, intressant och fascinerande. Huvudpersonens liv var långt ifrån ett vanligt svenssonsliv om man säger så. -"KAN man göra SÅ?", tänkte jag flera gånger, men kommer inte på några exempel så här i efterhand.

Under läsningen kunde jag aldrig släppa tanken : Är det här chick-lit eftersom Cecelia Ahern rekommenderade den på framsidan. Det gick liksom inte ihop i min hjärna med att författarinnan Sophie Dahl är Roald Dahls barnbarn. Spelar egentligen ingen roll om det är chic-lit eller inte eftersom jag gillar det, men det ställde till det i min hjärna. Inte en av mina favoriter, men den satte sina spår och jag kommer nog att kolla upp Sophie Dahls nästa bok.

Den utstötte

2009-07-19T11:02:00.011+02:00

Som Lyran skrev så vill jag också bara ägna mig åt sträckläsning av Den utstötte av Sadie Jones. Inledningen som du kan läsa om här gör att man är fast efter några sidor. Tyvärr somnar jag strax efter barnen, men varje liten stund jag kan stjäla åt mig läser jag.

Samtidigt läser jag Leka bland vuxna och Karamellskorna. Det funkar faktiskt. Brukar inte göra det för mig. Men en bok i varje rum är inte helt fel när man måste knycka åt sig lästid.

Den jag ville ha

2009-07-13T20:18:00.012+02:00

Den jag ville ha av Sheila O´Flanagan var inte så tokig. En ganska så trevlig ny bekanskap. Kom inte riktigt in i boken till att börja med, men på slutet hade jag svårt att lägga den i från mig. Jag minns att lektörsomdömet den fick hos Bibliotekstjänst var ganska bra och eftersom vi hade den på biblioteket måste den ju vara nåt att läsa (!) Sen dök den upp på mitt lilla lokala Ica. Ännu en kvalitetsstämpel enligt min åsikt.

Det var en anings för mycket insikt i finansvärlden för min smak. I och för sig var det en ganska bra bakgrund till berättelsen. Den var inte alls förutsägbar...nja...i senare halvan av boken kunde man lista ut vem hon ville ha. För den som gillar Keyes kan jag rekommendera Den jag ville ha. Enligt texten på boken brukar hon ligga över Keyes och Binchy på de irländska topplistorna. Jag är sugen på att läsa hennes nyaste som just kommit på svenska, men väntar nog på pocketutgåvan.

Ett ganska angenämt sammanträffande, i både Den jag ville ha och den bok jag just börjat på Karamellskorna, är att båda huvudpersonerna gillar att dricka varm choklad, helst i lugnande och läkande syfte. Man blir lite sugen...

Lyckan är en sällsam fågel

2009-07-03T15:15:00.004+02:00

Lyckan är en sällsam fågel av Gavalda...ja, vad ska jag säga. Känns som att vad jag än säger om den så når det inte upp till läsupplevelsen. Den här vill jag inte skriva om. Bara spara i minnet bredvid Gavaldas övriga böcker. För den som vill semestra hemifrån fåtöljen är den super!

Nästa sak på min lista av Jill Smolinski

2009-06-22T09:47:00.004+02:00

Nästa sak på min lista var inte så tokig som reselitteratur. Den räckte hela resan och en vecka till. Jag hade mycket annat roligt att göra förutom att läsa (ja, det är sant!) under resan. Jag behövde en lättsam bok och den här var lagom. Inte alls så sliskig som omslaget utlovar. Vad jag har märkt, efter en helt ovetenskaplig undersökning, är att böckerna som når ICA:s hyllor oftast är ganska bra.

Allt för min syster

2009-05-27T19:41:00.004+02:00

Allt för min syster av Jodi Picoult var det meningen att jag skulle ha som reselitteratur, men nu är den redan utläst. Den gick liksom inte att släppa. Det handlar om två systrar där den ena har obotlig cancer och den andra är en designad baby för att kunna ge benmärg till sin sjuka syster. Boken bet sig fast och efter att ha läst den är jag tvungen att se det här programmet i kväll. boken väckte tankar om barns rätt till sin egen kropp.
Nu gäller det bara att hitta den andra boken jag skulle ha med mig.

Sommarsugen på...

2009-05-18T19:47:00.006+02:00

Nu kommer några böcker som lockar mitt lässug:

Lyckan är en sällsam fågel av Gavalda
Bara vanligt vatten av Ingemarsson
En förtjusande man av Keyes
Agnes Grey av Bronte
Rött stoft av Cleeves

Bäst att jag skriver upp dem OM jag skulle få en stund över i hängmattan framöver.

Det lutar åt att de här böckerna följer med på resan:
Allt för min syster. och Nästa sak på min lista. Nu gäller det bara att hålla sig ifrån dem 10 dagar till...om nu inte svininfluensan sätter stopp för våra resplaner vill säga.

Främmande jord

2009-05-18T19:35:00.007+02:00

Har egentligen massor att säga om Främmande jord, men hjärnan är för fylld av annat just nu. Jag litar på att det finns andra som kan säga något passande om boken. Men ett kan jag säga. INGEN kan bli besviken på den. Den hamnar på samma plats rent poängmässigt för mig som Den indiske tolken och I väntan på ett namn. Jag har en novell kvar att läsa, men den suger jag på så att jag har något kvar. Kommer att kännas tomt sen...