39-årskrisen, av Jane Green

39-årskrisen, av Jane Green har varit en alldeles utmärkt julläsning för mig. Jag har stulit åt mig små stunder då jag helt absorberats av berättelsen. Såna böcker är speciellt bra när man blir avbruten i sin läsning ofta. För en del kanske Jane Greens böcker är alldeles för lättsmälta, men för mig är det underhållning som jag behöver ibland. Jag gillar henne och den här tycker jag är bättre än många av hennes tidigare.

Boken handlar om fyra vänner som tappat kontakten med varandra, men som återses när en gemensam gammal vän plötsligt dör. Det visar sig att han varit en viktig person i alla deras liv. När de träffas igen är det som att tiden stått stilla. Det är där jag börjar bli nostalgisk. För visst är det så att gammal vänskap inte rostar. När jag läser denna bok längtar jag efter mina vänner och efter den tid som flytt.

Det är lätt att känna in sig i de olika personernas känsloliv och problem, även om jag inte helt känner igen mig, fastän jag själv snart fyller 39. Lite kul är det när man känner igen sig i 80-tals musiken de lyssnade på när de var yngre, som tex Culture club. Den här boken rekommenderar jag till dig som läst klart alla Marian Keyes böcker och som vill ha en lättsmält historia som vrider och vänder på relationer och alla problem och glädjeämnen som följer med dessa.

Julläsning

Här är två av mina favoriter när det gäller att få upp rätt julstämning! God jul!

Från mörker till ljus

I Från mörker till ljus, av Baby Halder får man följa en ung indisk tjej som gifts bort som 12-åring. Hennes man misshandlar henne om och om igen. Hon flyr med sina tre barn och lyckas ordna arbete och boende mot alla odds. Slutligen hamnar hon som hushållerska hos en lärare som uppmuntrar henne att läsa och skriva. Hon skriver om sitt liv och boken är ett resultat av hennes skrivande.

Stundtals känns det som att boken bara handlar om att hon flyttar hit och så flyttar hon dit och så kommer hennes ena bror och hämtar henne dit och så lämnar nästa henne dit. Men stundtals känns det som att man är i den indiska förorten med henne. Det är fascinerande att läsa om verkliga levnadsöden och om människor som tycks klara den ena olyckan efter den andra och därtill behålla sitt förstånd.

Boken har blivit bästsäljare och är översatt till ett flertal språk. Själv hittade jag den på vagnen med kulturstödsböcker på biblioteket.

När du läser detta, av Giles Blunt

Efter att ha läst några mysiga feel-goodböcker i rad blev jag deckarsugen. Drabbad av förkylningskoma slet jag åt mig en pocket på konsum i tron om att det var en Lehane, som jag hört så mycket gott om på sistone. Inte förrän jag läst några sidor märkte jag att det här inte alls var Lehane utan en Blunt. Har läst en av varje tidigare och gillade dem så det gjorde inte så mycket. Blev bara lite trött på mig själv.

När du läser detta är ingen trevlig bok. Den handlar om självmord, depressioner och barnpornografi, men ändå behåller den greppet om mig. Kanske beror det på den symptiskt beskrivna huvudpersonen, poliskommisarien som vägrar tro på att hans fru begått självmord. Fler än jag tyckte om den.

Återigen sitter jag under läsningen och önskar att jag hade en kartbok hemma. Kanske något att önska sig. Jag blir nyfiken på Kanada.

Förbjuden frukt, av Sara Addison Allen

Jag lockades först av den här boken för att den enligt en recension skulle vara en blandning mellan Stekta gröna tomater, Desperat housewifes och Six feet under. Låter som en perfekt kompott i mina öron. Efter att ha inhandlat pocketversionen fick omslaget mig att tänka på Harlekinböcker. Men faktiskt har den roat mig under några förkylda dagar. De magiska inslagen får mig att tänka på Allendes Andarnas hus. Ingen verkar tycka att det är konstigt om klockan slutar slå och vattnet i kastrullen plötsligt slutar koka. Inte heller att det finns ett mystiskt äppelträd som kastar äpplen efter folk.

Som vanligt i mina favoritböcker så finns där ett persongalleri med udda personligheter. Vissa drag har gått i arv från generation till generation. I en familj springer alla männen på nätterna och gifter sig alltid med äldre kvinnor. I en annan är kvinnorna speciellt bra på sex. En kvinna har en ovanlig gåva och får ofta en tvingande känsla av att hon måste ge något till en viss person. Som i slutet av boken när en man får en mangodelare (!?) som för honom till en matlagningskurs som han annars inte skulle ha gått på.

Recepten i boken får det att vattnas i munnen och får mig att tänka på filmen och boken Kärlek het som chili. Huvudpersonen i Förbjuden frukt, har alltid i olika sorters ingredienser som ska få personen som ska äta den att känna på speciella sätt. Till exempel så ska squashblommor tydligen vara bra för förståelse.

Vad sägs om:

Kex med syréngelé, småkakor med lavendel och tekakor med krassemajonäs. Stekta maskrosknoppar på ris med kronblad från ringblommor och stuvade pumpablommor. Muffins med kanderade penséer fick barnen att tänka efter. Kaprifolvin gav förmåga att se i mörkret. Dipp gjord på hyacintknoppar fick en att bli nedstämd och tänka på det förflutna och salladerna med endiver och mynta fick en att tro att något trevligt skulle ända. Som matlagningspoesi för min hungriga själ!!

Trots det tramsiga omslaget och det ganska smör-romantiska innehållet tilltalades jag av den här boken. Som en saga för vuxna står det på baksidan och jag är beredd på att hålla med. Läser gärna fler böcker av Sarah Addison Allen.

Lingon och blåbär

Jag hade fel. Trodde att nästa bok av Eva Swedenmark skulle heta Blåbär och begär, men det blev visst Lingon och lust istället.

Kära syster - systrar till tusen

Äntligen en bok som jag fastnar totalt för. Jag kommer ihåg att jag gillade Tawni O´dells bok Avvägar. Det är stämningen och den lätt skruvade humorn som jag gillar och att inget är som man först tror. I Kära syster dyker Shae-Lynns (bara namnet!) syster upp efter att ha varit spårlöst försvunnen i många år. Samtidigt möter Shae-Lynn ett antal personer som alla är ute efter hennes syster. Berättelsen vindlar och de olika personerna har inte det ärende jag först fick för mig. Mycket systrar nu för tiden. Hann ju bara börja läsa Förbjuden frukt innan Kära syster dök upp på jobbet. I Förbjuden frukt handlar det också om en lillasyster som söker upp sin storasyster.

Huvudpersonen, Shae-Lynn, är en 40-årig kvinna med skinn på näsan som klarar sig själv. Hon är en före detta polis som lever på att köra taxi. Hennes tuffa uppväxt med en mor som dog tidigt och en far som slogs och drack har gjort henne tuff. Jag kommer att tänka på en annan huvudperson i Laura Lippmans I spindelns nät som jag skrvit om tidigare i år. Laura Lippman som helt oförhappandes också skrivit en bok om två systrar.

Sen blir jag nästan kär i beskrivningen av gruvsamhället där berättelsen utspelar sig. I en liten stad, med ett märkligt och lite udda persongaller, som ni vid det här laget vet att jag gillar, i Pennsylvania. Jag kommer nog snart att köpa Ivans återkomst på pocket. Bara nu inte den också handlar om systrar....;-) Jag har halva boken kvar och den ska jag avnjuta i sakta mak.

Läste klart boken nu i kväll och blev inte besviken. En sån fin och samtidigt roande berättelse om systerskap och relationen mor/far-barn. Måste skriva till adoption som etikett, men vill inte avslöja på vilket sätt ämnet kommer in i boken, då skulle jag avslöja för mycket för dig som inte läst den än.

Julklappsböcker

När jag var i Oslo på studieresa med jobbet lyssnade vi på när Erland Loe intervjuade Etgar Keret. Jag blev så nyfiken på hans böcker. Åtta procent av ingenting finns på svenska nu. Jag funderar på att önska mig den i julklapp, eller om jag ska köpa den själv. Jag är lite sugen på Livet på Scottland street 44 också.