Det blödande hjärtat av Andrew Taylor har utsetts till Årets bästa översatta deckare 2009 av Svenska deckarakademin. De brukar ha bra smak vet jag sen tidigare. Jag blev inte besviken den här gången heller. Det blödande hjärtat är så mustig att det känns som att man drar in dammet i näsan från Londons gator en dag på 30-talet. De historiska skildringarna av dåtidens London intresserar mig.
Till en början tyckte jag att boken var ganska seg och att det var svårt att hålla reda på alla personer, men efter ett tag var jag fast i berättelsen om Lady Lydia Langstone. Hon är en självständig kvinna som ansöker om skilsmässa från sin våldsamme make fastän det inte var så vanligt med skilsmässor då. Hon klarar sig på egen hand och är klipsk och kan det där med att ta människor på rätt sätt. Än har jag några sidor kvar och väntar otåligt på upplösningen. Må barnen somna snabbt i kväll så att jag hinner läsa klart innan jag somnar :-)
