Överenskommelser

Vågar jag skriva att jag tycker att Överenskommelser är bra?! Den innehåller så himla mycket sex att jag nästan blir generad :-) Faktiskt! Betyder det att jag gillar tantsnusk? Nä! Men jag är tydligen inte ensam bokbloggare att inte våga läsa den. Läs en intervju med författaren här. Jag vågade läsa den när en av bokhororna gillade den. Då MÅSTE den vara bra. Jag litar på dem.

Det som lockade mig var att det på framsidan stod att det var en "svensk Jane Austen". Det kan jag skriva under på att det var. Jag blev absolut inte besviken. Den tystlåtne, allvarlige gentlemannen var där, den kloka kvinnan, den känslosamma kvinnan, den elaka släktingen, de långa promenaderna, de vitsiga samtalen, salongerna osv.

Det var stört omöjligt att lägga ifrån sig boken. Jag försökte läsa långt in på natten, men ögonlocken stängde sig mot min vilja. Det var någon som jämförde drivet i boken med Da vinci-koden. Varje kapitel slutade med en cliff-hanger som heter duga.

Många historiska romaner kan vara lite tunga och fyllda av dåtidens manéer. Den här boken kändes dock fräsch. Nutida på något sätt fast berättelsen låg i en historisk tid. Människorna var som de är nu och inte stramt högtidliga som de ofta beskrivs när de skrider omkring i sina korsetter och långklänningar. Det var nog så det var fastän det är svårt att föreställa sig när man ser gamla svartvita foton från en förgången tid.

De svenska miljöerna trädde fram och gav boken en extra nyans. Det var mycket snö och vinteraktiviteter som skridskoåkning och snöbollskrig. Inte det vanligaste inslaget i historiska romaner med kvinnor i korsetter. Inte som jag har träffat på åtminstone.

OM jag ska säga något negativt om boken så var det väl det att titeln är lite missvisande. Den borde ha hetat Missförstånd istället för Överrenskommelser eftersom det var hundra missförstånd efter varandra. Två människor bara kan inte missförstå varandra så där många gånger!! Det kändes lite frustrerande, men det var väl det som var meningen antar jag. Boken hade blivit mycket kortare annars.

Läs den!! Om du vågar :-)

Niceville

Ha! Jag hann före Inga-Lill Mosander på Go'kväll. Händer inte så ofta. Jag gillar ofta de böcker som hon brukar ta med sig. Niceville är en sån där bok, som jag bara vill rekommendera till alla! En viktig bok och samtidigt så härlig att läsa. Den fick fart på min läslust igen.

Man får följa en ung vit kvinnlig journalist som i sin hemstad i Södra USA, på 60 talet, skriver ner svarta hembiträdens berättelser om sina liv och arbete hos vita familjer. Detta skedde under stort hemlighetsmakeri.

Det känns hemskt att denna rasism var så utbredd och det var bara 50 år sen! (ännu mer skrämmande är det väl att rasismen finns kvar än idag) Tex fick de svarta kvinnorna inte gå på samma toaletter som de vita och i boken bygge familjen ny toa till hembiträdet i garaget (blev lite körigt när hon sen skulle lära dottern i huset att använda toaletten :-)). Samtidigt som kvinnorna förnedrades uppfostrade de de vita familjernas barn med kärlek. De försökte impregnera barnen mot rasismens klor genom att berätta sagor där hudfärgen var oväsentlig. Den om en grön Martin Luther King var rörande :-)

Det var också hemskt att läsa om hur osynligt kvinnorna straffades. Om de gjort något otillåtet dröjde det inte länge förrän de blev av med jobbet. Sen ville ingen annan anställa henne eftersom ryktet spred sig som en löpeld i de vita kvinnliga nätverken. Efter det kanske hon blev av med lägenheten för att någon kontaktat hyresvärden. Snart var också den avskedade kvinnans vuxna dotter utan arbete och så vidare. Ondskan sipprade igenom och minsta lilla felsteg kunde få stora konsekvenser för hela familjer.

Jag rollbesätter redan filmen, som bara måste komma, i mitt huvud. Men tills dess - LÄS BOKEN!

En dag till skänks

Äntligen en ny bok av Anna Gavalda och jag slängde mig över den. Den är liten som en barnbok och man läser den på nån timme. Bra storlek att ha i handväskan. Samtidigt som den var kul och säkert går att läsa flera gånger för den vitsiga beskrivningen av de helt olika systrarna, så var den främsta känslan efter läsningen - JAHA??!!! Lite snopet. Var det inte mer än så här?

Ungefär samma sak tycker recensenten i DN.