Ny monsterfavoriter

Min lilla proffs-tyckare och jag har några nya monsterfavoriter. Annorlunda bokformat, roliga och lite spännande om Stora och Lilla Monster. Böckerna har kommit till genom ett samarbetsprojekt mellan Kalle Güettler från Sverige, författare, Rakel Helmsdal från Färöarna, författare, och Áslaug Jónsdóttir från Island, formgivare och illustratör. För övrigt finns en av böckern på rea.

Bokfemma om sorg

1. Jinx, av Margaret Wild. En ungdomsbok om en tjej som tror att hon är en olycksfågel eftersom alla killar hon är tillsammans med dör. En diktroman, där dikter för handlingen framåt. (denna borde jag ha haft med på bokfemmor om språk). Både sorglig och lite rolig.
2. Brusta hjärtans café av Lolly Winston. Om en ung änka som öppnar ett café. Läsning för alla som (jag) som drömmer om att öppna bokkafé.
3. Saknaden, av Janet Fitch. Om en kvinna, vars man tar livet av sig redan på de första sidorna. Om hennes sorg och relation med fd svärmodern.
4. Pappa Pralin av Anna Jörgensdotter. Om en tjej som lider av ätstörningar
5. Om jag inte hade sett honom, av Kevin Brooks. Kommer inte ihåg riktigt vad den handlar om, men kommer ihåg att jag grät på slutet.

Deckarsugen

En av fördelarna med att jobba på bibliotek är att man ibland dyker på böcker man aldrig skulle ha gjort annars. Två böcker som jag sett länge på jobbet är I spindelns nät och En 2:a chans och båda har fallit mig i smaken. Nackdelen med att jobba på bibliotek är att jag vill läsa böckerna snabbt när de kommer in. När man sett dem under en längre tid känns de inte lika intresseväckande längre. Men av en slump råkade jag nu på James Patterson precis när det startat en deckare på tv som bygger på hans böcker - Womens murder club på tv3.

James Patterson verkar vara en stor i Usa. Enligt Adlibris är han:
"en av USA:s mest lästa författare, och hans böcker ges ut i ca 25 länder. Den 1:a att dö är först ut i en ny serie om fyra väninnor som tillsammans löser flera brott. När den utkom i USA hösten 2003 gick den direkt upp på 1:a plats på New York Times bestsellerlista! Filmatiserad av TV-bolaget NBC."


Har just avslutat Lippmans I spindelns nät. En deckare med kvinnlig privatdetektiv och berättelsen utspelade sig i Baltimore, vilket gjorde mig nyfiken på staden och Usa i allmänhet. Handlingen var upplagd så att i varannan kapitel fick man följa privatdetektiven och varannat fick man följa kvinnan som stuckit med sina barn, tillsammans med en gammal kärlek som just kommit ut från fängelset efter att ha suttit inne 10 år. Hela tiden visade det sig att inte alla sagt hela sanningen, vilket gjorde att spänningen hölls uppe. Förutom spänningen, var det en kul huvudperson, privatdeckaren. Sättet boken var skriven på gillade jag också. Det var roligt att bekanta sig med en ny deckarförfattare och jag kommer att läsa fler böcker av henne.

Veckans bokfemma om pjäser:

1. Popcorn, utifrån Ben Eltons bok med samma namn. Såg den från första raden på Uppsala stadsteater och höll på att få splatterblod på mig.
2. Malla handlar, utifrån boken med samma namn. Såg den tillsammans med en massa barn på jobbet och häpnades över hur lik skådespelaren var Malla (en gris).
3. Mannen, damen och något i magen, även den efter barnboken med samma namn.
4. Elling såg jag på Gävle stadsteater och fick mig många skratt.
5. Mycket väsen för ingenting, Shakespeare, Roma teatern på Gotland.

Laura Lippman

Äntligen...efter glappet sen senaste bladvändaren ( Bröderna Benznis)....så har jag hittat en ny deckarfavorit. Har bara läst 38 sidor än, men vet ändå att det här är nåt jag gillar. Har för mig att Laura Lippman liknats med Ruth Rendell och det låter lovande.

Kul kvinnlig privatdetektiv hjälper ortodox judisk man att finna hans familj som försvunnit. Jag har redan hunnit lära mig en del om judendom och om privatdetektivliv. Bla är hon med i ett diskussionsforum på nätet som heter: "Snorksystrarna". Jag undrar vad det står i den engelska versionen.

En rolig episod är när privatdetektiven letar i en äcklig container efter försvunna papper och finner "den officiella snöröjningslistan"(( tänk om det finns såna på riktigt!? :-) ) :

"Här återfanns den föränderliga hierarkin av stadens politiska påtryckare, med namnen överkryssade eller ditskrivna beroende på hur de politiska vindarna blåste det aktuella året. Det fanns till coh med en lista över fiender, en lista som avslöjade vilka gator som INTE skulle plogas, som till exempel återvändsgränden där en före detta borgmästare bodde".

Återkommer senare med rapport när boken är färdigläst.

Bitterfittan

Att gilla den eller inte? Jag gillar den, men har förstått att det finns skilda åsikter. Är dessutom avundsjuk på min kompis som sett den som barnvagnsteater i Uppsala.

Bredow gånger två

Under helgen har jag läst två av Katarina von Bredows ungdomsböcker, Syskonkärlek och Knappt lovlig. De har kommit som nyupplaga, med snygga framsidor. Jag har läst nästan alla hennes böcker, men blev lite besviken på de här. De håller inte samma höga klass om Hur kär får man bli? och hennes senaste som handlar om tonårsgraviditeter, Som jag vill vara. De var verkligen bladvändare.

Syskonkärlek handlar, som titeln antyder, om incest mellan två halvsyskon. Jag kan inte låta bli att tänka på Peter Pohls Nu heter jag Nirak, som kom i höstas och som fick så mycket kritik och Peter Pohl kallades för gubbsjuk. Hade den här boken kanske fått samma kritik om författaren inte varit kvinna? Jag har i och för sig inte läst några recensioner om den. Hon beskriver också förhållandet, med många (onödiga?) sexuella beskrivningar, mellan en äldre man och en ung tjej.

Knappt lovlig handlar om 15-åriga Hanna, en asfaltsblomma, som mot sin vilja måste flytta ut på landet. Där blir hon kär i en grisbonde, som nästan är dubbelt så gammal som hon själv. Snabb och lätt att läsa, som en film. Jag önskar att Bredow ska komma ut med en vuxenroman nästa gång!

Bokfemmor om serier

Apropå tv-serier som Malin skrev om, så väntar jag just nu på att Mitt livs roll, av David Nicholls, ska dimpa ner i brevlådan. Det var han som skrev manus till tv-serien till Kalla fötter, som är en av de bästa serier jag kan komma på. Hans tidigare bok På vinst och förlust sägs påminna om Nick Hornby och jag kan bara hålla med.

Veckans bokfemma om serier:

1. Rocky, av Martin Kellerman
2. Garnethilltriologin, av Denise Mina
3. Peter Robinsons deckare
4. Serien om Gittan, av Pija Lindenbaum
5. Serien som börjar med Thereses tillstånd, av Vibeke Holst

John Irving

Jag såg filmen Garp och hans värld igår kväll och den var precis så skruvad som Irvings böcker brukar vara. Jag har bara läst tre av hans böcker och de gillade jag. Förstår inte hur Den fjärde handen kunde få så här dålig recension. Nu är jag sugen på att läsa Garp och hans värld också.

Familjens projektledare säger upp sig

Nu har jag läst klart Familjens projektledare säger upp sig, av Gunilla Bergensten. Nästan, men bara nästan, mitt i prick hur jag upplever familjelogistiken (bra begrepp förresten)! Hon skriver så bra bla om det där med att årstiderna växlar och det kan vara bra att ha varma skor i passande storlek till barnet när första snöstormen kommer. Vem tänker på det om inte kvinnan.?! Ett annat bra exempel hon tar upp är när barnen ska åka skridskor i skolan och hennes man inte haft en tanke på att köpa ett nytt par i passande storlek till barnet, med resultat av att barnet får en tråkig dag i skolan, ont i fötterna och vill inte åka skridskor igen. Ännu ett roligt experiment som hon testar är att sluta att hänga upp rena handdukar i badrummet. När ingen annan gör det hänger hon upp mindre och mindre klädesplagg, tills hon till slut hänger upp ett par trosor.....låter det konstigt. Läs boken så förstår du. Även om jag inte känner igen mig till punkt och pricka så känner jag igen det mesta och kan relatera till min egen familj. De som inte känner igen sig är väl bara att gratulera!

Sen kan det säkert vara några som tycker "Åh nej inte ännu en bitter kvinna"! Läste något inlägg på någon blogg om boken Bitterfittan och att skribenten inte förstod hur många kvinnor kan vara så bittra, "hon var minsann jämställd". Ibland kan det ju faktiskt handla om att lura sig själv.

Bergensten uppmanar oss kvinnor att bli latare och sänka oss nedåt mot männens nivå vad gäller städning, handling osv för att bli bra förebilder för våra barn, så att vi inte fortsätter att fostra en ny generation med kvinnor som curlar för sina män och män som låter sig curlas. Är det enda lösningen?

Nu väntar jag på att en man ska skriva en liknande bok, ur ett manligt perspektiv. Då är det ju bara att jämföra och se var problemen ligger och göra så gått det går för att mäns och kvinnors trösklar för vad de klarar inom familjelogistiken är så nära varandra .