Lästrio om nobelpristagare.

Jag bara måste hänga på Lyrans lästrio. Inte för att det direkt kryllar av nobelpristagare i min bokhylla, men ändå.

1. Naguib Mahfouz plöjde jag och mina gymnasiekompisar under några år om jag minns rätt.

2. Gabriel García Márquez Kärlek i kolerans tid läste jag den sommaren när jag båtluffade i Grekland. Efter att ha läst nästan allt av Allende var det här en kär upptäckt.

3. Toni Morrison Har läst flera av hennes böcker, men Kärlek från 2003 var den senaste som fortfarande sitter kvar i mitt sinne.

Ett stråk av rött av Elizabeth George

Det kommer att ta tid det....Känner en viss stress eftersom det är en biblioteksbok... Inget nytt från mig på ett tag alltså.

Binu av Tong Su

Binu av Tong Su har jag med handen på hjärtat inte läst mer än ca 50 sidor av. Den lät så intressant och lovande i recensionerna, men den var för sagoaktig för min smak. Först verkade det väldigt lovande när boken började med att beskriva olika folk i Kina där döttrarna fick lära sig att inte gråta. Om de promt måste gråta fick de utveckla tekniken att gråta genom öronen eller till och med genom brösten! Låter det rubbat? Lagom rubbat brukar jag ju gilla och helst när det handlar om Kina. Men den här gången lockade andra böcker och jag lämnade tillbaka boken oläst. Den med lite mer tålamod kanske gillar den bättre.

Kinaschack av Simon Lewis

Kommisarie Jian, som är en av huvudpersonerna i Kinaschack, är en korrumperad kinesisk polis vid sibiriska gränsen. Efter ett förtvivlat telefonsamtal från sin dotter som är i England beger han sig dit. Utan att förstå ett endaste engelskt ord tror man först att han kommer att ha svårt att ta sig fram på den engelska landsbygden. Trots språkförbistringarna så tar han sig fram med lätthet tack vare en massa våld och stölder. Han får också god hjälp av Ding Ming som är en nykommen, illegal arbetare som kan en del engelska. Tillsammans söker de efter polisens försvunna dotter och Ding Ming försöker hela tiden att återvända till sin uppdragsgivare för att hitta sin fru som kom samtidigt som honom.

Boken ger en väldigt svart, men säkert verklighetstrogen, bild av flyktingsmuggling. Det var nästan så jag blev illamående stundtals.

Eftersom Inga-lill Mosander höjt denna deckare till skyarna i Gókväll hade jag nog för höga förväntningar på boken. Visst var den intressant, fartfylld och väl skriven, men jag hade nog väntat mig mer. Den var lite seg i mitten, men satte fart igen på slutet. Så lite rätt har hon ju och temat är minst sagt annorlunda med en kinesisk polis på engelska landsbygden.

Jag drog på mungiporna ibland. Tex var kulturkrockarna ganska kul. Bla så tyckte de inte om de västerländska toaletterna där man får sätta sig ner precis där någon främling just haft sin rumpa. Ett annorlunda sätt att se på de kinesiska toaletterna, som bara kan vara ett hål i marken. :-)

Åtta procent av ingenting av Etgar Keret

Den här boken förtjänar egentligen ett blogginlägg per novell. Den är som en pralin före sängdags, som jag blivit beroende av. Novellerna är så korta, roliga, intelligenta och överraskande. Igår läste jag en om varför det inte finns några människor på månen och fastän den var helt absurd så känns det inte helt otroligt om det vore sant :-)

Det här är en bok som verkligen förtjänar att läsas av MÅNGA! En liten pärla skulle jag säga! Jag lyssnade på honom i Olso på Litteraturhuset när han och Erland Loe diskuterade. Hade det inte varit för det, så är jag rädd att jag missat boken...eller kanske inte. Titeln är ju så tilltalande.

Husmorsorna, the ultimate köksalmacka

Jag fick Husmorsorna, the ultimate köksalmanacka i födelsedagspresent och det är en ovanligt trevlig receptbok. Roliga kåserier blandat med bilder och recept. Inte för att jag lagat en endaste rätt därifrån än...men jag ska!

Hjälp, jag ska bli tvåbarnsmamma. Kåserier av Hillevi Wahl

Det är alltid lika kul att läsa om hur andra upplever saker man själv är med om. Tankar, funderingar, skräckscenarier, kommentarer - allt som flyger genom hjärnan. Hillevi Wahl skriver ganska roligt i Hjälp, jag ska bli tvåbarnsmamma, och det känns ibland som att man sitter med vid familjens smuliga bord. Men varför finns det ingen sån här bok som vänder sig till adoptivföräldrar?! Eller gör det? Jag tvivlar på att jag missat nåt i min dammsugning bland adoptionsböckerna.