Flickan under jorden

Flickan under jorden av Elly Griffiths är en av de bästa deckarna jag läst på länge. I motsats till deckardrottningen Elizabeth Georges tegelstenar var den här lagom tjock på ca 200 sidor. Den utspelar sig på saltängarna i Norfolk, England och bara det gjorde att jag fastnade för boken. Helst hade jag önskat att en dvd om Norfolks natur följde med, men man kan ju inte få allt. Huvudpersonen är en 40-årig kvinnlig arkeolog som bor ensligt ute vid havet. Hon bor ensam med sina katter och lever för sitt jobb. Beskrivningarna av henne får mig att tänka på Havers i Georges böcker. Gillar man Havers gillar man huvudpersonen i den här boken också. Arkeologitemat är intressant och man får sig några facktermer på köpet. Mördaren kan vara vem som helst (i alla fall tog det ett långt tag för mig att lista ut det) och spänningen håller i sig till sista sidan. Nu väntar jag med spänning på nästa del, för det blir en fortsättning.

Känns extra roligt att börja läsa Rött stoft nu direkt på när jag är inne på arkeologitemat.

Inte han! av Sheila O`Flanagan

Snabbläst med kardborreeffekt Dvs att den inte gick att lägga ifrån sig. Lite seg i början, men desto mer spännande på slutet. Inte en av hennes bästa, men perfekt sommarsträckläsning. Om syskonskap, åldersfixering och familjerelationer.

Luftslott av Sheila O´Flanagan

Jag tror att jag har utvecklat ett beroende! Ett beroende av Sheila O`Flanagans böcker. Det skulle kunna vara värre, jag vet. Men det var med lustkänslor jag stod och tog emot bokpaketet från postbilen nyss ute vid brevlådan nu på fredagsmorgonen. Jag hann få Inte han! före helgen. Helgen är räddad!

Jag har lovat mig själv att jag ska, ska, ska försöka vänta ut boknyheterna tills de kommer i pocket och inte slänga mig över varenda ny bok och köpa den. Låna känns inte så enkelt nu när jag har två små busungar hemma. En pocket kan jag lägga överallt utan att vara rädd att den får syltfläckar eller kastas på gräsmattan. Medans jag väntar på att Kajsa Ingmarssons och Marian Keyes nyaste ska komma på pocket har jag som sagt upptäckt Sheila O`Flanagan. Tydligen ligger hon över Marian Keyes på topplistorna i Storbrittanien och jag kan förstå det. I alla fall är hon lika bra som Keyes. Var länge sen jag fastnade på samma sätt i Keyes böcker som jag gör i O´Flanagans.

Både Den jag ville ha och Luftslott har en liten oväntad och kanske bakvänd historia. I Luftslott möter Carey, som är flygledare, Ben på ett plan till New York och en vecka senare är de gifta. Sen handlar resten av boken om vad alla andra tycker om deras snabba giftemål och om tvivlen på om de gjorde rätt. Självklart vet man ju att det kommer att sluta lyckligt, men vägen dit är intressant. Personerna är väl tecknade och bakgrundsmiljön ger boken sin krydda. I den här boken fick man lära sig en del hur jobbet som flygledare fungerar. I Den man vill ha var det finansvärlden som var central. Enligt författaren gör hon en hel del research innan hon skriver och det gör det lilla extra.

Nu väntar jag bara på att biblioteket ska köpa in hennes nyaste så att jag slipper frångå mitt löfte att vänta in pocketutgåvan. Syskonkärlek hoppas jag kommer att handla en del om hur det är att arbeta som arkeolog.