Jag hittade den här boken (också! :-)) på jobbet. Den innehåller brev från mödrar i Korea som har adopterat bort sina barn. Önskar att alla adoptivbarn skulle få ett sånt här brev från sina biologiska mammor. Jag fastnade bla för de här meningarna:
"Jag ska försöka göra mitt bästa för att hjälpa dig att förstå varför mitt hjärta värker när jag tänker på det faktum att du lämnades bort för adoption, trots att du inte bar någon som helst skuld. Men jag borde sluta tänka på det sättet, eftersom du inte lämnades bort utan endast togs om hand av andra föräldrar".
Jag blir alldeles varm i hjärtat av att läsa om den kärlek till sina barn som mödrarna beskriver. Att de, i alla fall i de flesta fall, väljer att adoptera bort sitt barn av kärlek till barnet. Även bakgrunden till en adoption aldrig är den andra lik kan den här boken ge några slags förklaringar och nya tankar till vuxna adopterade, adoptivföräldrar eller vem som helst helt enkelt.
