Syskonkärlek

Syskonkärlek av Sheila O´Flanagan levde inte alls upp till mina höga förväntningar. I den här saknades bakgrunden på något sätt. Visst det handlade en del om arkeologi, men inte tillräckligt för att få en intressant fond. Kärlekshistorien var väldigt tunn och var nästan bara med de första och sista sidorna. Den egentliga handlingen var den problemfyllda relationen mellan tre syskon och deras mamma. Personerna var så ingående beskrivna att det blev för mycket av varje. Jag hade hellre sett att boken begränsat sig mer till systern som var arkeolog och mindre av de andra. Men, men boken hetter ju syskonkärlek och den handlade verkligen precis om det. Ingen falsk marknadsföring. Bara jag som haft för höga förväntningar och kanske snabbläst för mycket igen. Nyaste Peter Robinson ramlade ju in i veckan. Den ligger i trädgården och väntar på mig och en kopp te.

En kaosmammas bekännelser av Fiona Neill

Själv nybliven tvåbarnsmamma fastnade jag för En kaosmammas bekännelser, av Fiona Neill när jag senast besökte bibliotket. Ibland kan det vara skönt att läsa om någon som har det värre än en själv. Och Lucy, mamman i den här boken, har det sju resor värre. Med tre söner i småbarnsåren och en heltidsarbetande make som reser till Italien och bygger på ett bibliotek (!) i Milano, är det svårt att hålla vardagsekorrhjulet igång. Tristessen gör att hon blir förälskad i Sexiga Hemmapappan, en av klassföräldrarna. Alfamamman och Läckermamman finns också med i historien. Tanken på otrohet och familjelivet är bokens röda tråd.

Boken beskrivs på framsidan som "Mycket rolig...tävlar med Helen Fieldings Bridget Jones dagobk och Allison Pearsons 28 timmar på ett dygn". Det stämmer. Jag skrattade högt lika många gånger under läsningen som jag gjorde när jag läste Brigdet Jones dagbok för många år sen. Tex när Lucy glömmer att hon har franstoning kvar i ansiktet när hon ska hämta barnen på skolan, eller när hennes man dricker upp hennes linser som hon råkat lägga i ett vattenglas bredvid sängen, eller när hon glömmer kredit kortet i frysen. Än har jag inte glömt något kort i frysen, men snudd på.

Jag har bara bra att säga om den här boken. Precis vad man behöver ibland. Att känna igen sig och få sig ett skratt. Upplösningen på slutet är som gjord för en film. Skulle inte förvåna mig om boken redan blivit filmad. Ska jag klämma ut mig något negativt så kändes texten något för välmatad med utvikningar, som ibland gör boken något svårläst. Men det kan bero på mig också, eftersom jag blädderläste långa stycken då nästa bok väntar på mig.

När jag fyller 40..

När jag fyller 40, vilket jag gör ganska snart, hoppas verkligen att jag inte går på myten om att man bara MÅSTE få en 40-årskris förr eller senare. Eller i alla fall att den kommer senare eftersom jag just nu är småbarnsförälder. När jag fyller 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig (och yngre) av Gunilla Bergensten är en bok som har roligare titel än innehåll. Jag gillade Familjens projektledare säger upp sig, av samma författare, jättemycket, men den nya boken hade jag lika gärna kunnat hoppa över. Jag bara blädderläste den lite eftersom jag var nyfiken. Den talade inte till mig om man säger så.

Det började så oskyldigt vid diskbänken

Det började så oskyldigt vid diskbänken av Solja Krapu ger verkligen mersmak. Hon är resande i poesi eller poetry slam och jag lyssnade på henne i Alfta förra veckan. Så mitt i prick upplevde jag många av hennes texter. Humoristiska på ett stillsamt, vardagligt sätt. Vill läsa mer av henne. Eller ännu hellre höra henne live igen. Till den här boken finns en cd där man kan lyssna på Solja. Men hon tar sig nog bäst på riktigt. Jag är så imponerad av hur hon stod så avslappnad inför publiken och bara läste upp alla dikter direkt från huvudet. (Eller hjärtat?) Missa henne inte om hon råkar vara i närheten!

Rött stoft

Rött stoft av Ann Cleeves är en deckare precis i min smak. Lite feel-good över den. Inte så mycket blod, intressanta personer och makalös miljöskildringar. Önskar att det följde med en naturfilm om Shetlandsöarna så man kunde njuta dubbelt av boken. Shetlandsöarna står nu på min väldigt korta önskeres-lista (har insett att jag är en fåtöljresenär). Liksom förra boken jag läste var arkeologi-temat centralt även i den här och det var en bra övergång mellan böckerna och mitt intresse för arkeologi bara ökar.
Polisen som har huvudrollen är så sympatisk och är bra på att ställa de rätta frågorna till misstänkta. Ställer man rätt fråga blir det som ringar på vattnet, menar han, och så är det bara att vänta på informationen som kommer förr eller senare. Blev riktigt deckarkåt efter två stycken i rad. Väntar nu bara på nästa del av Cleeves och att Peter Robinsons nyaste ska dyka upp snart.