Tematrio i repris - Gula titlar

Lyrans tematrio den här veckan:

Berätta om tre böcker med en färg i titeln!
Okej, känns nästan lite för enkelt... Jag hade tänkte få till en lista i regnbågens färger, och sen en blågul, men tiden...räcker inte till...hinner inte...så håll till godo. Här är tre titlar med färgen GUL i titeln:

1. Krokodilernas gula ögon, av Katherine Pancol, håller jag på med just nu och jag är helt fast i de två systrarnas liv i Paris. Tydligen är författaren Frankrikes mest sålda kvinnliga författare just nu. Jag förstår varför!

2. Små citroner gula, av  Kajsa Ingmarsson är den av författarens böcker som jag gillar bäst. När det kom ut så fanns det inte lika många bra böcker i genren och det var så härligt att bara flyta igenom en bok som den här. Plus att man blev hungrig :-)

3. En halv gul sol, av Chimamanda Ngozi Adichie, står fortfarande i bokhyllan hos mig. Det är en sån där bok som alla säger att man BARA MÅSTE LÄSA! och då orkar jag inte. Efter att jag läste Små solfåglar långt borta blev jag lite lässugen på den igen. Så snart så kanske jag också tillhör den skaran, som säger så.

Tematrio - resor av det äventyrliga slaget

Mitt under semestern passar Lyrans tematrio om resor extra bra. Helst av det lite äventyrliga slaget, skriver hon. Läser jag sådana berättelser tänker jag då och börjar leta i mitt hjärnbibliotek. Själv är jag en fåtöljresenär, även om jag har rest mycket under mina år.

1.Drömhjärta av Samartin borde räknas in under äventyrlig berättelse. Helst under flykten på en liten flotte över havet mellan Kuba och USA.


2. Bob Hanssons resa till Indien, och genom livets mirakel, i Vips så blev det liv! måste räknas in under äventyr. Jag skrattade och var helt häpen emellanåt. :-)

3. En tripp till Indien av William Suthcliffe dyker plötsligt upp i min hjärna. Jag skrattade och kände verkligen med den unga killen, som reser efter sin flickvän till Indien. Det går inte så bra för honom kan jag väl avslöja. Det är egentligen en ungdomsbok, men när jag tänker efter så gillar jag faktiskt alla böcker jag har läst av Suthcliffe. Kanske dags att kolla om han har kommit ut med något nytt på sistone.

Innan jag somnar

Innan jag somnar var sååååå himlans spännande! Jag hade mina aningar i början, men var länge osäker...
Det här en sådan där bok som man inte kan berätta så mycket om för då avslöjar man själva kärnan i boken. Men det vore kul att diskutera den med någon som har läst den nyligen.

Den handlar om en kvinna med amnesi. Varje morgon när hon vaknar vet hon inte vem hon är eller vem mannen i hennes säng är. Hon minns inte se senaste tjugo åren av sitt liv. Först när hon börjar skriva dagbok ser hon ett sorts mönster... Där något är fel...mycket fel!

Det är nervpirrande från sida ett hela vägen till slutet. Vad kan vara läskigare än att vara fången i sin egen tankevärld och förrådd av sitt eget minne. Ju mer som nystas upp desto mer klaustrofobisk blir stämningen. En thriller när den är som bäst!

Det här är en debutroman och kan författarens uppföljare bli bara nästan lika bra, så har vi mycket att se fram emot.
Läs mer om boken på Bazars sida: http://www.bazarforlag.se/titel/innan-jag-somnar/6293

Böcker jag skulle vilja se publicerade redan IDAG - eller gärna redan i går

Annikas Litteratur och kulturblogg ställer den här helgen frågan: Om du fick välja, vilka böcker skulle du vilja se publicerade redan IDAG och varför?


Jippi! Hittade just det här på Printz Publishing förlags hemsida: "Andrew Kaufmans roman The Waterproof Bible (Telegram Books) kommer på Printz Publishing under 2013". Jag har verkligen slukat båda hans böcker som redan finns översatta på svenska. Ser fram emot nästa.

Jag älskar Joshilyn Jacksons böcker och skulle gärna se att fler av hennes böcker översätts till svenska.

Curtis Sittenfeld skulle gärna få komma med en ny bok snart, gärna i går :-)

Major Pettigrews sista chans

"Major Pettigrews sista chans, av Helen Simson är en varm och humoristisk Romeo- och Juliahistoria om kulturkrockar och kärlek på äldre dar", går det att läsa på Forums sida. Bättre än så går det inte att beskriva den här boken. Det engelska omslaget är snyggare än det svenska, enligt min smak, så jag tog med det här.

Som bokofil fattar jag genast tycke för Major Pettigrew och hans försmak för stilla stunder framför brasan, med en god bok och en kopp te. En omsorgsfullt tillagad kopp te, för sånt är han extremt nogrann med. När han av en händelse träffar på Mrs Ali, även hon mycket intresserad av litteratur, finner hans sin själsfrände. Deras vänskap är inte helt självklar ur andra bybors perspektiv och Major Pettigrew skyltar inte direkt med att han träffar den pakistanska kvinnan.

Det jag gillar med den här berättelsen är att två människor med skilda bakgrunder kan finna varandra genom ett gemensamt intresse. När intresset är just litteratur så lockas jag lite extra, så klart. Kulturmöten tycker jag alltid är intressanta och även den asiatiska maten sätter sin speciella doft på berättelsen. De udda karaktärerna är som hämtade från "En karl för sin kilt", som gick på tv för några år sedan och jag dras till sådana. Även den brittiska småstadsmiljön tilltalar mig. (Jag får kanske göra ett eget blogginlägg om vad det är som gör att jag dras till brittiska böcker...och hänvisa till det så slipper jag dra det om och om igen :-))  

Berättelsen är långsam och och mysigheten ligger där som ett "Morden i Midsommer"-lock över sig. Boken kändes lite för långsam för mig, men det kan hända att jag har läst boken med för många avbrott (pga små gullungar :-), vilket kan spela in. Mina förväntningar låg också väldigt högt redan innan jag köpt boken.

Nya kontakter av Kinsella - romantisk komedi perfekt för hängmattan

Jag tänkte att jag skulle ha något lättroande på semestern och lånade Nya kontakter av Sophie Kinsella när jag var på biblioteket. Jag har tidigare läst Flickan från tjugotalet av Kinsella, som jag tyckte om. Bättre än vad jag hade förväntat mig faktiskt. Visst är båda "pratiga" och ibland tycker jag att författaren gärna hade fått skala bort vart tredje ord. Det blir för många ord, samtidigt som det går så lätt och snabbt att läsa att jag nästan blir åksjuk :-) Någon som förstår hur jag menar? Men roliga är Kinsellas böcker och jag småfnittrar ibland under läsningen. Påminner på nåt sätt om Bridget Jones.

Poppy, huvudpersonen i Nya kontakter, påminner om Bridget och hon råkar ut för ungefär lika många missöden och pinsamma situationer som hon. Det börjar med att hennes förlovningsring försvinner och samtidigt hennes älskade mobiltelefon. Hon känner sig helt naken och utlämnad utan mobiltelefonen, som visar sig få en mycket central plats i berättelsen.

Poppys nya mobiltelefon, som hon av en slump hittar i en papperskorg, visar sig tillhöra sekreteraren till en affärsman, Sam, men Poppy vägrar att lämna ifrån sig den förrän hon har fått tillbaka sin ring. Utan nummer kan ju ingen ringa henne när de hittar den, resonerar hon. Poppy får till en början ofrivilligt agera sekreterare och vidarebefordra alla sms och mail till Sam. På det viset växer en relation fram mellan dem. De så att säga, delar inkorg (vilket kanske kan ses som romantiskt...eller helt jättejobbigt!).Det sker så klart en del förvecklingar och Poppys fästman visar sig inte vara den hon trott.

I mitten av boken kände jag att nä...nu blädderläser jag klart den...men sen tog den sig igen... Kan beror på att jag har läst småstycken och blivit avbruten hela tiden...och varje gång jag skulle börja igen letade Poppy fortfarande efter sin ring, kändes det som.

Kinsellas böcker passar perfekt som strandläsning/semesterläsning och bör nog avnjutas som sträckläsning. Den var inte riktigt så förutsägbar som jag först trodde och slutet...ja det är rena Julia-Roberts-slutet...så klart! :-) Dröjer nog inte förrän boken blir filmatiserad...sker kanske förresten redan i detta nu?

När jag läste hade jag Lyrans tematrio om yrken i skallen. Poppy är sjukgymnast. Kanske inte det vanligaste yrken hos sådan här litteraturs hjältinnor.

Teamtrio - Franska böcker

Lyrans tematrio den här veckan är: Franska böcker. Jag hänger på.

1. Den första jag kommer att tänka på är ju Gavalda, som aldrig gör mig besviken.

2. Vända blad, Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska, Ät mig, Igelkottens elegans har jag bloggat om förrut.

3. Hade svårt att komma på en tredje, så jag kollade igenom Stockholms bibliotekskatalog på ämnet Frankrike och råkade på Kiffe, kiffe som jag läst och tyckte om.

Drömmen om ett bokkollo i Hälsingland

Efter att jag hade gjort mina loppisfynd i Alfta åkte vi till Alfta Quren och såg oss omkring. Första gången jag var där, men jag har hört så mycket gott om stället och maten. Det var verkligen mysigt, som du ser på bilderna nedan. Får jag som jag vill så blir det ett BokSPA i feelgood-anda där i slutet av oktober. Mer info senare.

En regnig och mysig söndag som hemmaturist

En regnig söndag. Vi trotsade vädrets makter och åkte till Mittjasvallen utanför Edsbyn.

Engagerande om Nigeria - Små solfåglar långt borta

Jag retade upp mig så i går kväll att jag hade svårt att sova. Dels över recensionen i Litteraturmagazinet där Små solfåglar långt borta, av Christie Watson, skrevs ner så totalt och dels över att jag glömt att blogga om just den boken. En av de största läsupplevelserna i år för mig! Tänk att smaken kan vara så olika.

"Läsning för dem som älskade En halv gul sol och Flyga drake", skriver Damm förlag på sin sida. Jag håller med. Engagerande och medryckande skrivet om människor som det är lätt att känna med, och samtidigt behandlar böckerna aktuella och svåra konflikter i länder som västvärlden inte vet så mycket om. Själv anser jag att det finns inget bättre sätt att få i sig kunskap än via en bra skönlitterär berättelse. Böcker behöver inte alltid vara problematiserande och analytiska.Vill man läsa sådana kan man ju välja annat än skönlitteratur.Jag har mycket svårt att förstå hur man INTE kan bli nyfiken och engagerad av Små solfåglar långt borta...bara själva titeln i sig gjorde mig nyfiken.

Att bokens perspektiv är uitfrån en tolvåring har jag heller inget emot. Jag fattar tycke för huvudpersonen Blessing från första sidan och det är intressant att få höra berättelsen ur hennes synvinkel. Kanske är det ett uttänkt grepp att skildra historien utifrån ett barns perspektiv? Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Little Bee, av Chris Cleave. Den boken beskriver också situationen i Nigeria ur en ung flickas ögon. Helst hade jag velat läst Små solfåglar långt borta innan Little Bee så att jag hade bakgrunden med mig. Är det en slump att det alltid kommer ut två böcker samtidigt som liknar varandra och behandlar ungefär samma tema?

Blessings familj är minst sagt lite brokig och inte helt synkad, men ändå så skön! Jag blir nästan kär i familjen och  jag saknar dem när jag lägger ifrån mig boken. I den despotiske morfadern, som Kåkå tycker är obehaglig, ser jag en rädd liten man som försöker gömma sig bakom en patriarkalisk samhällsstruktur utan att lyckas riktigt. Genom den hårda fasaden skiner hans mildhet och stora kärlek till familjen igenom. Bland annat efter att han tvingat fram ett allergianfall hos Blessings bror. Då är det morfadern som alltid ser till att ha allergimedicin hemma :-) Jag kan rent utav se att han innerst inne är god och att han bara är familjens marionett. De riktiga makthavarna och de driftiga i familjen är kvinnorna.

Att för fattaren vill framhålla att kvinnorna är en kraft att räkna med går inte att ta miste på. Det går till exempel att dra parralleller till de medborgarrättskämpar som fick dela på Nobels fredspris förra året. Boken visar också på att det är kvinnorna som är viktiga genom att betona frågor som omskärelse och behovet av bättre förlossnings- och sjukvård

Amnesty driver just nu en kampanj för att påverka oljeindustrin och dess påverkan på miljön och samhället i Nigeria. Att det just nu har kommit ut två böcker på svenska om Nigeria verkar vara mer än tanke än en ren slump. Inte mig emot.

Och var kommer feelgooden in i allt det här hemska. Jo...de varma relationerna mellan familjemedlemmarna trots det hårda livet gör en varm i hjärtat...och att det finns hopp i allt elände...

Så...Kåkå...har vi verkligen läst samma bok? :-)

Boken och jag - reportage i lokaltidningen Ljusnan

Jag blev uppringd och fick frågan om jag ville ställa upp och berätta om en bok som har betytt mycket för mig. EN bok!! Det går ju inte :-) Blev som tilt, vakuum, stillestånd och helt tomt i min hjärna och jag sprang runt hela kvällen och letade i bokhyllorna utan att kunna bestämma mig. Så när journalisten kom fick det bli den bok som jag läst sist och det var Den krympande hustrun av Andrew Kaufman från Printz Publishing. Vi satt i min trädgård och pratade och hon som intervjuade mig var själv boktokig, så det var ju extra kul. Det är alltid lite jobbigt att läsa om sig själv...men här...håll till godo! :-) Här är jag och min bok.

 (Tyvärr finns inte reportaget på nätet). 

Handen på hjärtat...så bloggar jag inte om allt jag läser

Den här helgens bokbloggjerka består av frågan "Recenserar du alla böcker du läser?" 

Mitt svar: Handen på hjärtat så bloggar jag inte om riktigt alla böcker jag läser. 

1. Vissa läser jag inte ut för att jag märker efter några sidor att det här är inget för mig. 
2. Vissa läser jag inte ut för att jag hela tiden bli överöst av nya titlar som lockar mitt intresse. 
3. Ibland skriver jag bara något på Feelgoodbibliotekariens sida på Facebook. 
4. Några böcker vill jag inte skylta med att jag läser...känns för privat ibland. 
5. Sen läser jag många barnböcker, eftersom jag är barnbibliotekarie, och för att jag läser för mina barn. Skulle jag blogga om alla de böckerna...skulle jag aldrig hinna läsa :-) 
6. Själva ordet "Recensera" känns lite för avancerat för mitt bloggande. Recensioner tänker jag mig att litteraturvetare och journalister ägnar sig åt. Jag lägger inte ner hela min själ på inläggen och skulle nog hellre kalla mina blogginlägg för utlåtande..(oj det lät också pretto :-)) tyckande eller...ja vad ska man kalla det egentligen? 

Trevlig helg! 

Ta hand om min mor ...och persimoner

Jag har nyligen läst klart Ta hand om min mor som utspelar sig i Sydkorea. Den tilltalar min Asien-ådra. I korthet handlar boken om en familj där modern helt plötsligt försvinner. Hon och maken tappar bort varandra på en tunnelbanestation och efter det försöker alla i familjen att hitta henne. Man får följa en familjemedlem åt gången och får genom dem lära känna den försvunna kvinnan, som hela familjen mer eller mindre ha tagit för given. Först när hon är borta märker de hur mycket de uppskattat henne. Fram växer en bild av en kvinna som har försakat mycket av sig själv för att sin familjs välbefinnande, samtidigt så visade hon sig vara stark när det verkligen gällde. Hon hade även ett eget liv på sidan om familjen, som ingen i familjen visste något om. En människa är komplex och det är inte alltid man ser alla sidorna. Även mödrar är människor!

Berättelsen är långsam och det händer inte särskilt mycket, men jag gillar dess uppbyggnad och själva stämningen i boken. Min nyfikenhet på vardagslivet i ett annat land får också sitt. Man får bla läsa om deras släktträd på gården, förfädersdagarna som måste firas, samt hur gamla traditioner möter nya.

Det är alltid roligt när man får lära sig något nytt, och jag gillar speciellt när jag får upp ögonen för någon ny maträtt eller frukt, som jag förr inte hade en aning om att de fanns. Så var det även i Mr Alis äktenskapsbyrå. Där måste jag nästan utfärda dreggelvarning! :-) I Ta hand om min mor reagerar jag på persimoner som äts i tid och otid. Den frukten dyker även upp i Major Pettigrews sista chans, som jag läser just nu. Jag frågade en vän med rötter i Japan om hon visste vad det var för frukt. Hon åt den ofta sa hon och hennes japanska släktnamn råkade ha fått sitt namn efter just den frukten. Sammanträffande! Så nu bara måste jag iväg och köpa persimoner och smaka. :-)

Kyung-Sook Shin tilldelades tidigare i år litteraturpriset Man Asian. Hon var den första sydkoreanska författare och kvinna som mottagit det priset. Hon tävlade bla med Murakami och det vill ju inte säga lite om hon fick priset med en sådan medtävlare.

Kanske en bok att köpa till sina syskon, att ge sina barn på morsdag eller helt enkelt till den som gillar böcker som utspelar sig i Asien. Jag kan tänka mig att den skulle bli bra som film. Få se om jag får rätt!

Tre udda yrken - Tematrio

Var ett tag sen jag hängde på Lyrans tematrio, men hoppar på den om yrken. Min hjärna börjar snurra runt och de böcker som handlar om yrken som jag kommer på är:

1. Huvudpersonen Jacob i boken Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow missar precis sista provet innan han skulle få sin veterinärlegitimation. Men av en slump så får han användning av sina veterinärkunskaper ändå när han hamnar på en cirkus.

2. Sköra bestar handlar delvis om en tjurfäktare och det var kul att få lära sig lite om det udda yrket.

3. Jag vet inte riktigt vilket sorts yrke man ska säga att Karen i Flickan som dök ner till jordens mitt har. I alla fall lärde jag mig mycket om hur man fångar tonfisk. Intressantare än det låter :-)

Toalettlitteratur...vad läser du på toa?

Jag är ingen stor läsare av böcker på toaletten, men vill gärna ha något bra att läsa där OM jag råkar få en stund för mig själv. Hyllan börjar nu bli full. Saknas någon bok tycker du? Vad läser du själv på toaletten? 

Jag tycker att noveller passar bra att läsa på toaletten för att de går snabbt... Murakamis böcker går det alltid att bara att slå upp och läsa ett stycke och ändå gilla det. Tomas Tranströmers dikter kan man tänka på en stund i ro. Årstafruns dolda dagböcker får mig stundtals att fnittra och förundras över att mycket är sig likt trehundra år senare. Längst ner ligger en seriebok av Jan Berglin. Jag älskar hans humor! Gräsmattans hämnd av Richard Brautigan har jag fått i present av en kompis. Försöker fortfarande komma underfund med den :-) Etgar Kerets Goda intentioner är också fylld med noveller i crazygenren och platsar i närheten av Tage Danielssons Bok. 

Topplista kultursommar

Jag följer Hermias inspirerande kulturtoppslista och gör min egen.

Feelgoodbibliotekariens kultursommar:

1. Ta en Hälsingegårdstur nu när de har blivit världsarv. Är väl dags. Jag har ju bott i Hälsingland i snart fem år och har ännu inte besökt särskilt många gårdar. Skämmes...

2. Ha musikpicknick 25 juli när det blir Playwood i Öjeparken, Edsbyn.

3. Försöka locka med mig resten av familjen till Junibacken.

4. Lyssna på Cp-podden och Sommarpratarna i min nya badenbaden så ofta jag kan.

5. Läsa, läsa, läsa...och njuta av tanken på höstens BokSPAning på AlftaQuren.

Bokbloggsjerka om bokformat

Eftersom jag har haft en liten paus i bokbloggandet så har jag missat Bokbloggsjerkan. Säkert har Hermia redan varit med på många Jerkor?? Rolig idé! Så nu hänger jag på. Helgens jerka handlar om bokformat. Frågan som ska besvaras är : Vilket bokformat föredrar du?¨


Mitt svar på det blir automatiskt POCKET, men så börjar jag tänka efter och kommer fram till följande: 


Pocket -  Bra för att de är billiga, lätta att ta med och man behöver inte vara rädd om dem. MIndre bra att det är så liten stil och tanten här :-) börjar bli till åren och läsglasögonen är inte långt borta. 


Inbunden  - Bra att de håller och är snygga i hyllan. Ofta köper jag de böcker som jag verkligen vill ha kvar. Ibland har jag snålat och lånat istället för köpt och köper till efter att jag har läst den, som tex med Sköra Bestar. Den känner jag att jag gärna vill ha i min bokhylla och gå tillbaka till. 
Mindre bra med inbundna böcker är att jag måste vara så rädd om dem, speciellt om de är från biblioteket. Det går inte att ta med dem hur som helst i trädgården eller när barnen studsar omkring i sängen. 


Ljudbok - Bra för man kan göra annat samtidigt, som tex gå...som jag borde ägna mig mer åt. 
Mindre bra med ljudbok är att jag så sällan får tid till att lyssna längre stunder och då blir jag bara irriterad. Har en jobbarkompis som lyssnar på boken på vägen hem från jobbet och så lånar hon samma pappersbok och kan fortsätta där hon var när hon väl är hemma. 


e-bok  - Har ännu inte vant mig vid det...tycker att det är jobbigt att läsa från skärm, men kanske har jag bara inte träffat på den rätta skärmen. Jag känner mig lite gammaldags och vill gärna känna pappret när jag läser, men lockas av tanken att kunna ha flera böcker med mig i iphonen och att man lätt kan få tag på nya böcker. Dessutom skulle det vara bra för mitt hem om vi inte köpt en endaste pappersbok till :-) 


Summan av kardemumman:
1. Pocket ...om jag orkar vänta tills den ges ut i det formatet. När jag tittar i min ska-läsas-bokhylla ser jag mest pocketböcker, men det är nog för att jag köpt dem för att komma i håg att läsa dem när jag får tid...
2. Inbunden biblioteksbok om kön inte är för lång. 
3. Inbunden köpt bok om boken känns som en blivande favorit eller om det är en favoritförfattare. 

Höstens läsning ser ut att vara under kontroll

Nu har jag dreglat över Höstens böckerkatalogen och faktiskt så ser det ut att bli en skaplig höst. Inte allt för många böcker som jag känner att jag måste läsa. Tur det. För jag har så himlans många böcker på vänt. Skulle nog ta mig flera år att läsa i fatt. 

De böcker som jag verkligen ser fram emot och som hamnar i måste-läsaskategorin är: 

Boken om Joe, av Jonathan Tropper (Gilla förlag, okt)  

Salvadorena av Cecilia Samartin (Bazar förlag, utkommer i september) 

En nypa salt, av Maria Goodin (Printz Publishing, sept)

Mannen som glömde sin fru av John O´Farrell (Printz Publishing, sept)

Bevingade, av Simona Ahrnstedt (Damm förlag, aug)

Porträttet av dig, av Isabel Wolff (Forum förlag, aug) 

Böcker som jag också är sugen på, men som jag känner

 att jag inte behöver kasta mig över på en gång är: 

Mercy Close, av Marian Keyes 

Fvonk, av Erlend Loe

Kod 400, av Sophie Divry

Kast med liten kniv, av Sara Kadefors

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, av Ransom Riggs

När döden kom till Pemberley, P.D. James

Tiden där emellan, av Maria Duenes

A Grown-Up Kind of Pretty, av Joshilyn Jackson

Den krympande hustrun

När jag kom hem i fredags låg ett bokpaket från Adlibris och väntade på mig. Det innehöll Den  krympande hustrun av Andrew Kaufman. Att läsa boken var ett härligt sätt att starta semestern på. Kaufman var en ny upptäckt för mig när jag träffade på Alla mina vänner är superhjältar. Även den här boken tar en med storm och man kastas in i en helt surrealistisk värld...där allt är precis som vanligt... samtidigt som det inte alls är det. Det händer en del mycket skruvade saker och händelser, som inte ens fanns med i min föreställningsvärld förrän nu, och nu sitter de fast. Det är så kul att bli överraskad och få tänka i helt nya banor. Jag klarar vanligtvis inte av FÖR konstiga böcker annars, och jag kan förstå att många kan avskräckas av beskrivningen av den här kortromanen...men den här är alldeles lagom knäpp! Som en saga för vuxna (fast även mina barn blev nyfikna på den, så jag fick läsa de första sidorna högt för dem)... Alice i Underlandet känns inte så långt bort.

Kaufman beskriver människors tillkortakommanden och våra ibland inte alls genomtänkta sätt att leva våra liv. Jag fastande speciellt för kvinnan som förvandlades till godis, och vars barn inte såg henne. Så det spelade inte någon roll om hennes ögon var gjorda av kola och håret av lakritsremmar. Det tittade ändå inte på henne. När barnen skrek så bröt hon av sina lillfingrar, som var av socker, och gav till barnen som muta...(något jag själv gärna har velat haft till hands många gånger :-))

Kaufmans böcker passar utmärkt i sommarstugan, på toaletten (eftersom man läser ut den snabbt), samt i varje hems litterära medicinskåp eftersom den framkallar skratt och får en att tänka på livet på nya sätt.

Bokmania och Enbokcirkelföralla har också skrivit om Den krympande hustrun