Mannen som åt en 747

Vilken bra bok det hade kunnat bli! Kanske med en annan författare. Ännu bättre skulle nog berättelsen om mannen som åt upp en jumbojet för kärleks skull kunna bli som film. Med Lasse Hallström som regissör. Alla ingredienser finns där: småstadsmiljön, gammal och ny kärlek, en klunga excentriska personer och så lojaliteten bland befolkningen. Men det räcker inte! Jag blädderläste för jag ville veta hur det gick och hade jag haft något annat att läsa hade jag nog lagt den ifrån mig. Som tur var hade jag ingen annan bok med mig på fjällsemestern. Det känns bara lite synd på en sån bra historia. Den fick inte den text den förtjänade. Ändå kan jag varmt rekommendera den. Jag skulle inte vilja ha den oläst.

Den handlar om en man som arbetar för Guinness rekordbok och som kan alla rekord utantill. Han åker runt i världen och kontrollerar rekordförsök. Han älskar allt vad statistik är och förklarar kärlek som enbart en kemisk reaktion. Han är en ganska tråkig och ensam människa tills han kommer till den lilla staden i mellersta Usa. Där finns en man som för att visa sin kärlek till en kvinna håller på att äta upp en hel jumbojet. I stadens journalist finner han sin livs kärlek, och inser samtidigt att han inte kan få både rekordet och kvinnan. Men det är en kärlekshistoria så alla kan ju lista ut själva hur det slutar :-)

Mannen s0m åt en 747 har länge stått på bibliotekshyllan och lockat mig bara genom titeln. Nu är den gallrad, men har fått nytt bo hemma hos mig. (finns säkert på något bibliotek om nån blir sugen på att läsa den :-)) Jag har också fått ett förnyat intresse för rekordboken. Flera gånger under läsningen har jag blivit tvungen att stanna upp för att läsa högt för nära och kära om underliga, äckliga, fantastiska och helt enastående rekord som människor runt om i världen gett sig tusan på att klara.

Baddaren av Emma Hamberg

Självklart slängde jag mig över Baddaren när jag hörde att Emma Hamberg skrivit något nytt. Berättelsen lät så lovande: Om en uttråkad kvinna på ett slott som startade en simskola för vuxna. Redan i början kände jag inte till hundra procent för den här boken, men den tog sig. Lite. Personerna som kom till simskolan var intressanta och bra beskrivna. Historien mellan dem var spännande. Miljöbeskrivningarna av slottet, trädgårdarna och öns natur blev lite too much! Jag hade lätt ändå att fantisera ihop en sådan miljö och behövde inte läsa sida upp och ner för att få mig en bild i huvudet. Kanske författtaren tyckte att researchen var den roligaste biten(?). Historien mellan den äldre kvinnan och den yngre mannen kändes lite tantsnuskig. Eller så är det jag som är lite känslig. Eller så var det författarens intention att visa på att det finns fler fördomar om relationer där kvinnan är den äldre än tvärtom. Kvinnan i boken var ju 30 år yngre än sin make. Slutord: En feel-good-bok god nog för en dag på stranden för den som vill ha något lättläst och lättsmält. Inte alltid fel det heller!!!

40 minus av Pernilla Glaser

40 minus av Pernilla Glaser var en glad överraskning för mig. Jag hade fått för mig att hon skrev svåra böcker, men den här var en lätt men för den delen inte en grund relationsroman.

Bokens framsida och texten på baksidan kan få en att tro att det är en lättsam och rolig bok : "ett överlevnadsdrama mitt i den igenkännbara storstadsdjungeln. En mörk och rolig bladvändare med ett hoppfullt slutakord".

Rolig vet jag inte om jag kan hålla med om. Jag tror att tyckte om den för att jag kände igen mig eftersom författaren är från samma generation som jag själv.

Kanske en av de bättre böckerna som jag har läst om barnlöshet. Hon beskriver bra hur allvarligt barnlöshet kan ställa till det i en relation. Hur svårt det är att förklara för sig själv och andra hur man kan sörja något som man aldrig haft. Hur svårt det är att leva med de oupphörliga besvikelserna och med ovissheten om framtiden.

Paret i boken, närmar sig 40 årsåldern, och har dragits med barnlöshetsproblem i flera år. Det tar på krafterna och relationen är skakig. De tacklar sin barnlöshetssorg på helt olika sätt. Mannen går helt upp i sitt jobb och vill inte prata om sorgen eller deras relation. Kvinnan kan inte tänka på annat än sorgen och deras relation. Det är alltid intressant att läsa om manligt och kvinnligt tänkande och hur olika två personer kan tänka om samma sak. Man vill skrika åt dem: "Prata med VARANDRA nån gång för tusan!"

Jag är nyfiken på Pernilla Glaser och har lånat hem hennes andra böcker Mitt rätta jag och Robson.

På Dagens bok kan du läsa mer 40 minus.

Oväntat besök på Star street 66

Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes var så där. Hade läst någonstanns att det här skulle vara hennes bästa hitills, men det kan jag absolut inte hålla med om. Jag gillar ju hennes böcker och ångrar inte att jag läste alla de 598 sidorna. Den var lättläst och jag gillade flera av karraktärerna och det var intressant att läsa om deras problem. Det blev lite väl mycket relationsproblem när nästan alla hyresgäster bytte parner med varandra för att senare byta tillbaka igen. Och sen var det nån osalig ande av nåt slag som flög in och ut i husets olika lägenheter och det blev för onaturligt för mig. Passade inte in i historen. Den hade varit lika bra utan det inslaget, eller till och med bättre. Men som lättläst bladvändare, som man behöver ibland. kan jag rekommendera den. Jag måste dock säga att jag tycker att den var en av Keyes sämre böcker.

Misstro av Ian Rankin

Eftersom jag inte lyckats läsa nån Rankin tidigare tänkte jag försöka passa på nu när han kommit ut med en ny deckarserie. Misstro är första delena med polisen Malcolm Fox som huvudperson. Jag kommer snabbt in i handlingen och mordgåtan. Fox är lätt att gilla. Han är en nykter alkoholist som bara dricker tomatjuice på pubarna, utan fru och barn och som gillar böcker. Stämningen i boken och huvudpersonen får mig att tänka på Peter Robinson , som jag också gillar
. Känns som att han fått en konkurrent nu i mitt läsande. Även om jag inte kommer att sätta mig och sluka Rankins alla andra deckare. Har för många böcker som ligger och väntar på mig.

Edinburghmiljö och pubar och jag är fast. Själva intrigen var också bra, om än en smula för tillkrånglad med många namn inblandade. Ibland hängde jag inte med riktigt och vet inte om jag uppfattade allt ens en gång. Men ändå gillar jag den och läser gärna om fler fall med Malcolm Fox.